skit i allt, känn kramp

där pengarna går in, går konsten ut

de som värderar pengar mer tänker inte med huvudet

och det till trots att huvudet behövs

mer för nummer än för konsten vars huvudsakliga roll

är att skapa känslor man inte eldat

jag lider av svartsjuka, varje gång jag

ser ett vitt papper nyser jag och mina svarta droppar

av pessimism rinner ned likt regnet

mot fönster är som fåglar som störtat in och glider

medan de lämnar en blodrand vilken

blir längre för varje steg som sekund - inte nog med

att det täcker syn, det gör också att

man blir isolerad, eller kommer in i sig själv mer än

ut från sitt hus, ränderna som galler

och med tanke på att det är färskt pulserar det alltjämt,

slår mig överallt, får mig att hitta rytm

där pengarna går in, går konsten ut -

konst, det mest naturliga som finns, fylls med så mycket

känslor att jag tillslut måste släppa

taget och falla från min position, då jag inte längre skulle

vara ärlig om jag stod kvar där... och

det är ju inte bra - om jag inte skulle

vara ärlig skulle jag inte ha några ärr,

endast vara ett foster, rädd och vilsen