när vi lämnar det fysiska
är våra sinnen
fortfarande ihop
styr vinden
fingrarna mellan harpans strängar
rör sig sakta mot kroppen
slår sig fast mot hjärtat
där det tidigare befann sig
istället reser handen igenom
tar det den glömde och
alla säten är nu upptagna för resan
så okänd att vi kramar och
blundar tillsammans
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar