allergisk mot gräs, när det blommar
sprutor som pumpar in vätska
pennor/spikar som vässas, komma
underifrån och ta energi, skriva
in ett annat namn än mitt, spräcka min
bubbla, fara in i ögonen och rota
få mig att se surrealistiska ting, så
verkligt att det bara inte kan finnas -
då brukar molnen vara min räddning
mjuka sängar, ligga och drömma - men
nu släpper de taget om mig som drömmare -
maskrosorna uppe i skyn tappar sina flygfrukter
en nål spräcker ballongen/planetens atmosfär och
det finns inte längre något skydd - jag rasar åter igen
ner mot helvetet, eller ska vi kalla det verkligheten, på
den smutsiga gatan och blir om och om igen nedtrampad
får inte längre maska, ta det lugnt, utan måste göra allt illa
kvickt - om jag vill behålla vädret, kan annars bara bli sämre
fint. så fint.
SvaraRadera