när natten står framför
är min rygg vänd
och ögonen torra
när natten är kommen
har jag redan spelat alla spel
och är så trött på att
fortsätta med det
när natten gått
undrar jag varför jag inget gjorde
varför jag inte tog tag i det
när jag hade chansen
det är inte ofta axlarna inte
behöver få ta tyngden
från vagnen
stjärnbilder när vi vänder oss om
och tittar upp mot skyn
väckte oss alla
påminde oss om att en tygbit mindre
inte var något att skämmas för
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar