25.11.10

musslan brummar med läppar (...mod som i sinne...)

vågbrus i snäcka, blodets
gångar förstärkta

röda vågor inom - lågor
högre och högre

når utanför kroppen, eldar
fäller träden framför

ny våg på ingång, skölja
börja om från grunden

bygga upp den nya sången
flera stämmor komma
in en åt gången -
musik från en mussla
alla toner träffas
pärlor flirtar
lockar dig närmare
in bakom klockan
erbjuder dig
kontrollen
att styra
livet

susar i snäcka, bäddar för
ditt hjärta

slagen blir allt dovare, gör
sig redo att sussa

känner sig trygg för första
gången, har hittat
händerna som kan knåda
kavla och forma -
skapa modellen som följer
mod och inte mode

3 kommentarer:

  1. sv: Jag har aldrig varit säker i muntliga sammanhang. Aldrig riktigt känt mig hemma. Var aldrig i centrum. Konstigt nog har jag ändå dragits åt teatern. På något sätt stämmer det ändå ihop..

    "skapa modellen som följer
    mod och inte mode"
    De två raderna tycker jag väldigt mycket om.

    SvaraRadera
  2. sv: Ja.. Det är rätt befriande.

    SvaraRadera
  3. sv: Tror det är lite så för mig också. Har alltid haft lättare att uttrycka mig skriftligt än muntligt. Och mer med kroppspråk än talan.
    Höll du på med musik? Det kanske är lite samma där?

    SvaraRadera