korridoren

med avsaknaden av ryggstöd sitter jag på en brygga
har fötterna i det klara vattnet utan botten
skepp i himlen seglar på skum så tätt och mjukt att
ingen hör eller ser vad som pågår nedanför
kompakt likt dörrar utan springor
mjuka paket med hårda färger

med avsaknaden av ryggstöd sitter jag på en brygga
lutar mig bakåt, tittar upp mot skyn och inser att
du är rymden, en slöja lindad runt huvudet
ett barn bunden runt ett träd, skriker efter hjälp
dunkla rum, visa mig ljus, jag vet att stjärnor är solar
och att de ger oss värme oavsett distans
vissa slår de ner och andra erbjuder de ett handtag
därför har jag svårt att skilja på kärlek och hat

du är rymden, mellanrummet mellan mig och jorden
ibland tittar jag in mot solen, för att slippa se allt
men vänder bort huvudet så fort smärtan kommer
att jag älskar dig
kommer jag någonsin kunna skilja på
inbrott och mordbrand
när jag upplever det som en kombination
brinner levande och
blir bestulen alla mina
ägodelar

fötterna dinglar - går fram och tillbaka - i vattnet
känns som de släpas igenom den stekta öknen
varje korn en mygga, suger åt sig mitt blod
min tid räknas, men jag gör inget åt saken -
svårt att välja när så mycket händer