oftare än vad kristnas böner besvaras
slår in, det slog mig - jag ser
dig i ögonen varje dag och vet att en
blick kan borra längre in än
en spik i en handled, ja, jag vet att man
samtidigt kan ta ett steg fram -
inte fästa sig, fastna vid ett ställe, utan
fortsätta in, enda i själen
människa! våra vägar korsas
det går vägar över och under varandra
kors i taket, skuggorna är
ingångarna in till det privata, den
andra sidan av personen
den som oftast betyder något, gör
oss olika i likheten, visar
personligheten, den hårfina gränsen
emellan - den mest normala
och den mest onormala - hamnar
i mitten - synlig, en nål i höstacken
som kan sy ihop sin historia å samtidigt
sticka hål i ballongen, stiga in i det okända
inte som guden - döden levande
som vandrar i sömnen
mer som fröken letandes efter
sina glasögon i drömmen
undersöka, se om stjärnorna
runtomkring är äkta eller ej
i sådana fall bekräftelse
att man kan leva utanför samhället
och faktiskt vinna på det
jag tycker så mycket om det. dina ord blir liksom magiska.
SvaraRadera