där allt varar
jag är en tidlös staty
likt ett bokstöd
för nuet - då och sen emellan
jag tillhör båda
de sitter ihop, jorden
snurrar runt
och allt ingår i något kretslopp
befinner mig i slutet av början
och början av slutet
står och väntar vid linjen - är
en löparen som ska
springa ett 100-meters lopp -
på att skottet ska gå
sätta på eller stänga av livet
skjuta upp i luften
eller mot mig
få himmeln att falla
över och klä mig
gå efter ett mönster
spindelnät vara
ståltrådsskellet med
ett skynke täckandes
(skyddsnät)
ta bort och allt
tynar, endast ett skal
inget mera i slutändan
eller
få hjärtat genomborrat
ballongen pysa
livet spolas, rynkor dyka
upp fort, snabbt
försvinna, falla platt, jorden
suga in, jag multna
bli en skugga på marken i det
tomma landskapet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar