även om det är då vi mest är oss själva,
så kan man inte undgå att vi är så lika -
för alla är vi gnistor från en sol, strålar
som går skilda vägar, till olika arbeten,
men i slutändan går till samma hem -
det mest privata är det mest publika,
alla omedvetna sidor kopplas och själen
inte längre vara splittrad, hjärtat inte
längre vara brustet, men huvudet värka
av allt nytt som är så väldetaljerat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar