doppar fötterna

mina svagheter är tydliga
mina svaga punkter är
lätta att hitta
lätta att stava med pennan
tryckandes hårt mot pappret
karon väntar på mig
karon tror att jag faller så lätt
men hermes, han, han har inte
lyckats ta min själ
jag hänger, håller hårt om kanten
hålet som pennan slog
blir allt större
texten blir allt otydligare
bokstäverna rasar mot styx som
sväljer en efter en
börjar känna en betydelse
börjar se en pil omsvept i ånga
riktar åt motsats håll
gör inget annat än börjar att följa

jag är tyst,
men älskar när det är högljutt
älskar ljuvliga ljud som slås ihop
en flod flödandes mellan
livet och döden, glädje och sorg
mitten är genomsnittet
för alla känslor