26.11.10

självsäkra med sitt ovetande

bristande hjärnceller
kopplar inte
glappar, skjuter gnistor
sätter brand
ringar de måste hoppa
igenom för att
lära andra stava namn

läcker ut, andas med
öppen mun
ett täcke i gråskala
smiter ut
tungt

sprider smitta vidare
lugnt, ingen
kommer kunna smita
ligger nu i
luft

stela tungor uttalar sig
om sådant de inte
kan hålla upp, torra grenar
bryter långsamt
långa förhållanden med
familj, kastas från
publik till centrum, mitt i
ett colosseum - lejon
sliter i stycken, mördaren
kom offret på spåren
direkt, siktade in, tvekade
inte en sekund

alla har all rätt i världen
att säga sitt, men
varför kritisera något de
inte vet?

okänd mark, hur kan de
bara klampa in
och förvänta sig ett varmt
välkomnande i
form av en hälsning med
grund i kärlek
och inte hat såsom sol likt
en kula från ett
gevär som det oftast blir
här, medan många andra
utanför håller med, lika
svaga de, viker sig, följer
med pappersplanet till
helvetet utan att

veta

skrattar, klappar
i otakt
de säger att de
skämmer ut
folket
och det med
glädje
men det får stå
för dem
för de tillhör inte

kista

av skatt

utan

hånskratt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar