flirtar, lockar, öppnar dörren
släpper in till ett party
älskar när en
svag, ljummen stråle
rinner längs kroppen, känns
inte som om den är där, samtidigt som
den är, mjukar upp
kroppen med
värme, smälter in
blir ett, fylls
upp, hittar åter hem
och anden borta från kroppen
det enda man kan se är... kroppen
ögonen avstängda, öppna, fast
inte öppna - finns ingen glöd i dem
rädsla är vilja, brukar jag tänka
är mer rädd för havet
än för till exempel natten
skrattet blir som när
man kastar macka - studsar
bara ifrån - en utmaning att
anta - försöka bryta
kod, istället för att hon
ska kunna ta över mig bortom min
kontroll
behålla min roll
är en konst
påverkas av allt
möjligt vart
man än går - får
sätta signatur -
forma med egna
händer, så
man inte tas ifrån
främling i sin
egna kropp
Svar: Tack tack tack. Du skriver väldigt fint.
SvaraRaderasv: Så jäkla bra!
SvaraRaderaDin blogg är fantastisk och nu blev jag riktigt lycklig!
ja, det har du ju, gullig kommentar. du skriver själv väldigt bra.
SvaraRaderaOh..
SvaraRaderaJag älskar ditt sätt att behandla ord.
Får små rysningar längs med handryggen
av den här texten.
sv: Tack så mycket (:
Svackor är dumma. Det var länge sedan jag
hade någon, och jag hoppas den inte är så
djup den här gången.
Det är svårt att ta sig ur vissa av de där svackorna. Hela min högstadietid var en svacka, och större delen av mitt första år på gymnasiet. Men, tillslut så! Och jag brukar tänka att svackorna betalas tillbaka genom att man får det suveränt någon annan gång i livet istället.
(:
du är väldigt duktig.
SvaraRadera