ser ut som tunna plåster
där blodet går igenom
en operaröst som
spräcker fönstrets glas, ramlar
rakt in till sovrummet där
paret älskar - privat våningsplan
insvepta i molnen, trodde
de kunde vara i fred, ta ut allt de
kände och lite till, men icke,
blev avslöjade - deras gestalter
man bakom skynket såg -
amors pilar flög kors å tvärs, lyste
upp, bildade en korridor
kunde se ett djup fylld
av alla hemligheter,
men nu vet man
allting å det är
lika bra det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar