2min

hoppades att samtalet
var långt ifrån färdigt

men förstod att det
snart skulle sluta
som det brukade göra

de vanliga frågorna
hade diskuterats
eller, ja, frågats och
fått raka svar
sagt som det var
inga fördjupningar på
varför det var så
inga frågor följde heller
om ämna
utan allt begav sig till
saken
till varför han hade ringt
"ska vi träffas i morgon...
då?"
"ja, det kan vi göra"
"jag slutar vid fem, så vi
kan träffas efter det.
vart ska vi mötas?"
"ptja, vid pressbyrån
kanske?"
"vilken pressbyrå?"
"den stora"
"den med tidningar?
vid backen?"
"ja"
"då får vi se om vi ska
äta eller fika"
"ja, jag äter lunch vid tolv,
så det spelar egentligen
ingen roll"
"okej, men då ses vi
i morgon då"
"ja"
"du får ha det så bra"
"ja..."
*klick*
ett tvärt avslut
första gången han inte
avskedat med ögonkontakt
som orden: "hej då"
ger
processen var tydlig
det förvånade mig, men
samtidigt så kändes det naturligt
kontakten mellan mig och
honom
hade aldrig varit
längre än ett telefonsamtal på
två minuter