åtminstone för mig
som aldrig får kontakt
med den andra sidan som är
varm, för visst kan jag
känna några strålar nå hit -
är så varmt att det
sprider sig en bit, dit det
egentligen inte finns
någon medkänsla, något ljus
sitter på bron, närmast sjön
jag kan komma
kastar metspöt, ger bort tankar
å känslor, istället för att ha dem
kvar - då kokar
de över å jag ger förr eller senare
någon spö
omedvetet, för
mycket skräppost
utan adress, man går
å bär på, vilsen, när det
finns karta underst i högen
sv: Håller med om det där med tonfall och så. Vi kan ju annars fundera på att börja videoblogga! Eller.. kanske inte.
SvaraRaderaKan bara säga detsamma till dig, fin text, återigen.