mycket, vinglar från och till
slänger sig på väggarna
höger till vänster
dreglar med ryggen hopkurad
och armarna hägnades som en
gorillas - bortdomnade
liknar gummi
uttryckslöst, dött kött
skinnet hänger inte med
fettets utveckling från
tjock till smal, tunnar ut
håret blir som ett plagg
man kan se igenom
någon man inte känner
kan med lätthet gå
rakt in i privatlivet
styra tankar och känslor
därefter gärningar
ögonen som stora grottor
men nu utan diamanter
ögonen som stora grottor
men mörkret utan djup
ögonen som stora grottor
men det finns ingen fukt
frukterna har ruttnat, vätskan tagit slut
livets batteri har laddat ut
ger inga vibrationer, får ingen kontakt
med de andra djurens takt
klarar inte av tempot deras hjärtan slår
har ingen skatt att muta sig
fram med, hade förut, men makten han
hade ger numera ingeting
blivit en ful ankunge
krympt för världen
gick så snabbt att
han hamnade
längst bak
schemat är fullt och jag
umgås med det varje dag
självklart påverkas man
men vad ska jag göra? det
är mitt tak, utan det
skulle jag inte ha
något hem
någon värme eller mat
att få, utan krypa längs gatan
och tigga en droppe blod
en stärkande droppe fylld av liv
medicin för de som håller på
att stelna, en liten knuff
och kroppen rasera
bit för bit vara
som papper
flyga iväg
innan de nått marken
behållas vita, medan
jag endast ha den
mörka delen av
staden kvar
schemat är fullt och jag
umgås med det varje dag
självklart påverkas man
snart stupar väl även jag
med huvudet före i dammen
fylld av alkohol, likt en hund
gräver efter tryffel - letar
efter kickar, att det åter
ska bubbla i magen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar