21.11.10

jag tänker, alltså finns jag (men det känns overkligt)

när jag var yngre brukade jag tänka:
"lever jag?" för att sedan känna efter
om man tänker på något så känns
det genast som det är långt borta
lämnas ensam när man vill lära känna
ingen vill att man ska komma för nära

det ska vara lättsamt, då är man lycklig
men får inget veta förrän när allt är över

när jag var yngre brukade jag tänka:
"lever jag?" för att sedan känna efter
se om jag verkligen kunde styra
min kropp, säga och göra vad som helst
och även om kroppen lydde så
kändes det inte som om man var en del
utan man tänkte, gjorde inget naturligt

formar mig själv under varje minut
denna tanke var något som följde med
främst för jag förstår inte någonting

1 kommentar:

  1. sv: en annan nämnde också ordet "exprimenterar" till samma inlägg. kanske är det vad jag gör. omedvetet på ett sätt. jag tror det blev efter att jag började läsa dina ord. sättet du skriver på, har verkligen fångat mig. även om jag inte skriver på samma sätt, fick det mig att vilja testa annat.

    fint. så berörande. når liksom ut ur skärmen, bort hit till mig. känns det som.
    du har talang. du är rätt underbar med ord.

    SvaraRadera