1[decimaltecken]000 sätt att lämna din älskare

juni, juni
jag är tusenfotingen under
stenen, din fot
blivit starkare med år i nacken
stenflisor intryckta
nålar i tröjan, inte färdigsydd
ännu och jag
känner att den aldrig kommer
att bli det, så låt bli
låt mig gå ifrån med
tusen möjligheter, tusen vägar att
välja att vandra, jag är inte värd
någon som du just nu
jag behöver tid, behöver resa runt
testa nya hem, för mina känslor
spretar åt alla håll, det sista jag vill
fråga dig är åt vilket håll jag först ska gå
hjälp mig om du vill att jag ska ta med
en del av dig, du är den enda som
för tillfället känner mig, genom dig kan jag
lära känna mig själv
snabbare

jordgubbar

jordgubbar, alkoholister
hippies i stadens utkant
håller upp plakat med prislista
fred är gratis, vi kan ge er kärlek

röd är för blodets färg
det är därför kärlek känns

hjärtan är magneter
försöker slå sig ut, slå ihop

håll för tummarna att
du inte är ett enda stort minus

det bästa är att vara
fördelad, så man kan acceptera

acceptera röster från
hela världen, vare sig de är mörka
eller ljusa

bordellröd

jordgubbar mogna, dina kinder röda
smittar av sig när han äter, blir generad
du kan inte stoppa det söta från honom att flöda

du, en finkänslig flicka, vill säga mycket
men vågar inte nämna hälften
stoppa handen i de grövsta groppar
rädd för det okända, tänk om
du frågar något som är för privat
eller talar om åsikter han inte klarar av
hon vet ju inte hur han kommer reagera
rädd, en ensam tanke i dunkla rum
inget ljus som leder, varken från
ett gevärs lasersikte eller en vänskaplig eldfluga
ingen som hjälper den blinde över vägen
inga väggar som ger gensvar
ska stödja sig mot något, kanske hitta lampa
men är nära på att falla, bort, utanför kartan
labyrint, hur ska hon ta sig ut
vill inte fuska, inte gräva under väggar
inte gå tillbaka till barndomskvarter
när far hamrade ner kroppen under jord
dränktes inte i toalett inomhus
men i utedass lika smutsig som de alla luktar
tvungen att sälja sig själv
för att ha råd att leva
tiden tickar nu, tanken fick vänta
svaren på frågor dröjde
hade bara sig själv som hjälpmedel

brygga (din rygg)

under varje sommar
rostar rosen
blir lite mörkare för
varje år

under varje sommar
tappar man
tålamod, tröttnar på
det man
håller på med

samma sak, sitter i
samma båt
ror, men verkar som
man inte
kommer någonstans
värmen minskar
utrymmet, får mig att
inse vad litet mitt hem är och hur
mycket jag måste jobba mig fram
för att visa att jag förtjänar att dö
som jag vill - med eller utan min
kropp

desto äldre tiden blir
känner man skatten sjunka
hamna underst
nya, yngre generationer
tar upp och knuffar ut

så därför, trots dess vassa taggar
hämtar jag en ros
varken gammal eller ung
glimmar av guld
betyder inget, alla tåls att bli vattnade
få en ström emot

sätter upp en lina mellan oss
ögonen i kors, mittenpunkten sätts upp
kontrollerar, ser till att det är lika lång distans
jämnlikheten officiell, vi betyder
lika mycket för varandra
det är i alla fall vad jag ser, en kristallkula som
speglar din identitet - ditt skrivbord med
papper och penna i låda
varje sekund av ditt liv nedskrivet

tänder på dynamiten
lägger den i mungipan
som om den vore en cigarr
istället för rök - gnistor
istället för dimma - brand

fläktar när jag
sitter på segelbåtens akter
tittar på stjärnorna utan att
ligga på rygg
tittar på stjärnorna
spikmatta framför mig
tar första steget ut

bästa vännen kostar (fattas 5kr, kan jag låna...?)

varje natt bäddar jag för ide
ätit mig mätt, passat tiden

varje natt blir jag vän med
min värsta fiende, sömnen

varje natt glömmer jag nuet
tänker på hur jag var som liten

krymper åter när jag kryper ner
täcket täcker alla sår, alla fel
inte missbildad, men inte heller hel
närmast drömmen man kan komma
är att riskera, lämna den i någon
annans händer man aldrig skakat

varje morgon borrar klockor hål
igenom min bubbla, tappar andan

varje morgon skänker solen glädjetårar
övermänskliga, jag grillas till frukost

varje morgon undrar jag vem jag är
kommer inte överens med spegeln

den verkar ljuga titt som tätt och
jag känner att kistan under sängen
har rätt, bevars svalt, såsom tidlöshet
skapas och jag tänker bedjande:
"snälla, snälla bara 5 minuter till..."
men jag ångrar mig då
jag upptäcker att jag har sålt min själ
till djävulen - fr.o.m. NU
är det han som bestämmer, styr landet

allergichock

kan vi inte sätta oss i skuggan
eller vill du smälta in

får snart feber av värmens tryck
har redan huvudvärk

om du gav mig en kram skulle allt kännas bättre
ta bort alla andra famnar tillhörandes
sådana jag inte känner, de som vill hjälpa till men
bara gör det värre

ge mig en kram och skräm bort alla falska skyddsänglar
de som inte vet hur man strängar en gitarr
vill bara känna dig och dina händer, de som gör mig lugn
och säker, får känslan av att detta är rätt
detta är hem - jag befinner mig på ett segrande fält
de som vet hur man besegrar och tjänar äkta pengar:
träd att odla, träd att krama


svårt det ska vara att gråta av sorg
när svett rinner
antingen det ena eller det andra
klämmer alltid ett finger
kan aldrig visa hur jag egentligen ser ut

svårt det ska vara att svälja och
få upp fräscht saliv
när ingen pustar ut sin sista pust
sätter punkt för sitt liv
inför publik, låter andra ta över
äta rester tills bordet slutat snurra
sedan ställa skivan på dess kant
hålla upp en skylt där en text är skriven
inledningen, en ny mening

finns inga ord som ligger på marken
inga ord att liva upp
bara hundens avföring som jag tar i påse
går likt en luffare till papperskorgen
slänger den, men börjar leta efter annat
frågar runt om någon vill delta i ett projekt
ingen är intresserad, ingen vill
sitter nakna påklädda, alla ljuger vitt
lycka till att bli brun
jag fick åtminstone framhäva min idé
även om åsikten inte kom ut
fastnade mellan tänderna, tuggade för länge
skulle spottat ut, den är minst lika viktig
kan vara farligt att svälja


jag må klaga men det gjorde också
de andra när vintern pågick

förvara mig i ett kylskåp
en källare under jord
där jag kan finna ro
börja skissa, bygga gångar
förbereda mig inför
nästa sommar
veta hur jag ska undvika
de som kommer med
soluppgången och vågorna
nästa gång

motståndaren för stark (förlust)

klarar inte av sommarlaget
deras skott
fångar jag men de
är så varma
att värmen inte känns
att kylan träder fram
jag smälter
stelnar till staty
tappar vikt
då jag inte längre betyder

håll om dig (låt dig inte säljas billigt)

ateister är artister
behöver ingen hjälp
för att måla upp
bilder av andra världar

ingen tro, de är starka nog
kan lita på sig själva
gud står ensam
ensam är stark
varje person är en gud
om vi nu ska använda ordet

ateister är artister
kan solsystemet
planeter som ägg
ruvar på livets frågor

se i en egen vinkel
alla är olika i likheten
gå bort från gruppen
för att hitta svaren
barnen målar mönster
och ansikten under påsken

2.0

min andra morgon för idag
ljusare perioder närmar sig och
jag börjar kunna koppla av

möter dig alltid halvvägs numera
ser slutet på mörkret tidigt
hur du inte kan hålla dig för skratt
jag behöver inte oroa mig
utan gör detsamma, käkarna slutar
spänna sig, slutar värka
och jag kan säga att jag älskar dig
utan att tänka över vad
som är rätt och fel, första gången
jag upplever att någon
tycker och känner likadant som mig

snart kan jag inte längre sova
bilden i ett av minnets många fack
dyker hela tiden upp
bilen med de starka strålkastarna
som kom mot mig och
inte visade tecken på att stanna
föraren tvekade aldrig
uppspärrade ögon, aldrig slutna
inte en hundradels sekund
krockade med mig
och det är vad jag gillar med dig

förut ville jag dö ensam
ensam i ett vitt rum
men sedan kom du med
färgglada blommor
plockade från utkanten
av en smutsig väg
och nu vet jag inte hur
gammal jag är
-
kan inte hålla reda eller tänka
på annat än din klänning
som blev täcket för vår dödsbädd

planeter, spåkulor. det som är över spår, gör vägar.

piloter sitter
i varsin ögonglob
styr höger
vänster, upp och ned
men det är inte
alltid jag får bestämma
eller se det jag
vill se och de ska alltid
jobba övertid
när butiken har stängt
för natten och
genom det påverkar de
min sömn, ibland
så mycket att jag vaknar
alldeles kallsvettig
funderar vad det egentligen
är för något som
de håller på och bygger
verkar som tanken
är att jag inget ska märka
vilket gör det lättare
för mig att misstänka att
något är på gång
planerar att fälla ledaren
och själva ta över
för det känns som att jag
tappar greppet om
min egen kropp, hal av allt svett
personal kryper ifrån
ser vilka som man inte kan lita på
förstår att jag bör ändra
på något innan de är klara, innan
något går snett och jag
drunknar av psykets rädsla i form av
ånger rörande val som
kan avgöra vart min kista ska ligga

musslan kommer bakifrån (sista gången)

bakom solen befinner sig månen
ljuset bländande vitt
fastnar, fryser fast, täcks av is
står kvar när alla gått
fått besked om att far dött av
hjärtattack

bakom solen befinner sig månen
pärlringen på det svullna fingret
trycker ut all kraft, därav likblek
bär tyngden av
alla döda släktingar
trädet bevakas
av moln, tankar skänkta

likt terapi

ingen text pratar, som sagt
inte ens viskar, ger inga ledtrådar
gäller att klara sig själv med det man har
erfarenheten alla får genom liv
men ingen lever likt, inte som jag känner nu
varför finns annars skådespel
där man klär sig i andras skinn, som de rensat
roller kommer inte spela någon roll
det är dags att spela någon annan än människan

läs med flera ögon, så du kan se i olika vinklar
imitera eller höra olika röster
inga avlägsna världar, utan våra rötter
skrik som apan, skrik
simma som fisken, stoppa fötterna i potatispåse
och dyk till botten, börja gräv
efter ny själ, nytt land och folk, du som fågel
någon håller om ömt
håller likt du tänder din cigarrett
för att sedan låta röken
vandra fritt genom andras öron
igenom
inse att den
text vi raderar är
mest värd
snöflingor på bordet
och det som
finns kvar av vägen
sitter helt tyst
barn i chock
ingen text pratar, som sagt
inte ens viskar, ger inga direkta ledtrådar
gäller att gå genom varenda del, göra det helt
det som är trasigt kommer annars följa och plåga
lösa trådar göra så du snubblar
gäller att gå genom varenda del, göra det helt
handlar om liv, vare sig det är
svart eller vitt

fingrar nuddar tår

bärbara datorn stängd
tangenter och skärm likt fjäril
dennes vingar och kropp
omringad av ram, glas tryckt
trodde att det var fritt fram
men, se där, det var en vägg
-
fånge fastbunden
inslängd i litet rum

kan bara röra sig när de med makten
ger order om vad som skall göras

att röra sig är inte
att bli tvingad
så låt oss kalla det
något annat
utnyttjad och blottad
halshuggen
inför världens ögon

öppna dina ögon i nacken, tänk på alltet

hon skulle behandla honom
som han behandlade henne
gick nedför trappan som ledde
till den annars ignorerade vinden
hade sällan främmande, kände
alla som var där väl
från råttor till prylar övergivna

rostig dolk kramad så hårt
svett delade gruppen
enskilda droppar tog nödutgångar
fingrarnas små glipor
springor i knuten näven
armen längs kroppen
skaftet riktat bakåt när hon gick framåt
skulle banka i marken
precis som om hon ville bli hämtad av djävulen
knackade på hans dörr
och väntade

rostig dolk mellan hans två skulderblad
han betett sig likt rostfritt stål, uttryckslöst
nu fick han känna vad aldrig uttalad smärta var
första gången på länge började han blinka
såg han i syne? hon sade:
diska alla hemligheter och lögner du gömmer
jag vill veta vad som tagit till dig
jag vill veta om du fortfarande älskar

är bredvid

vi har hela natten framför oss
natten med den svarta färgen
så djupt att den aldrig tar aldrig slut

hela natten framför oss
en evighet redo att lägga sina kort
på borden våra huvuden
klipp dig inte än
du ska se att det är fixat
när morgonen är kommen
med glimt i ögat, nytt synsätt
ger karta med en röd markerad punkt
dit du ska om du vill fortsätta
din näsa kan lukta sig till, nära nog för
en röd mule att känna och se
att det inte var någon dröm som var bosatt
forsade från det ena örat till det andra
kvar från stranden, rann aldrig ut
eftersom det var verklighet

ge mig en kram

smutsig, hela jag
gått genom buskar
snubblat över träsk
krupit fram på dammiga
grusvägar, öppnat dörrar
men vinden så stark
har stängt dem snabbt

släpp mig, lossa kopplet
skänk min styrka tillbaka
låt regnet falla, rensa
kommer inte bli sjuk
nej, jag kommer torka
om du släpper in mig i din
mage vilket är en torktumlare
kramar och håller om
återställer

falsk

plasthy brinner
mjuknar upp
vågor vid kanten
som kusten
mörkare, varnas
för slutet
hål rakt igenom
har inget att ge
en tom, vit påse
väntar på att få
strypa när du
minst anar
precis när du
börjat lita sker
inbrott

sitta på nålar

stinker rågbröd i köket
porer blir frön bara av
att gå förbi
jag stelnar till, tappar
det jag bär
orkar inte längre lyfta
eller ta ansvar
åh, jag är så svag, led
mig till badrummet
låt mig bada i smör

forma min kropp

jag jäser med tankarna fria
kopplas de till dig
huden får stora bölder av
värmen du utstrålar
ser du hur jag kokar, undrar
när du ska hälla i
en del av maten till dagens
dina fötter bada och
mjukas upp, har gått långt
och burit upp skönhet
tar energi från ögonen, men
jag skulle trots det
kunna se på dig bortom natten
men, snälla, säg till
säg till om du vill vara ifred
gå bort ett tag från mig
om känner dig obekväm och vill
tvätta bort mina ögons
alla fingeravtryck

ute instängt när jag går (till)

blir att dra ut på vägarna igen
vakna tidigare och
gå med hunden ett par varv

åter få reda på hur allt man
vet ut och in av är så instängt
att allt är så fysiskt nära men
psykiskt långt bort och mitten
av det som man själv är
inte hör hemma någonstans

går runt, runt
en pelare, ett manligt könsorgan
som kan få världen att föröka sig
så som jag vill eller
en plats där en borg
kan byggas
där jag går runt, runt
kan det fyllas
med vatten och krokodiler
som kan vakta mig
när jag gått klart och
funderat ut något vettigt som hör livet

engångsgrill

satt på din enhjuling
trampade fram längs
strandpromenaden

jag såg dig med en
obeskrivlig lätthet hålla
både haka uppe och rygg rak

klarade av varenda utmaning
verkade inte som att du visste att
livet är och var en berg-och dalbana

stod emot varenda motvind
ögonen kisade inte av
mängden luft eller sand
inte ens håret var berört
utan låg kvar helt stilla på
samma ställe

du brukade även
göra enhandslyror
varenda boll som
kastades mot dig
stoppade du
skyddade alla
som stod bakom dig
vare sig det var en
skog eller folkmassa

och du blinkade med
ena ögat mot mig, leende
men jag reagerade försent
och du var då redan borta
bort med vinden

SV: (naiva, söker efter paradiset)

svensk är vad jag är och jag
beter mig säkert som en
även om det inte känns som det

visst, jag är rotlös - går runt men hittar aldrig hem
lägenheten jag kallar hem, känns inte helt rätt
trots det sitter jag mer här än någon annanstans
inte bara sova och äta, utan göra vad som helst
samlar på mig saker, kasta från och till efter att
jag inte har haft dem under så långt tid - men det
beror på kvalitén, inte för att köpa något som nyligen
kommit ut, för något jag inte gör är att följa mode
i kläder, teknik, hushåll, personlighet, dock till viss
del kultur - ha koll på utvecklingen, nyskapande idéer
men inte kläder, teknik, hushåll det verkar som att
folk förnyar sig för att förbättra sitt rykte, men rykte
är inget som jag riktigt bryr mig om, andra människor
har sina liv och jag mitt, jag är som jag är och om de vill
skapa en grupp för deras smak får de väl göra det, de kan
inte påverka mig, ingen har kunnat göra det än så länge

visst, jag är rotlös - men kan stå på benen för det
behöver ingen som går och håller mig i handen när
jag korsar vägen, innan dess kan jag dock vänta inne
för de som bor i huset känner jag inte, hälsar endast
när jag råkar stöta på dem, undviker dem annars om jag kan
vill inte att de ska komma närmare än vad de är, räcker med
att jag kan höra vad de säger genom väggarna av dålig isolering
från decenniet när de beslutade sig för att bygga hus likadana
samma material och utseende

svensk är vad jag är och ibland
är jag rädd för jag ska
bete mig som en
att andra utomlands
ska bilda fördomar bara för att
jag ser ut som en

visst är det löjligt

ostskivor doppade i gift

gryningen vild
ögonen åt alla håll
den förste som vaknar
tvingas stå med gevär
skjuta iväg pilar fyllda
med sömnmedel
när denne prickat, skjutit
hål i däcket, stannat besten
är tanken att släpa iväg
odjuret under ett träd
hitta problemet och börja
operera

hinna klart innan den vaknar igen
annars går allt åt helvete
vaknar och andas
det uppskurna hålet
suger åt, drar in kroppen i garderoben
byter till kläder med
ondskans färger
sätter eld på moder jord
det blir svårt att klara sig med livet i behåll

när det är hon som håller i rötterna, trådarna
från start hennes pjäs
skrev och styrde
höll uttagningar
men det finns
alltid någon
som kan
svika
och även de bästa kan ha dåliga dagar, misslyckas

ljusa sidan, nya delar (ta av det du har)

stormen före lugnet, början av slutet
sparka på elledningarnas smalben likt
en skogsarbetare som inte kan fälla träd
faller mot varandra och skapar en tunnel
gräshoppor agerar livvakter, soldater
står disciplinerat, helt stilla
när ledaren går förbi
de spelar en symfoni
tillägnad hans seger
ljusa tider invigs när
en i kören prickar en
falsk ton, hamnar
utanför registret

målet är att
snickra ihop en ö
av det som öde är
fria händer
är vad de har
tappat allt
rört om
hitta nya fruar
och män
kanske passar bättre
än de förra, innan
händelsen

de marscherar förbi tecken

trumpeten är dränkt av matt metall
fingrarna vandrar genom öken
det är inte så att de glider fram
på den bländande röda mattan

det är fortfarande press
från både öster och väst
man kan tycka att de borde få
mer pengar för besväret, det är de värda

åtminstone dricks
så de klarar att
gå genom dagen

tvätta händerna
med rent kranvatten
gå genom vattenfall

andra säger att det inte går att
förvänta sig något annat från gatan

men drottninggatan går det ju förbi
folk hela tiden - en massiv publik

under dagen där de knappt får någonting
behandlas som ingeting, ignoreras

stålstängsel spelar ängens melodi och jag står i mitten

skrivarkonsten är min passion
passionsfrukt likt en gryta
där varje kärna är en bokstav
varje kärna en nöt att knäcka
skal, vägg, kan inte se in
blir att smaka utan att veta
hur det kommer att sluta

kan falla bakåt, rulla nedför backen
berget jag klättrat uppför hela mitt liv

kastas in bland buskarna där tigrar bor
bordell med nakna sanningar
falska pengar fastklistrade i pannan
möter vandrande reklamskyltar
sponsrar företag jag aldrig har hört talats om
pistoler med avtryckare insmorda i tuggummi
skjuter hejvilt, magasinet dynamit
öppnar upp nya vägar utan att varken slänga bort
värdefull tid eller energi

kärnorna i gryta, åh, de
måste blandas i kortleken
annars blir de inåtvända
och kommer aldrig berätta någonting
men om de gör, efter det, kommer
de endast att spå olyckor
istället för tidigt död blir det att lida
av hemlöshet och kärleksproblem
fiskar med skeden
väljer med ögonen slutna
de säger att
kärleken är blind
staplar upp soldater utanför
mitt slott, hem till spöken
de som styr vinden
drar ner gardiner över oss
och viskar i örat
"detta är slutet, du kan inte
lägga någon mer kloss"
som jag växte upp
älskade lego
sedan, en dag, tröttnade jag
och övergav
lade mina klossar i en korg
lämnade utanför en dörr
gick därifrån, planerade hur
jag skulle börja om

man kan se spökena genom rök
från brasa eller cigarrett
lura dem med vinylspelaren och
dess skivor som ger ifrån
sig ljud av blixtar tama, tidigare
nedslagna - blev av med
jobbet åt kungen robert johnson
på vägens korsning
stod han och väntade in
tillslut såg han en bil
och genom det satte han punkt
spelade av en sträng
häst släppt från stall
den annars låsta dörren till det
lilla rummet öppnades upp
pluggen som tryckte ner, höll
blev som en katt med senap i baken
dränkt i chock flög den upp och
föll mot asfalten där den drunknade
en kärna borta och
åter en nöt knäckt

ge plats (se er omkring)

"hur vet man egentligen
vilka musiker som spelar
jag menar
hur kan du plocka ut enskilda
en och en, när det är flera
samtidigt, alla i en
jävla klump"

okej, tänk dig... eller, ja
det är precis som med författare
de bästa känner man igen
då de har ett eget språk och uttryckssätt

vi kan lika gärna ta målare, skulptörer som exempel
då de med speciella drag, färger, former
gestalter och landskap skapar deras egna ansikte

likadant är det med musiker
du kan höra bill evans fingrar på tangenterna
jimi hendrix högra hand upp och ner på gitarrhalsen
samtidigt som john bonham slår på trummorna i det andra rummet

de som slår igenom idag
kommer ofta från samma ställe - sitter i samma rum
äter samma saker - lika stora portioner
lika fördelat med kött och grönsaker
därför blir det musik som går under samma melodi och takt
kan tyckas att de samspelar bra
frågan är vad deras band heter och, ptja, mitt förslag är radio

jag förstår att du inte kunde höra vem det var på elbas
ett instrument är ofta som en tjock pensel
en röst med flera nyanser, flera filer som bilar åker i
vad som händer är att många kör i en, medan resten lämnas tomma
utvecklingen går därav långsammare då de tvingas köa

vilken storlek det än var (så var det stort)

du kastade din bh
landade över mina ögon
brösten tryckta så
jag inget såg - proppar gick
panik, om inget annat
panik, teven slutade fungera
precis när matchen skulle
avgöras - det var en blixt som
slagit ner och antennen
var helt klart påverkad, tillskillnad
från droger som slår ut likt
vårens blommor efter kyla så stel
så var detta verklighet
brändes likt afrikaners handflator
trummar på trummor länge

du kastade din bh
landade över mina ögon
bad mig gissa smaken
på vin och vad det var för årgång
höll frågesport hela natten
vi var helt okända för varandra
men det verkade som du visste vad
jag älskade redan från början
drog frågor om musik, litteratur och film

jag vet inte om du ville att jag
skulle känna mig som en vinnare
eller om vi bara hade mycket gemensamt

kan du läsa tankar
eller syns det så tydligt på mig
vem och hur jag är

det kanske framträdde tydligare
när jag, när jag fick
vara blind och inte se
hur du reagerade med ansiktsuttryck
blev lättare att vara säker
inget kunde få mig att tveka
förutom ibland när jag kunde höra dig fnissa

madrassen mjuk

vakna
vakna, det kan
inte vara sant
allt som kändes så
långt bort
tydligen alltför nära
att man skulle
känna
pressad, vatten över
och under
ingen sida finns längre
allt är oändligt åt
alla håll
trots det pressad
himmel är hav
båda är mörka och mörkare
blir de, desto längre in
desto bättre man
lär känna
de vill inte ha någon nära
men kan inte säga ifrån
säger att de ska gå
och handla
"..vänta här..."
nyfikenhet och längtan börjar
samtidigt som magtarmen
börjar gräva sig ut
och tänka
andra tankar
går runt, runt
tar luften ur påskharens
pojkar

kom, helt plötsligt, bort

en slang i munnen trycker ner vatten
drunknar inom, ja, allt töms, men innan
fylls kroppen till den höjd från
tårna upp ur öron och mun
en kanna som fortsätter att matas med vatten
trots att den svämmar över

allt som finns inom töms, forsar ut
del för del, vissa nyss svalda
inte hunnit smälta då denna händelse
detta möte var på känning
långt därinne

dedemdom

taktiskt sätt ritar de över ditt ansikte
visar hur de ska agera på fältet
en utskriven bild från systemet
hänger på dörren och där tränar de
genom att kasta pilar på deras fritid

du gav dem stryk, strök kläderna
blev platta och försiktiga
när de inte befinner sig i närheten
kan de säga vad de vill
framstå som starkare

men de vet att du kan strypa med
endast blicken och
de stadiga orden uttrycker självsäkerhet
meddelar att du inte är
rädd för döden som de är eller åtminstone
verkar vara - varför skulle
de annars skaka, knacka på golvet, borra igenom
om ingen svarar

de som inget tål har inget tålamod
de som ljuger är rädda för att bli avslöjade
då de lever på sin identitet vilken är uppbyggd
på osanningar angående dåtid

runt, runt.. du kommer väl (det är jag, höstlöv)

längtar efter hösten
av fågelbo
ditt hår
flyttar ifrån
kartonger oöppnade
musik från
olika rum
korsar och
krockar
rock n' roll
på hög volym
med munnen stängd
sitter på sängkanten
sängen så mjuk och
du så lätt
trots det
går den nedåt
liknas vid en banan
väntar på att öppnas
klä av sig
innan bäst före-datumet
en lukt som sprids
genom stan
gatorna dränks varje dag
herbie hancock hittas
spelandes på ett café utan
kontrakt och pengar
sitter han och spelar
thelonious monk
även odlat skägg
de ler, jag som fågel
tänker inte flyga bort
utan stanna kvar för jag
har hittat mitt hem
hos någon som mår bra
utan att bry sig om
hur hon ser ut
de varmare länderna har alltid
en yta så misstänksam ren
vi hade redan grävt oss ner
märkte hur mycket bättre det
kunde bli, bättre än att resa iväg
så därför känner jag avsaknad
kom tillbaka, fick du breven
jag sände från
rymden

vargar med hårstrån som skär

fiskmåsen ylade som tuppen
en flicka i regnet höll för luggen
det blöta kunde förstöra så mycket

fiskmåsen ylade som tuppen
solen gick för att sova middag och
när solens huvud föll blev allt ostadigt

vad som helst kunde hända
raksträckor kunde svänga utan att man märkte det
förrän bilden blev brusig, bilen började sjunka
liksom basen i stereon tog över - gick till botten med
allt när den hade chansen

vi kommer allt närmare väggen (slå oss ner bland rester)

kolsyran i drickan
hoppar likt loppor bebodda
i pälsen som växer
på den hemlösa hunden med
synliga revben vilka
invånarna utnyttjar när de vill
dra sig upp över ytan
leva ett liv där man kan göra
vad man vill - helt
enkelt ett paradis!

men
verkligheten finns överallt
skapar drömmen vi vill till

skummet håller sig bara kvar en liten stund
det gäller att dricka upp fort om man inte vill

blanda smaken med vardag
känna att någon drar i tröjan

tänka: "så nära
men ändå så
långt bort"
jag skulle
inte ge upp

tröjan är gjord av tyg
och tyg kan lätt rivas sönder
bli fri från yngre bröder som följer
och stör när du är med någon betydelsefull
någon som kan hissa dig högre under
dagen du föddes, någon med fingrar
som tändstickor, få dig att brinna
längre än vad solen syns


även jag kan relatera till växtvärk
fångenskapen att alltid leva
under bevakning

gå in i fällor istället för att stanna kvar
röra varorna som är larmade
stjäla en mörkhyad bil
resa till kyrkogården

gräva upp en man som levde innan min tid
gå in i rummet och uppleva atmosfären
som färgade av sig, stämplar tryckta
mot handleder, godkända
fick komma in där festen befann sig

ser på historien
bläddrar bland generationer
sidor är våningar och
desto mer odemokratiskt det var
desto högre kom de
när de somnade om
drömde om en
morgondag

förhör

de spelade in min röst
men när de senare spelade upp bandet
kände jag inte igen den
rösten var någon annans och jag var
omöjligt skyldig till brottet

rosenras/taggspets

gård av rosor på
toppen av ett berg

rasade ner
efter regnstänk

för mycket vatten
hann inte svälja

blev fulla och
ramlade omkull

samma nivå som
alla andra

skönheten i rosor
har sina taggar

efter stormen, nästa morgon
hittades en låda med
sådant som ska planteras
innehållet papper
historier nedskrivna
fjädrar som ska lära sig att flyga
efter de plockats bort från truppen
fick höra att de inte var nödvändiga
men ska bevisa att de kan slå igenom
få alla att blöda

skräddarsy, känn dig själv, improvisera sen

försöker vara ordagrann
säga mina tankars upplagda meningar
men det verkar som att
mina öron inte är tillräckligt rena
jag får bara ut vissa delar
och börjar stamma när inget fungerar

försökte vara ordagrann
men jag märkte att man inte borde citera
bättre att skriva om, varje gång
slipa, få till rätt passform
få kavajen att sitta perfekt, trycka ut ord
när det väl gäller och ta det på en tagning

stå med ryggen vänd (lita på mig)

gunga på fötterna
hälarna runda
rulla till stupet
jag står bakom
redo att ta emot
fånga, hålla upp
med all min kraft
bära dig hem och
äta upp till lunch
med levande ljus
på bordet - jag
förväntar mig att
det tar hela dagen

fukten leder el till lampor

spegel, ditt öga, frågade vem som älskvärd var
blinkade och under det slutna formade nissar
ett nytt utseende - leende ögon svarade
kom närmare och närmare
kontakten inkopplad lite längre ner
elektriciteten var fulladdad och vild

näsor

vattenkranen
en snabel
som inte tar åt
utan ger efter
gör som
man säger
klar, så klar, röst
kan känna hur den
rinner ner i öronen
som vatten från en
gammal å
beter sig ung
för alltid frisk

dammsugaren
tar pengarna
fattiga sparat
länge
luktar sig till allt
som har något
värde
hes, så hes, röst
andedräkten synlig
den som den
pratar med
stryps av rök
slingrar sig runt hals
hotar till döden
tvingas ge upp

midsommar

middag
ljusaste punkten nådd

midnatt
svarta hål fångat allt

midsommar
barnen kommer samtidigt
de gamla luras ut på havet

vilse (minne fött/glömmer dött) igen

de berättar vad som hände
men jag kan inte komma ihåg
sådant som jag inte kan minnas
känns som om det vore taget ur
någon annans liv, precis som om
vi har andra liv i livet och att det
är därför vi aldrig hittar oss själva

vilka vi är och
vad vi gör här

alldeles ensamma
ligger i förbestämda
sängar
väntar på att få ett
namn som de kan
säga
få det att eka i huvudet
till slutet, då man går
och letar efter sina
bokstäver borttappade

livets mål är att dö och
innan man är född
är målet att födas men
om fostret inte vill komma ut
kan psyket då ändra
mentalt bestämma? ...
och på så sätt göra så att den
dör, får sjukdom eller
tappar syre och får något slags
handikapp

allt verkar
handla om att överleva
leva över ytan
så man inte sjunker
vara säker på vad man gör
så man inte snubblar
handlar allt om att man kan
handskas tomhänt
beredd på att förlora inget
som innan födelsen
utvecklingen till mänskligheten
en planet innan vi kom
en kvinnas gravida mage
bland djuren och vegetationens
naturliga lugn

kallsup

hennes långa hår
nedför
sidorna
likt vattenfall
från stor klippa
öronen kan man se
lite av
statyer av de som
försökte klättra upp
bli hörda
försökte höra budord
trots oljud

hennes långa hår
stråna
droppar
samma nivå som tårar
kom att rinna
efter älskaren drunknat
och världen hostat upp
motsatsen:
det onda

rensa

krasslig hals
tvekar
ord krockar
spikar
får felträff och
bockar
osäkra, kan inte
spänna
står med fötterna
på olika sidor
jämn vikt
hela tiden
får dig att stå stilla

hosta upp
det du nyss åt
du gjorde
fel val
valde fel pusselbit
passade inte in
till din mage
halsen är som
röntgen på en flygplats
märker om
någon tar med sig
bomber eller knivar
klippa av linan
med

harkla dig
stå för det du
ska säga
om du sätter
dig, kommer
ingen att se
de kommer att
glömma och
återgå till samtal
och du kommer
att ångra dig
kraften i bena
svårt att återfå
harkla dig
få ut all mat
den får dig endast
att må illa
rör om, ändrar vilja
få ut all mat
ställ dig mot framtiden
den är tom
gör den inte till någon
papperskorg

klä av dig och hoppa från bron

släng material, skrota kamera
tryck in objektivet

som taget från en kinesisk kampsportsfilm
av en spark flyger han genom väggar

hör det knaka, alla kakor krossas
små korn dalar ner sätter färg på vägen av asfalt

innan solen gör så det smälter in
likt barnen som måste rätta sig efter grupp

läraren gav dem alla fel efter första
veckan, stod bakom med piska

alltet skapas av intet
utrymme utnyttjas
så många bilder
täcker upp
så många minnen
bilder så tunna
trots det så djupa
alltet skapas av intet
finns inget att säga
vägen är framför er
klockan börjar ticka
när ni tar första stegen
och anses av resten av
världen vara på rymmen

SV:

vilket språk jag än talar
enkelt, komplicerat
kärlek, hat, sorg
kommer jag alltid tänka
med svenska tungor
komma fram med
idéer och slutsatser genom
orden lärda och lagda
i bagaget, mitt huvud

vart jag än är
himmel, helvete, dimma
kommer jag alltid att vara i Sverige
för det är där mina rötter är
där de växt sig starka
kan varken bli klippta eller uppgrävda
de har makten, äger mig
de som har saxen och inviger
nya upptäckta länder
aldrig sedda ting eller okända talanger

-

ja, jag vet att vi alla är från afrika
och när min kropp ruttnar
kommer jag att återgå till färgen
jag är tänkt att ha
kommer att gå tillbaks
men som det är idag
har jag aldrig varit där
suddat mig och mitt minne
mitt hem i detta liv är
svetsat från topp till tå
någon gång var jag en
vara, skickades i kartong
kroppen låg i flera delar
var frön och de planterade mig här
som barn tog de hand om mig och
jag sviker ingen som har en varm famn
delar med sig av den när kylan anfaller

åldrades snabbt (båda fick straff)

jag låg i det stängda rummet och lyssnade på 20-tals blues
tog djupa andetag medan jag kände hur det blev varmare
morgonen var snart här, men det var inte det utan luften
som minskades i mängd och kröp allt närmare mitt inre
insåg att jag höll på att göra självmord -
jag hade trots allt stängt dörren medvetet med min hand
stängt in luften vilket var på väg att svälta ihjäl
och genom det kväva mig
vi, två vänner, på en öde ö - vem skulle dö först?
hade kommit överens om att den som fortfarande levde
fick äta från den avlidne, grilla i morgonsolen

kände hur jag smälte in bland madrass och täckte
hur jag anpassade mig efter deras färger
kändes som att någon klädde av mig och satte på
rena kläder lagom till mötet

det finns gravar med andar ovanför underjorden
det finns spikmattor att ligga på och punktera
däck som rullar utan att man sagt till
slira, stanna innan änden nås
dyrka upp lås
så luft hittar ut
men luften i halvdöd kropp
gammal och grå - gör den som andas in sjuk

strängar stämda

högtalare och mikrofon
täckta av spindelnät

spindlarna agerar fladdermöss
lockar insekter med ljud

trimmar pälsen och får fram rätt ton
inget lager fett som täcker synfält

vinfält

min duva kommer hem från himmelskt långa resor
min duva kommer med druvor innehållandes fantasi
andra världar i form av klot som planeter omringade av
sköldar, svetsade likt rustningar runtom, redo för strid
tar en efter aftontet, framför brasan så levande och het
mina tänder hugger hål i en tank som börjar läcka direkt
olja letar sig fram till en låga vilket gör så att allt utplånas

fyrverkerier natten igenom
får ögonen att lysa när mörkret lagt sig
ljuset så starkt att ögonen tåras
med den sista konan rundad
gör så att de aldrig torkar

det går att koppla bort oväsen

skriker för att distrahera
väljer korten de tidigare kastat i sjön -
ger bort presenter de själva fått men
inte varit eller är nöjda med

skriker tills det låter som de viskar
hesa likt grammofonskivan
gamla är utnötta och de som är för aktiva
ramlar av pinnen snabbare
skriker tills det låter som de viskar
berättar hemligheter, ingen annan ska höra
om psyket sviker kan stubinen brinna
och få de andra att börja undra

står bakom ryggen under avgörande händelser
"vad ska du säga? vilken väg ska du välja?"
får personen framför att tveka
osäkerhet osar i luften
det är inte svett, det är inte hjärta
det är nervositet och brist på tro
kommer inte klara det, kommer inte...
förrän reservhjulen hittas i bakhuvudet
allt är möjligt, det kan gå om man byter skor

ingen kan stoppas
ingen kan kopplas
bortom ork finns
något större
inser att chansen finns
och att den
kanske aldrig
kommer att komma igen

varje del lika stor

fingrarna är kontinenter
avhuggna, separerade
klarar inte av att leva tillsammans
olika raser med olika smaker
vissa längre, vissa kraftigare
men tillsammans är man starkare
förstår först det när livet står på spel
går ihop, formar näve
står emot den starka vinden
när raksträcka känns som
brant uppförsbacke
ser ingen sväng, topp, som kan göra
att man hittar skorna igen
hoppar ner på jordens sträng

läskburken (öppna, drick, krossa, till sista droppen)

så högt som jag når, ja, jag står på tå
öppen hand i luften, pekfingrets topp
trycka på knapp eller röra om i bunken
fylld med enskilda ingredienser

så högt som jag når, ja, jag står på tå
öppen hand i luften, knyta och pressa
pressa ur vatten från flaskan som förvarar
kyssar, svårdomar och snarkningar

den öppna
läskburken med saliv i botten

vätskan klibbar sig fast i halsen
ozonlager för gommen
himlen behöver inte utsättas för
faror

underläppen skär sig i öppningen
finns något att tillägga
tappade något på vägen till det
bättre

den öppna
läskburken med saliv i botten
öppnar upp
delades med någon annan
det låg i luften
hamnade i burk
någon lämnade ett brev
i din nattdukslåda
utan att du lade märkte till det
känner du andras känslor
känner du vad andra känner
för dig
läs upp
läs upp
högt

'anne

världen är en scen
strålkastaren som lyser på mig är stormens öga
där det är som lugnast - kan andas när jag blundar
prata med okända
och ta från de rika innan jag upptäcker att pengar
för med sig olycka

världen är en scen
ibland gäller det att prestera för att behålla jobbet
stormens öga är ditt högra, vakar alltid över mig
ser till så att jag gör rätt
nuförtiden är jag alltid på flykt, efterlyst med pris
på mitt huvud

skulle inte ha kunnat stanna hos dig
funderade på vad jag skulle ge
för att du skulle minnas mig
om jag inte kom tillbaka
vi beslutade oss för att byta öga
mitt högra mot ditt vänstra
tittade in, riktigt stirrade
de gick lina över husen
fångar skulle få komma
med sina originella idéer
där de blev accepterade

målar vad de vill
penslarnas drag
kniven mot tyget
flaggan faller av
nationer splittras
men världen blir ett
länder och öar
går ihop igen
om de bara skulle
frikänna mig

ingen hindrar

med foten nedtryckt
sand mellan tårna
avtryck för en stund

lyfter upp, låter korna falla

droppar i pölen
utgör vågor
svämmar över

men korna, när de faller

lägger de sig ordningsamt
intar platser, lurar synen
att du valde den vägen
kan ingen se eller få reda på

med foten nedtryckt
sand mellan tårna
ett med jorden
kan känna hur den
håller vad den lovar

strand/färgkarta-varenda sandkorn är en droppe

näsan
skog
andas in frisk luft
och få
blommorna att slå
ut

bladen
tungor
likt papper och spets
samarbetar
formar de tillsammans
stränder

runsten

(
varenda detalj

kan bara hittas

barfota

utan skydd för

smuts
smuts

är sanning och
sanning

är hur livet är

bortom fläckar

som går att tvätta

bort

utan ansträngning
)

gruset
hammare och spik
foten en runsten
där dagens val av väg
skrivs in

morgonkvisten

en älg är vad jag är
blivit jagad av en jägare
hela natten, springer med
hjärtat i halsgropen när jag
äntligen börjar se en ljusstrimma
mellan träden och sängen den knakar
kommer den sista kraften att hålla innan
han får syn på mig och börjar skjuta hejvilt

täcke skänker vila, bygger upp vilja

istället för tvål tar jag lim
smetar in mina händer

låter de gå skilda vägar
känna in sitt nya jag

de väver spindelnät emellan
låter ingen komma in
i deras skapade värld
de väver spindelnät emellan
räddar andra från att dö
om de får något i gottgörelse
de väver spindelnät emellan
måste alltid gå uppför en
stege före flygande matta

när det torkat sliter jag av
sparkar upp dörren som ruvar
på nya möjligheter

finns nytt att ta, ta det
jag inte kunde greppa tidigare
det jag inte kunde förstå
fastän jag såg

in i osynlig vägg, svimmar

nervositet och ilska framträda
vart är jag på väg?
jag borde väl kunna ha klarat det?
självkänsla rubbad
gymnasten gör övning i mina kläder
strålkastarna somnar framför ratten
vägen inte längre synlig

trädgårdshandskar på mig
likt läkaren som gräver i någons mage
mitt hår slits av någon annans händer
grästuvor och några blommor dras upp
ur deras skor, inte smutsa ner inomhus
det första intrycket
alltid viktigt
första synen efter
operation
kan vara gudomlig

blommorna lever på dropp
vasen har ibland vässad yta
som bilrutan, genomskinlig
vattnet inte alltid stilla
tappar fotfäste
tyngden som fördelades lika
hamnar på ena sidan och allt
lutar mot slutet
vid minsta tag och blink
fingeravtrycken framträder
om blodet är kallt

vi kan (två saker)

poesi äldre än politik
har rest jorden runt
den äldsta är den visa
sjunger visor med
texter genomtänkta
grundar påstående på
vad den tidigare har sett med
känslor som utgångspunkt
får människan att känna
omvärlden som hud och huden
som skelett, går rakt på
vart man än sätter sig finns en nål
gör hål i ballong, all luft går ur
de undersöker andedräktens garderob

poesi äldre än politik
kan gå långt in i ett arkiv
ta fram en text med
ett ämne lika relevant idag
har rest jorden runt
runt likt åren går
sett vad som pågått
växt-och djurarter som dött
natur som uppstått efter storm
processen tillbaka är vad som ger folk hopp
det handlar inte om att läsa, utan att se
när man läser är ögonen öppna
och koncentrerar sig på en sak
men slå undan alla väggar och se dig omkring
vi kan göra mer än så, vi kan göra
två saker samtidigt

x (på torget)

"jag bryr mig inte om gud, nej, nej
de tycker att jag är likgiltig för det

mina förfäder föddes före jesus
och det är därför jag inte är döpt

kallar mig kättare för att jag inte
tänker i deras banor eller gillar
deras idéer
det jag frossar i mig är odlat med
falska medel"

på bredden

ni kan alla se mig
:
fastän jag inte syns
-
ansiktet betyder inget
även om det förmedlar
vad man känner och tycker
-
ansiktet betyder inte
så mycket
när det som det visar
kommer från
insidan
-
ni kan alla se mig
:
mellan raderna ligger jag
pressad i förpackningar
man ser inte vad det är i
men man ska förstå genom
beskrivning och bild
självklarhet om hur ord
ska stavas och vilka som
ska följa efter i led
-
i skyttegravarna ligger jag
fått order om vilka jag ska skjuta
för att komma därifrån
men om jag inte vill, om jag inte tror
för ingen ingen har kontroll
över ingenmansland
i skyttegravarna ligger jag
skotten korsar, sätter punkt för perioder
om allt ska sluta, måste jag dö
två från olika håll drar i mina armar
delar min kropp på mitten
mitten, emellan, något som blivit pressat
i kriget med mig själv

fåglar, låt mig odla

måste jag vara flintis
för att känna när
någon plockar loppor

de som väver mattor
upplyser ingångar

måste jag vara flintis
för att känna när
någon går på mitt område

stubb stoppar pulsen
gör hål på nerver

måste jag vara flinis
för att hålla
tankarna i schack

i djungel kan de gömma
smita och föröka sig hursom

tar på mig en hatt
behålla håret mitt
diskutera planer för
framtida byggprojekt
ingen ska kunna komma in
ingen ska kunna få reda på någonting

land översvämmas

fiskmåsarna är stenarnas vittnen
när vattnet kommer bakifrån
och stryper

fiskmåsarna skriker efter hjälp
men ingen bryr sig, ingen tror
då fiskmåsarna tidigare har lurat
dem alla

tog från genre

fastland fastnade i min tand
tuggade men det satte sig fast

vätskan i min kropp
vågor svämmade, försökte få bort

svärm med droppar susade förbi
med ljudet av vattenballonger mot
stenplattor och gräs

tog och använde andras mark som
om det vore min egen

förde bort myrorna från deras gångar
vattnet mjukade upp degen
formade och byggde nya områden, hus

långt (in i kärnan)

jorden är en val
öppnar munnen och startar storm
levande människor är endast barn
försvinner spårlöst

ta min hand

menar det du tror
nej, du missförstår
inte

menar det du tror
tolka på sättet du
känner

menar det du tror
allt handlar om
personlig syn
och tro

ge mig dina svar
om vi ska kunna
gå framåt

vik pappret flera gånger, om vi
ska kunna flyga över atlanten
och därefter bort från atlas
slå kartan i solarplexus

vek sig inte

konstnärens konstart
blev populär men
räckte inte till fler
tona ner, bad publiken
men skägget växte
och deras ögonbryn föll
de ville inte längre se
omänskligt, kannibalism
åt upp andra mönstren
vilka blandades till ett
stort överkast
himlen blev
aldrig sig lik

klausner

sitter på en parkbänk
det är vad han gör
varje dag, från
solens upp-
till ned-
gång

sitter på en parkbänk
det är vad han gör
granskar liv, både
människor, djur
och natur

många
undrar hur
han mår, om han
funderar på att ta sitt liv

men det har han redan tagit
och han håller det hårt
vet hur allt fungerar
efter förändringar
kommit, gått
fortfarande
pågår

ingen märker
förutom honom
går innan de tänker
eller så står de kvar och

tänker
för länge
och mycket
röran får det
svarta inom dem
att visa och uttrycka sig

rövaluva

åh, fåglar i burar så instängda
kan fortfarande tjuta
och tjuta luras de till att göra
näring pressas ut
fjädrar blir lättare att stjäla
vad blir de utan
naken är själen
men utan något som skyddar
eller håller upp
försvinner all konsistens
och risken
finns att allt rasar med tiden
det rostar och
smular

små flickor lättlurade
de som alltid är så glada
även om de inte brukar få som de vill
rädda dem, de är änglar
lätta att sitta och inte göra någonting
med - prata om ett liv
ser likadant ut, men känns obekvämt
borde finnans något mer
små flickor lättlurade
luras in i skogen genom fåglars sång
flickorna med gula kjolar
snurrar runt, trampar på torra grenar
gör dem hörda, att de är
på ingång

precis innan du går in i lyktstolpen

någonsin drömt precis
innan du somnar
de korta sekunderna
vrider och vänder
en verklighet tappar fäste
suddiga syner i mörkret
en brunn med lock jäser smet
ögonlocken trycker mot hinnorna
nya färger blommar upp av kontakt
oljan under den parkerade bilen gräver tunnel ut
rutan spräckt likt ett spindelnät omfamnar
barnet som smitit stoppas av ett rep bundet mellan två träd
snubblar, tappar balansen i olika skeden
skivan med repor, ärr från piskan
sprungit ifrån av ren protest, jobbar inte mera
snubblar, tappar balansen i olika skeden
ramlar och börjar rulla...nedför det mosstäckta berget i skogen
hoppar från bryggan, dyker ner till botten
gräver likt knackar dörren till den
sovande björnens hem
maten kommer, sova i den varma magen
vänta tills allt blir som vanligt
någonsin drömt precis
innan du somnar
de korta sekunderna
vrider och vänder
en verklighet tappar fäste
undergången finns
inte längre i människans
händer

knark

skjuter upp möten som
fyrverkerier tänds på
inser att pengarna inte
leder någon vart
när det endast smattrar
i det ljusblå

ett foto beskriver hur vi mår

runt midnatt slår blixtar ner
vare sig det är blixtlås eller från skyn
solar så varma att de börjar brinna
kometer fyller hål, ger oss det vi saknade
under dagen och dess klara syn
ibland kan något ligga för nära för att man
ska lägga märke till det
när möjligheten finns, att göra det man vill
passar man istället vidare
och står på den säkra sidan - riktiga vinnare
vinner på att de tar risker
under varje natt, vid midnatt, märker jag det
men sedan, när morgonen kommit igen
har jag glömt bort allt, tappat magin
gnistorna som hettan förde med sig
trots att kroppen steker insvept i täcket
så är det långt ifrån samma sak, mer utdraget
för runt midnatt slår blixtar ner
ögonen öppnas som blommor slår ut
allt som händer är verklighet
man kan känna hur vindarna drar i porerna
som om huden är en mask, visar
någon man egentligen inte är
under morgonen är ögonen slutna
det man ser är endast fantasi, rentutav drömmar
något man inbillar sig

ingen litania, men...

inte går det att lita
trots att männen i vita kavajer
inte verkar spilla

inte kan man lista ut varenda gåta
alla tänker i olika banor
därav blir det svårt att toppa alla listor
när vissa banor är privata

måste man verkligen bryta lagar
för att få som man vill

lyssnar folk på vad man säger
aldrig pratat så värst mycket
och det är väl därför
de inte släpper mig in i deras liv
försent nu, stormen kommit
lugnet var då

din dörr är alltid låst numera
säger att jag aldrig varit öppen nog
för att vara värdig att veta
om dina hemligheter

krävs inte längre lök
för att få mig att fälla tårar
när jag fick reda på
vad du odlat tappade jag balansen
kände direkt att
jag behövde något att dricka

lyckan verkar bara kunna vara
på en sida åt gången
och jag verkar alltid vara vid
fel plats eller fel tillfälle

inte kan man längre lifta
ingen ska åt hållet jag vill
inte kan man längre lifta
de svänger om så fort de
ser mig

inte kan man längre leka med barnen
de växer så snabbt
medan ålderdomen torteras av
konstant duggregn
sakta gräver sig igenom huden
den man lindat lager på lager
använt den sista kraften och
lider till döds

inte kan man längre leka med barnen
skjuter vid mina hälar när jag går
vill att jag ska öka på tempot
springa i mål

ibland vill jag vara liten
så liten att jag knappt syns
kunna gömma mig var jag än vill
gå på tåg och flygplan utan att behöva
betala
slippa lova
andra att jag
kommer tillbaka

om man ändå kunde sjunga
likt en lärka
stiga upp med morgonen
lika lätta steg
bort från en älskare, mot en ny
utan att känna
någon som helst skuld

minor

bort, bort
kasta mig i närmsta
papperskorg
bestiga det skitigaste
mest använda
hjärtekrossade
av bergen
för att nå stjärnan
styr till andra sidan klotet
begraver längtan med
spikmattor som
berättar om alla insekter
under huden går
och lägger äggen

långsökt

söka länge för
att hitta den man
älskar av hela hjärtat
när delar av det
redan blivit uppätet
under färden

det som inte dödar härdar
men betyder det att
allt täcks över

vad är bäst för demokratin?

snappade upp ord från en mun
mitt metspö luktar sig till vinklar självklara
ståndpunkten var att den vilken
inte är rojalist måste ha ett förfärligt tråkigt liv
jag skrattade hela vägen hem
tänkte vilket påstående det faktiskt var
precis som att alla måste tycka likadant
vissa nöjer sig inte med glitter och glamour
vissa värdesätter det med mindre värde före
det som är svårare att få, inte följa någon tradition
jag är min egen kung, gör reklam för mitt land
och de säger, "vad tråkigt du är"
tråkig bara för att jag har annan typ av
ställning, humor och andra intressen
ståndpunkten var att den vilken
inte är rojalist måste ha ett förfärligt tråkigt liv
börjar tänka detsamma om de som är
intresserar sig i andras liv framför deras egna
andra som inte behöver hjälp

simöra

simmarens öra flyter över molnen
solens strålar är vågorna
dykte så djupt att han flöt upp

allra högst
om det är riktigt
kan han inte veta
eller förstå
vattnets tryck mot
byggde väggar
tjockare än man tror

för tjockt täcke

när jag somnar om, vilket jag alltid gör
glömmer jag vad du har sagt
trots att det var det du väckte mig med

slänger bort
tittar inte till
lämnar i
bakhuvudet
allt blandas
mardrömmar väcks
de håller mig
instängd
plågas, får panik
ingen luft
släpper de in
värmen är ormen
svettas så mycket
att jag krymper
till barnet

när jag vaknar under efter-
middagen, vilket jag oftast gör
kommer jag sent in i låten
men det passar mig perfekt
då kan jag vända om, istället för
att följa ett schema som beskriver
hur det ska vara, hur man ska göra
när de börjat, tror de att alla är med
och när de inte är beredda
kan jag lätt ta över
sjunga ut vad
jag känner

har du mage att visa (...)

svanka och vattnet reflekterar
charaden bågbro uppochner
vertramp där stenar rullar
en banan med skal får blånad
klarar inte av att posera mer
likt väggarna med mögel
viker sig när någon rör
vågar inte visa vad de har
trots att de ropade och bad
metade efter ögon, skulle titta
de sade att de kunde vända som
dörrar och öppna upp andra världar
du svankar och står kvar
starkare än dem, lovat samma sak
tar en fot på din bak, ett trappsteg upp
ska se hur utsikten är och
därefter bedöma om jag
vill sitta på dina axlar och
rida iväg

trapprak

polisong, skorsten
brasans rök stoppas
tvingas vända om
ett fågelbo
byggt med kvistar
hindrar och fäller
tät luft inuti
betonar alla avtryck
pekar ut de som har
rört privata ägodelar
och stökat till

jag är uppe

räkna med fåren
det är jag som leder dem
deras herde
hjälper dem över alla hinder
får de att
känna sig tryggare, sover väl
efter de
gjort så att alla andra sover
deras uppgift

stryp längtan

bädda inte sängen
vill bibehålla lukten
av dig, natten som var

bädda inte sängen
vill inte glömma drömmen
jag hade innan jag vaknade

bädda sängen
kanske är bäst att
dra ett streck
gå bort från min bubbla
och hitta dig

fåglarna vid fönstret

morgonen passerar hastigt
fåglarna är med och styr
med deras näbbar
slänger de undan skynket
och sätter dit en ny
för dagens scen
morgonen passerar hastigt
fåglarna är med och styr
det är därför vintern är så mörk
trots all snö som lyser upp
vägen du går för att hämta tidning

solen skiner

solen skiner, hela tiden
huset brinner aldrig ner
minnen finns kvar från individen
trots att man inga ting från denne ser
tar tillbaka gårdagen
då tempot dämpades, bromsade in
spåren efter hjulen på grusvägen
varje persons unika hand skakandes
goddag till en evighet

askan är vad som flyger med blåsten
motvind ibland när du går
undrar om du gråter, men
du säger att du har fått något i ögonen
inget annat, inget mer

solen skiner, hela tiden
men emellanåt kan det vara svårt att se
känna, eller tänka på när annat är i vägen
mycket, för mycket av allting
moln väger inget, men tänk längre än så
tänk på vad som finns i
solen skiner, hela tiden
även när vi tror att den gått ner
hur kan den dyka, när det är vi som snurrar
åker bergochdalbanan uppochner
det är livet, finns ingen som är stark nog att ha
rak rygg när man står under en lång period
eller går uppför den branta trappan
med de små trappstegen

zorbing

din kjol är ett halvt klot
när vinden kommer underifrån
du står vid en vattenpöl
utkanten av stadens centrum
mitt på vägen innan backen
mot landet - ladugård och
sommarhus - där folket brukar
koppla av, ta det lugnt
tittar ner och ser din spegelbild
din kjol är ett halvt klot
håller på att bli helt
benen batterier, (plus) ovan
(minus) i vattnet
för ihop, isolerar ditt krossade hjärta
rullar nedför backen
jag står med öppna armar, lovade
den gamla damen att
locka ner katten från trädet
hon sade att hon
var orolig att den inte vågade hoppa
samtidigt som hon inte ville
ringa efter brandmän då
uppmärksamhet skulle dras ditåt
och allt skulle bara förvärras -
om det var sant, det hon antog
att katten mådde dåligt -
hon litade på mig, sade att om jag
klarade det - och det trodde hon - så
skulle jag få behålla henne
det var trots allt en av många ungar
från kullen

bakgrundsbild

bakom dig står en armé
om du faller
tar de emot dig
bakgrundsbilden på din skärm
bestämmer hur de
beter sig
genom färg och symbolik
tar de emot dig
men vad de gör sen
beror på hur du är och varit som
ledare

bakgrundsmusik

under tystnad är det så mycket ljud att det inte hörs
lyssna noga om du törs
en man på ett berg tittar ner på sina skor, läser sonett
handlar om vilken tonart
du kommer att gå i, om din röst sammanspelar med
världens klockors klang
du kan påverka, vända, få fram
önskande ljud från de oönskade
se till att alltid lyssna på
bakgrundsmusiken

hatkärleksrelation

jag har en hatkärleksrelation
till sådant som inte finns
men ändå är här
antingen går det inte att höra
se eller ta på - så långt ifrån
men det känns precis som
mördaren andas i nacken när
man går hem en sen, kall kväll

orden - fordon
hur är kvalitén på var och en?
vad har de för årsmodell?
kan någon segla jorden runt?
är de tama, eller gör vissa vad de vill?
de är tysta och små
ser ut som oskyldiga gosedjur
sitter stilla, förvirrar om man
tittar länge och försöker förstå
deras ögon borrar sig in i systemet
byter sladdar, ger order om
att jag ska lägga mig ner i sängen
resa iväg mitt på dagen

musikaliska instrument
trumpetens ton
inte ens närvarande när
man spelar själv
verkar som den studsar
mellan husen i
new orleans medan man
står i källaren
får inte följa med, den
ser inte mig
hör endast mina tankar
och de är
för närvarande i denna
värld

en hund med en leksak, måste gå fram för att ta den
för, nej, den kommer aldrig fram själv
och när man kastar iväg leksaken springer hunden iväg
och kommer aldrig tillbaka, utan har den
för sig själv

jag har en hatkärleksrelation
till sådant som ingen riktigt vet någonting om
jag vill testa människans gränser
hur långt jag kan nå, hur hårt jag kan jobba
för att vidga mina vyer
slå sönder fönstret till en annan sida
prova på ny levnadsstandard
bli kallad förrädare av vänner, fastän det var de
som inte vågade

finns2viljor
den ena är rädslan och
den kan ta mig
längre
hatkärlek
bråk mellan två stycken
en publik står i en cirkel
jag finns i mitten
slagen går igenom, tar delar
det glädjer mig att jag
kan bidra

gör så att jag andas ut

min hals du bara ska känna
snön har smält
men salt och grus orört äro

hade hoppats på dig, du sol
sedan kom jag på
att du är superlativets varmast
och icke kan bli kallast
icke kan höja nivå på vatten
utan endast sänka
du kan icke sno dig åt små stenar
utan endast grilla och förvärra
mörkret närma

min näsa du andas och förstå
barnens snötunnel
rasade, men ingen hörde ett ljud

svag man
idag
kan inte
prata
slå i bröstet
få igång
lövblåsaren
konstgjord blåst
innan höst

timglas

äsch, jag tar och vänder tillbaka dygnet nu
annars kommer jag ingen vart
var är min ork, min kompass
finna kraften så stark att jag kan ställa mig upp
stå vid fönstret, se ut på världen i förändring
känna att klotet rullar, kunna påverka
när man skruvar den blöta tröjan
droppar släpper taget färglöst
foten med skon på trampar över
får strike

timglaset, en kran
tvättar mig med torrt istället för blött
bygger på, blir smutsigare
är jag rädd för okänt
behöver jag verkligen en kram
istället för att att slipa, tunna ut
jag är en diamant - ! - men
mina ögon lyser långt ifrån starkt
mitt hår som sken rikt är
nu en fettklump av lam autobahn
med lastbilars strålkastarljus
för mig bort
ställ upp mig vid
ett skyltfönster i
kvarteret där
brotten sker ofta
kom, kom
någon kom och
ta mig

vänder tillbaka dygnet
se vilka som flytt mig
ja, vilka som lydigt mig
gjort vad jag har sagt
gått ifrån
utan att ha lämnat lapp
utan att ha lagt minnen
från mig i sin mapp
istället hittat eget
kommer annars känna tyngd
i form av saknad
vill inte fastna här igen
inte kvicksand, nej, nej...

även om jag inte är homosexuell

sitter med benen i kors
när en man
ställer sig framför mig
med armarna i kors och
ser besviken ut
undrar varför
frågar och får svaret att jag
ser feminin ut
jag frågar vidare:
"vad spelar det för roll?
är jag inte värd lika mycket?
är du rädd att jag ska bli kär i dig?"
då brister det och han börjar
skrika att jag sviker dem
"vem bryr sig? jag trodde
att du var man och kunde
stå stark ensam"
då kommer slaget
jag faller omkull och han
hoppar över mig
viskar andfått i mitt vänstra öra:
"vi får sämre rykte på grund av
sådana som dig"

allt kommer att lösa sig

stiftpennan en spruta
medicin till hjärnan
ska kunna skriva utan
att tänka

stiften pilar, missiler
när de träffar bildar de
egna världar, tar över
sätter namn och beskriver
allt från början

stiften är långa och smala
går lätt av - därför är det
ingen idé att oroa sig
bättre att drömma sig bort
koppla av

gå ut med annan syn

ett hus av kort
vilken symbol väljer du
att utgå från

LärdigattFörlora

jag går lektioner i livsstil
och har valt en inriktning
nämligen luffare
-
måste lära mig att
förlora allt jag har
från hem till mat
från tid till partner
jag och kroppen ska
klara av mer när
jag inget har
bli tuffare

inte längre

jag kan inte längre lämna över mitt ansvar
till andra och tro att de kommer att klara det
jag kan inte längre lämna över mitt ansvar
nu när jag vet vem jag är och vad jag vill
jag kan inte längre låta någon styra
eller gå in i mitt hem utan att fråga
förr tyckte jag att det var skönt
när jag inget behövde göra
men nu vet jag inte vad jag ska ta mig till
när de ska försöka att möblera om mitt liv
det som jag bygger upp genom varje val
jag kan inte tänka mig vad som skulle hända
om jag valde någon annans smak
välja tapet, musik eller mat

"de har inte råd med några misstag nu..."

de säger att han inte har råd med att
slå en sådan dålig passning
men, det tror jag nog att han har
fotbollsspelare tjänar rätt så bra
de borde till och med ha råd med
att slå en passning till de behövande
för bollen verkar vara fylld med pengar

cykelpump (nyttBlodpulserar)

spikmattan är gräset
ligger och känner
färska rötter gräva
sig in i mig
massörers händer
aldrig nära
jag växer medan
jag slappnar av och
ser molnen på himlen
passera långsamt

fläckar

med vitt linne instoppat i jeans
dansar han med sin kulmage
vaggar barnet i hängmattan

om den vaknar av hunger eller törst
ska den få öl ur nappflaskan som
påminner om horornas bröst


han dansar med portionsnus i armhålorna
när han sätter sig trycker han pengar

förhandlar med vänner som tvättar sina händer
varannan kvart, allt för att hålla sig anonyma

hitta nya knappar att trycka på
stänga av fällor och
komma närmare skatten de vill åt

de filmar innan tagning men regissören säger att han fick med det (us var de värdiga vinnarna)

tänker tillbaka på en av dagens fotbollsmatcher
amerikas uniform leder mig till typiska skönhetstävlingar
som om de alla var miss america och tävlade om miss universe
när jag ser på varningarna som utdelades på grund av den knappa kontakten
kan jag inte låta bli
att undra
vad som har hänt
med sporten
är man värdig vinnare om
man är snygg
men bakom kulisserna
fuskar

tunnel med discokula

det finns en kort, kort gångtunnel
under en liten bro i staden
där jag bor och vill ifrån
där brukar jag gå igenom
under promenaden med hunden

väggarna är täckta av
moderna grottmålningar
mörkret från natten är bevarad
men färgerna lyser så starkt att
man kan tro att det är ljusslingor

med musiken i öronen får jag
bilden av disco i en korridor
gå på regnbågsränder - ställ
dig i ett led, välj färg och vänta
tills du kommer fram till baren
där du kan köpa det du vill ha


och du som alltid klagar
på att du är så blek
kom in här i mörkret
där alla kan se dig

deras ögon öppnar sig ytterligare
upptäcker ett bredare landskap
natur bortom denna värld
en isprinsessa i jungeln
väcker uppmärksamhet

jag vill att du ska förstå
att jag inte ljuger
att jag inte bara säger
för att vara snäll
i denna tunnel brukar jag vara
bara så att du vet

upp på benen

finns alltid någon bättre
men om man faller
kan man vara med och
bestämma takten

läste en klandervärd artikel idag (ungefär som dålig drama blir komedi)

jävla journalister
tror att de har trovärdig fantasi
med rubriker som
är karikatyrer av george bush
kan ni vara bättre än politiker
som lovar men aldrig gör
kan ni skriva rent
stava och bygga upp meningar
med sanna påståenden
ert jobb bygger på research
men nog ser jag minst ett fel
varje dag: inget grepp om
ämnet, bara skummat igenom
och gissat resten
något som man gör gång på gång
kan inte vara misstag
utan slarv eller ovana
därför vill jag inte ha er som budbärare
då ni målar upp en bild
som inte stämmer överens
med verkligheten

de fimpade våra fingrar och vi tappade greppet

förlust, tappat minnet av allt som har hänt
och allt som vi har gjort för att komma hit
förlust, sitter i en mörk grotta fylld med
gammal sötsur sås - klumpar likt studsbollar
i den tomma magen - inget kan mätta
när sorgen har taget, är lindat runt skelettet
kväver känsel, kroppen krymper tills vi
ser ut som barn utan någon som helst kunskap

satellit-tv

solros under natten har huvudet nere
suger åt sig fukt när kylan lagt sig
fyller färgtuberna så mycket att de
måste kämpa för att hålla ihop
reser sig när den har bestämt
hur nästa dag ska vara
ger ut signaler när den
granskar staden

blues gör oss levande

kyrkans klockor skallrade
under midnatten med
blå himmel
döda väcktes
armar och ben ur led
fick ställa sig längst bak
kön sträckte sig
långt ut på en flerfilig väg
flera led, en armé
alla ville fram till
bensinmacken med
svart olja, skulle fylla
munnen föra till magen
ylade efter rått kött
under den torra, brända ytan
ingen visste hur
men jag ska allt visa dig
kom här, kom hit, kom
jag ska bita tag i dina
blåa ådror och dra
de är sladdar och jag vill
se gnistan i dina ögon blå
precis som de, de som
funnit lågan igen

min värld är inte så stor

hoppar hopprep
efter ett tag
går det automatisk
hopprepet
över och under mig
jag bygger min bur
ett rum - en fängelsecell
galler till tråd är det enda
jag kan se ut ifrån

de hittade mitt gömställe
hoppade, det räckte att
jag inte stod på golvet
någon sekund, hundradel

försökte klättra upp
men vindens stege
hade fått sömntabletter

nu är jag mellan
himmel och jord
undrar om jag
kommer bli
frisläppt

man / eller / mus

hans kropp en pipa

visslar när du går förbi
vill ha din uppmärksamhet

hans kropp en pipa

röken hans hår, tankar och armar
rökringar lockar, verklighet och fingrar

om du går igenom

kommer du till en annan dimension

rökringar svettband
suger sig fast runt halsen
som om det vore en handled
ett huvud med svettig panna

andra och deras bilar har omringat min parkerade bil genom att parkera runt omkring

en aning meningslöst att bo här
det finns nypor med ord att ta
men inga passar när man ska
blanda ihop, föra allt tillsammans
göra en kaka som sätter fingret
på en känsla genom smak

om man skulle göra en mening med dem
skulle det inte kunna bli någon bra meningsföljd
nej, meningen efter skulle antagligen
handla om något helt annat
avvika från vägen, drunkna i ängen
hoppa ut ur fönstret, bryta benen i skräddarställning
kunna flyga när ögonen är slutna
drömma sig bort till ett annat land
ungefär som mina tankar i den här staden
gömmer sig från att bli upptäckta
mitt huvud är en kartong de håller över deras huvuden
går i regn, tigger efter pengar
bland kvarteren där ingen bryr sig om eller känner igen

ingen knut

du har varit nere, men
aldrig blivit bunden
du är din egen ledare
kan kontrollera din tunga
förhandla eller lugna
ner andra, undvika panik

det som fastnar i strupen...

en man ligger medvetslös på sin rygg
när dolken trycks mot halsens bredd
"se där, du ska inte in så långt,
bara vi kan hitta några hemligheter
som han sitter på"
de vickade huvudet lite lätt för att se om det höll
huvudet nickade - ja, det gjorde det
"titta, det ser ut som ett jävla kompostlock
stänger sig när det får chansen, slår igen
dörren likt en tonåring - precis som någon civil med
händerna i vädret, han vill inte dö men springer mot
den som kan döda honom så fort pistolen riktas åt
annat håll, eller snubben med vapnet tappar fokus.
det är en jäkla chansning... - sådana är dock svårare
att känna lukten på, där handlar det mer om syn och hörsel
det gör det här mer till en kompost, känner du stanken, va?
det är allt jävla skitsnack"

luktar instängt

pengar är allt, eller hur?
allt handlar om att sälja och tjäna mer
spelar ingen roll om det
stinker, huvudsaken är att det är inne
men fungerar det för en större publik?
något som är inomhus kan inte
täcka upp så mycket av planeten
-
sådana som ni klarar inte av att
hantera de pengar som ni får
för ni är inte värda det
när ni dör i förtid, ska ni sälja
era kroppar också
skicka foton från dödsbädden
till tidningar
auktionera ut askan eller
gravstenen?

dubbelansikte, ett horn

hon ligger för döden, säger de i radion
men det gör vi ju alla
de försöker stoppa blödningen i hans mage
menar att han är döende
men det är vi ju alla
livet har en arm medan den andra tillhör döden
vissa slår ihop händerna för att nå
övermänskliga medel
andra sniffar in vitt pulver i deras
mörka grotta till näsa
för att uppnå ljus, hålla balansen på veken
högsta våningen
står på gränsen mellan usa och mexiko
riskerar att bli nedskjuten
vad väljer du, vad väger mest
val formar framtidens krukor och vad
som finns i dem

för äldre ängar

känner mig skyldig när jag
inte betalar utan blir bjuden
när de följer efter mig
gör saker de inte gillar
bara för att umgås, de tycker
att det är deras uppgift
tack, men jag klarar mig själv
och om inte så är jag en djurvän

jamma - jama (hjulet spinner, gräver i sanden)

en jojo besitter strippans danssteg
spinner mot en pelare som håller upp allt
ett bordsben reser skivan med delikatesser
närmare sixtinska kapellets tak
förbi adams finger, genom ozonlagret

en jojo klättrar uppför ett ben tillhörandes en man
sitter och dricker kaffe, läser tidningen
vilken kartlägger alla aktuella händelser
jojon en katt, stryker sig mot hans byxben, spinner
ber om att få bli klappad, annars går hon till dörren
jamar, skriker om att få bli utsläppt
jaga ögonblick som kan få henne till högre höjder

trampar för att inte halka

en pistol tryckt mot höger tinning
den kalla metallen mot det febriga huvudet
det ena benet framför det andra fäller
händer klatschar väggar utanför vänskapskretsar
ingen hör vad som sägs, sitar blir till säckpipa
bort från meditation, någon tar i armen och börjar
dansa med hårda och strikta tag, väcker röret
till att börja rulla - yrsel och dregel, min hjärna smälter

svettas av drömmar
ge mig något sött
ge mig något salt
hur ska jag någonsin
kunna varva ner
varje natt jobbar jag
som en hamster
paranoid: tror att den
blir jagad av en katt
-
min kropp blåslagen
alla muskler utslagna
efter att ha spänt sig av rädsla
vaknar först under eftermiddagen
öppnar fönstret och andas ut
skönt att stå vid läktaren

korridoren

med avsaknaden av ryggstöd sitter jag på en brygga
har fötterna i det klara vattnet utan botten
skepp i himlen seglar på skum så tätt och mjukt att
ingen hör eller ser vad som pågår nedanför
kompakt likt dörrar utan springor
mjuka paket med hårda färger

med avsaknaden av ryggstöd sitter jag på en brygga
lutar mig bakåt, tittar upp mot skyn och inser att
du är rymden, en slöja lindad runt huvudet
ett barn bunden runt ett träd, skriker efter hjälp
dunkla rum, visa mig ljus, jag vet att stjärnor är solar
och att de ger oss värme oavsett distans
vissa slår de ner och andra erbjuder de ett handtag
därför har jag svårt att skilja på kärlek och hat

du är rymden, mellanrummet mellan mig och jorden
ibland tittar jag in mot solen, för att slippa se allt
men vänder bort huvudet så fort smärtan kommer
att jag älskar dig
kommer jag någonsin kunna skilja på
inbrott och mordbrand
när jag upplever det som en kombination
brinner levande och
blir bestulen alla mina
ägodelar

fötterna dinglar - går fram och tillbaka - i vattnet
känns som de släpas igenom den stekta öknen
varje korn en mygga, suger åt sig mitt blod
min tid räknas, men jag gör inget åt saken -
svårt att välja när så mycket händer

nerv

vatten jagar katten
katten tidigare följt droppar
sprang ifrån när de kunde
katten gick så långt att
hon mötte forsen
en av alla till det stora havet
där alla möts
hon började springa när hon
nästintill blivit slukad
och hon springer än

följer hästsvansens rörelser

ditt hår stramar, dras mot
en magnet
trots det märker du inte
att jag sitter bakom dig
väntar på att få möta
din blick

(kanske har
tappat känseln
frisyren är densamma
varje dag
känseln kanske domnat
bort
med tanke på att det är
så spänt, så
rakt)

rodnad

räven rev, skrapade rosig hy
bevarade i en burk
ett ormhål täckt av höstlöv

mot lunchen

frukost: farkost: tidsmaskin
kväljningar, kräkningskänsla, krasslighet
knäckebrödet är som ett finger
ner i strupen, gör så att jag spyr
det är något speciellt med morgonen för
jag känner inte såhär annars
det kanske beror på att jag blivit varm
under täcket och vill äta någon som är som mig

känner hur sjukdom närmar sig - bör stanna upp, gå och lägga mig

mår skit - snubblar istället
för att halka på is
hack i skivan, allt upprepas
men mitt huvud
fortsätter att snurra runt
ger mig rynkor
så jag går trapporna upp
till hjärnan och planen
men allt är borta, letar febrilt
medan grus kastas mot mig
ögon och hals drabbade
haltar hem från den dagliga
promenaden
sätter mig i fåtöljen
läser blindskrift till tonerna av
blind lemon jefferson och förstår
först nu hur hårt det var förr

sammaMatVarjeDagFårDigAttSlutaÄta

lutar mot seger, när smällen kommer
glömde titta i backspegeln, gick för snabbt framåt
och ändrade därefter inte tempot
för mycket av samma och de hann läsa ut hans språk
koden löst, låset hade inte ens en
skugga som tog emot -
lögner delar och går skilda vägar
armarna inte alls lika starka enskilda
öppet läge: solen går ner för den här gången

vänder mig i sömnen (ruttna inte)

har lik i garderoben
det finns vikta sidor i boken
står i hörnet och säljer huvudvärkstabletter
sägs även verka mot mardrömmar, såsom tankevägar
vart pistolen riktar, om fingret trycker av eller tvekar
övervakning med helikopter - se och ändra
scenarion innan misstag sker
och de upptäcker

har lik i garderoben
fullständig press att hinna klä på sig
behöver flera väckarklockor för att vakna
stänger alltid av omedvetet, går tillbaka till sängen
ett varningsskott avlossat långt in från skogen ljuder
får mig att göra som de säger, ger dem alla mina pengar

har lik i garderoben - måste hinna tvätta ansiktet, gå på toa
lägga håret täckandes alla fläckar som kan få mig att bli
dödad utan någon vinst i bakfickan - ingen begravning
har för många ansiktet och oklara fingeravtryck
kan därav inte bli identifierad


jag åker härifrån nu - inväntar först några meter bort
så jag ser att hela huset brinner upp, inklusive min kropp
sitter i bilen utan registreringsskylt, med bara skelett

landhöjning

jordbävning
vibrationer träder fram
lyfter plattor till höjder
går med styltor, når moln
näven knyts, fångar fjädrar
maskrosor med ihåliga stjälkar
en tunnel där vatten forsar igenom
för med sig fiskar, gör barnen smarta
kan uttrycka sina känslor utan att tveka
kan flyga och ha ett fast tag om flaggstången
som håller flaggan utan färger över alla huvuden
skyddar för den extrema värmen, innan de vant sig
-
plattor endast platta till ytan
finns djup långt likt stenar
begravda batterier laddas
tills de är övertända
vilket bara gör gott
för övertalan och
senare upp-
levnad


häst galopperar
manen mittbena
två vingar, en kjol
en tårta som snurrar
låter alla ta sin del
vi firar en och en är
god
-
häst galopperar
märkena i gräsmattan
stoppas in i fotoalbum
märkena efter hovarna
är leenden tacksamma
mot frihet
-
häst galopperar
utgör ljudvågor
skalv mot berg
häst galopperar
mot ström, mot rullande sten
sicksack förbi, ingen kan hindra
vågor från sol, dränker ögon
lättar för öron
änglar hör dina rop
och du får rida ända
upp
_
^

bärupp lyft

storm
ute - antennen dras med
teverutans bild slår knut
för ett fasligt brus
alla blir hysteriska
skriker och skränar
tänk vad mycket de missar
nu får de inte veta vad som
händer
-
men tänk på alla barn
som bor på gatan och inte
har...
-
nej, vad synd
de får skylla sig själva
att de inte gick i skolan
så de kunde få utbildning och
jobb - pengar till familj -fortsatt liv
-
titta till hur andra har det
trots vikt är det tyngre att
bära dem till säkerhet
spelar ingen roll
att det är hård blåst
eller vad de pratar för språk
ni kan kommunicera utan
ord
-
storm
ute - hyddorna naiva tar i
okända handtag
följer med, litar på ord om
att allt ska bli bra
senare hittas en styckad kropp
går inte att sy ihop
till samma skick, används till
dockteater

storm
ute - sanden täcker haven
de kommande barnen
stoppas i kanalen
ingen får fram
ett ord, alla redan fyllda
trots det fattigdom
finns bara sorg
tror att det kommer brista
efter chockens frusna
tillstånd

tungt huvud

det började regna, precis när jag gått ut
själva regnet kändes inget
såg inte heller några spår på mina kläder
även om det öste ner

inget längre splittrat, allt föll på plats och
mitt huvud började bli tungt
nu ligger jag hemma, allt snurrar och jag
kan inte resa mig upp

längst strå

giraffen en karta
fläckarna öar
tidigare suttit ihop

barnet växer
kläderna krymper
och fler läroböcker
gör jobbet tyngre

giraffen en karta
två horn symboliserandes
det goda och onda

berg ingen bestigit
alltid någon fot graven
ingen kan vara fullständigt
trevlig eller elak hela tiden

giraffen en karta
vegetarianer
deras mage visar
klotets kärna
snurrar likt pinnen
mellan handflator
får den torra veden
att börja brinna

träden märkta av övre samhället

korta ser ingeting
huvuden förlängs
när svärdet hugger
av och håller upp
likt flaggans mönster
finns en tanke bakom
ansiktsuttrycket

punkt (mål)

behöver inte göra goda gärningar
inte heller ha gudar för ett paradis
vetenskapen tillåter fantasin att flöda
oavsett riktning av kuling blir den till bris
när den möter tankars beslutsamhet att sätta (.)

under täcke med lampa

under natten, när alla lagt sig
sitter jag uppe och lyssnar till ugglan
tar in allt den har att säga
om jag inte hinner med
behöver jag inte oroa mig då
förklaringarna är så klara och
språket så tydligt att det ekar mellan
väggarna

under natten finner jag frid och
maskinen till kropp hittar tempot
den annars inte greppar under dagsljus
takten är balettdansösers tåspetsar
uppför trappor - det blir mycket gjort
samtidigt som det sparas på energi

under natten börjar magen kurra
det knackas på dörren när
jag är som ensammast
mina vänner vågar komma fram
när alla andra är borta
och festen inleds officiellt med
en parad ut ur naveln
drar ut ett långbord och ett par
instrument
omgivningen är maten
sällskapet är kryddan som ska
få oss alla att hosta upp sagor

månen lyser igenom (gulare nu)

när man bara ser den ena sidan av den bistra månen
verkar den platt, ser ut som ett mynt - en enkrona
med konungen ingraverad, tittar ner på alla men
kan inte göra något åt någon - inte som förr, då
avrättningar skedde och folket tvingades att
tycka detsamma som den som hade makten
om de inte ville dö för sin åsikt
slå en tärning, spå dagar till jämnlik handel
brottet var att närma sig förrädiskt sinne

markerar när det räcker

kontrollerad kontrovers
finns hos paren med äkta kärlek
alla har svårt att komma överens
någon gång; speciellt de som är
med varandra mycket och länge
kontrollerad kontrovers
finns hos paren med äkta kärlek
bråken förekommer men det är
aldrig så att något dödas
utan det de har tillsammans
byggs snarare på till något större

räls: galler (undvik sparken)

spårar ur
loket andas ut för mycket rök
gör sig av med för mycket bränsle
går så snabbt att gnistor far och jag
ser inte min hand hur mycket den än
rör sig fram och tillbaka
eller hur nära den än är ögonen
måste hålla inne mer för att bestå
väga behov på våg annars
riskerar loket att falla ihop
flyga utför när en grov sväng tar emot
skyddsnätet för svagt
kan inte rädda en kropp med sådan vikt
väger mer i en hastighet så hög att
skyarna tar efter tempot
påverkas av humör men det är inte försent
att stanna upp

spårar ur
kunde vara gott
bort från stigarna och
in bland buskarna där bär växer
men denna gång är det inte rikt alls
området jag reser igenom är dött och
publiken betyder allt
måste kunna hålla mig kvar på linan
trots bindeln, balansera
nå slutet rakryggad
hoppa ner och börja om på ny kula
äta äpplet av föda
för friska rötter

fokus (synbanan brinner)

garnet redo att skrika ut
börja rulla nedför ett stup
starta tidtagaruret
hitta krutet vilket ska få
hemvägen att gå
mycket snabbare än vägen dit
även om vägen tillbaka
består av en brant uppförsbacke

när du går i skogen
låt garnet släppa loss
agera livvakt bakom dig
okända marker kan
den lösa och därav
hitta skatterna de gömmer
i fickor eller innanför kavajen
varenda en har något unikt
vissa tar lite längre tid
på att mogna eller våga
visa deras låga

garnet är en granat
laddad med ambition
ska kunna bli en
varm kofta som ska
värma bröstkorg och
hjärta när kyla inträffat
om du inte tror mig:
ta en tugga
du kommer känna hur
spindelväv
läggs ut under din hud
känslan är att
du kan få vem som helst
göra vad du vill
klättra till toppen utan
några problem

åter igen: bör döda mina älsklingar

fettet jag bär är likt en älskad ring
kramar fingret, vart jag än går
en blyg dotter bakom sin mor
men egentligen är det dött kött
något jag utan vidare kan rensa bort
kommer antagligen inte kännas någonting
endast lättnad, lättare att andas in
lättare att komma närmare andra
och deras benmärg
få håret att resa sig
och kunna stå kvar
stadigt i en
kraftig vind

jorden är rund och alla öar har suttit ihop

jag tror inte på gud för jag vill veta vad som är sant
om man tror kan man inget få fram
inget hållandes lika hög klass
som verkligheten vilket formar alla sinnen
som kan bilda tankar till drömmar och framtida skeden
inga öden utan dig själv i rollen som ö, pusselbit
du som kommer fram till vilka områden och
vilka personer du känner att hjärtat slår för
att du kan slappna av och inte behöva känna press
från någon som sitter på dina axlar, skriker order och kastar bomber
begränsar dina möjligheter till vägar att välja och pröva

revolution sker innanför pannbenet

ändrade mig först i huvudet
innan jag bytte livsstil
storleken på kläder och skor
sättet på hur jag log
vart jag handlade rosor till den
jag älskade så mycket
att jag intalade mig själv att jag
kunde dö för att rädda
hennes liv

insåg att jag antingen var
på fel sida
när jag tog upp boken efter
att jag slumrat till
eller att jag var på rätt sida
där jag varit innan
markisen hissats ner och
hindrat solen att
bjuda på magi från de blinda
och deras ljudbild
men att det inte var någon
bok för mig

det var en bästsäljare
men när jag tänker efter
vad säger det mig?
att jag bör skriva
lika naiva historier där
man kan gissa sig fram slutet
efter en kväll?
nej, jag bör slänga mig
i väggen befinnandes i
en återvändsgränd
husen pressar så hårt att
gatan sjunker och jag
kommer falla i en vagga
änglar kommer komma och flyga
likt gamar i cirklar
sjunga sånger för mig
medan jag gungar som stenar rullar
tappar vikt, hittar en kropp
passar perfekt

lite av allt (utanför rummet, huset, komunnen... )

för mycket av något
är aldrig gott
jag skiftar varje gång
jag står på topp

ena handen på hakan
andra bakom vänstra örat
vrider huvudet ett halvt varv
gör det som de säger man inte ska
tittar bakåt, bläddrar bland minnen
som jag brukar bläddra
bland album och böcker i
trånga skivaffärer och knäpptysta bibliotek
knäpper med fingrarna
försöker hitta en rytm för andetagen i den
slukande atmosfären och de skrivna meningarna
(som skriks ut, svarta hål i ett vitt ljus
tar synens uppmärksamhet in-in-in
knackar på dörren till en värld av bokstäver
som inte finns med i vårt alfabet)
tittar bakåt, bläddrar bland minnen
kommer ihåg, när jag flög hit
att jag tittade ner
och såg en plats som verkade minst sagt intressant
därför är nu kartan framme
leta reda på området som
stad, region, nation vad det nu var
ögonen i extas, går fram och tillbaka, men hittar inte
tror till en början att det är som när man
letar efter något man tappat, ger upp, frågar efter hjälp
vilken hittar direkt - "det låg ju mitt framför ögonen på dig!"
men det verkar inte vara så denna gång
beställer en biljett trots det
ska flyga tillbaka några stationer, nu med privat plan
lite dyrare, men förhoppningsvis mycket mera värt
hoppa fallskärm när jag ser det jag såg
landa där marken har en yta av sand, djupet styr
korna skiftar sidor och går trappor
toppen för att ta en nypa luft
källaren för att fortsätta med sitt livsprojekt
de ligger runt gör vad de vill för att skapa en strand
som känns fri från att vara sig själv
onödigt att vara
när man aldrig
kommer att få
veta om det
faktiskt är så
man är

surfsafari med regnhundar (klappa händer)

Roger, långhårig cowboy
vet hur man ska rida på vågor
gick i land, blev attackerad av en haj
hindrade den med en fågelnäbb
som drog ut en sladd
den längsta tanden av dem alla
en propp lös betyder handikapp
vi var snabbare, kunde göra
ryggsim till hängmattan

klappa händer till den blåa himlen
börja falla, vi behöver färg
så låt det regna
vi kan vinna om vi får de andra att
känna sig blåa
är djur mänskliga? ja, det är frågan
därför, blåa himmel, kan du störta
vi behöver fri yta, tyg att rita planer på
och sedan måla när vi är nöjda

vi ska besvara
vårt jobb är hitta vakuum
tomrum är de
enda rummen som har lösning
öppningar och
utrymme för förslag som kan
slå igenom

hitta alla svar kräver tid
för när man tror att man har det
dyker desto mer upp
temperaturen stiger och vattnet
börjar sjuda för att sedan koka

vi tackar oss själva, det börjar regna
tassarna på regndroppar
regndropparna är UFO:n
nedför snötäckta backar
när vi har som roligast
är vi modigast, beslutar oss för att testa
rutschkanan med huvudet före
och vi gör, men vid
sluttningen slås tänderna i
inga juveler kvar
istället stjärnor i hollywood walk of fame
vi står med utslitna jeans, hål i fickorna
bildar en kör
ställer oss utanför
systembolaget och börjar sjunga gospel
klappa händer för att pengar ska dras åt vårt håll
bryr sig människor om behövande? det är frågan
vi ska ta reda på, testar alla områden

sära (för att finna mitten)

kust till kust, dra ut ditt gummiband som du
köpt från en internethandel för muskelbyggare
utveckla ditt spektrum, man ska kunna
använda ett plektrum för varje ställning
höra vilket ljud det frambringar, får idéer
att kläckas och kvittra fram nya melodier till dagar
vilka kommer med knästrumpor

sida till sida, ta armarna runt väljarnas ryggar
och tryck dem samma till mitten, bilda en klunga
få dem att samtala om vad som är bäst för framtiden
om bråk förekommer så är det både bra och dåligt
de får höra saker de inte är vana att erfara
får chansen till bredare kunskaper, men samtidigt måste
de kunna behärska sig och acceptera andra
annars kanske det är sant att de lovar mycket
säger det folket vill att de ska säga men gör
sedan ingeting åt det, bara de har makten så
är de nöjda, om något inte går
deras väg blir de nödiga direkt
slappna av och lyssna på det
jag har att säga, jag kan göra
det lätt för er och ni kan få
andra att bli lättade - hoppa
högt över självständighet

en dröm jag drömde (jag ska förbättra mig, z)

natten var som flera dagar
kanske smygtittar på vad
som ska komma, även om
jag inte hoppas det - för
den ena drömmen var
om min hund, han lekte i
toaletten som en delfin med
volter och boll på nosen
hela familjen hurrade
och var glada
men jag tyckte att det var
hemskt, så jag gick fram
och spolade ner
fick aldrig se honom mer
vid tillfället tog
jag allt som ett skämt
och de andra brydde sig
inte om det, verkade tycka
samma sak
även om de ville ha betalt
det var kortare än utlovat
när jag började inse vad
jag gjort
var den dagen slut och det
gick över
till en annan dröm från en galax
långt, långt därifrån där jag såg
med mina egna ögon men
var inte mig själv
eller är det så man är enligt en
berättares röst
den som ser utifrån
ser det man gör omedvetet
och formar en roll
med bara svagheter

ryttare

om du rasar över rykten
är de antagligen sanna
varför ska du bry dig om
något som är falskt
något du inte har att
göra med

hoppa över hinder
ta slagen, du ser
väl inte monster i skogen
när natten fallit
laddar batterierna till ljusen
inför nästa dag
lys dem i ögonen
servera din egna morgon med
det du vill ha