stör mig på de som
använder hundratjugo
utropstecken i rad
de utropar en sak
men måste försäkra sig
att det syns
att de är i extas
jag blir bara rädd
är de arga på mig?
kan de kontrollera sina känslor?
har de något emot någon av
de som är med i samtalet?
är de hungriga och vill ha mat?
de stör inte
har ingen känsla för spelet
för mycket salt i maten
misshandlat
roller ändras och huvudrätten
blir en snigel
låter som det brinner, fräser
som vatten kokar
allt smälter och försvinner
i mina ögon
men de är nöjda och äter
andedräkten säger allt sedan
efter matrasten
förstår mig inte på de som
frågar så mycket utan
att riktigt göra något
vågar de inte ta steg framåt?
de skulle veta mer
om de tog fler promenader
och såg sig omkring
alltid undrat hur någon kan
sätta in flera frågor i en
vill de verkligen veta allt?
tål de inte överraskningar?
nej, de hatar chocker, skrällar
oväntade gåvor och presenter
vill helst duscha varmt
klarar inte av när någons händer
kommer nära deras känsliga ställen
allt ska vara som det står
man ska kunna gå vägar
fastän de är avspärrade
för kartan säger att det ska gå
de är som barn
frågar hur långt det tar
att komma till platsen
och när de väl är där
har de tråkigt och vill ha
någon att leka med
men kära ni, man kan inte
alltid få allt man vill
och om man skulle få
kommer man
tröttna allt snabbare
och lyckan kommer rinna ut
då det någon gång inte
kommer finnas tillräckligt
mycket med saker
bättre att pressa ut allt
från tuben med kolasås
innan man köper en ny
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar