han dödade en man på vägen hem, s/zäg vem

många är mäktiga, men ingen
äro allsmäktig
bortsett från naturen och dess
självsäkra kontroll
symboler har länge formats
i människokroppar
varje element
ett ansikte med ett uttryck
allt som de säger eller inte säger
har någon inverkan världen
tal om bättre tider
domar för de som gör världen bättre
när de försvinner

han går med raska steg hem
från puben, han går
i motvind och det riktigt ösregnar
paraplyet vänder sig ut och in
och han själv blundar
måste lugna ner sig
vattnet gör synen suddigare
rädd för det okända
blinkar dubbelt upp, när
det börjar att åska

den mörkaste timmen under
dag som natt
lyses upp av blixt
finns berg överallt
berg med sprickor
dragkedjor - byter kläder, eller
så är det för varmt för långärmat
när kärleken hoppat in
med trumslagen
kick-kick-kick drum
letar fram åskan
tidigare gömt sig bakom huden

paraplyet likt en bassäng
nu mättad med vatten
blir som att balansera med
ett glas fyllt till kanten
hinna till bordet innan man
spiller
hinna innan första svettdroppen
rinner
påverkar greppet och faller ner
från berget samtidigt
liggandes stilla
blodet blandas och blir ljusare
ljusare än vad naturen
såg att det var