14.2.11

bitterbatteri (nysa bort all kreativitet)

natten är alltid kall, månen är en maskros vars
flygfrukter skulle lossna och flyga med vinden,
om de inte vore frysta, för kom ihåg - natten är
alltid kall, men aldrig död, det är en viss skillnad -
att vara kall är som att vara död, fast man lever

månen som sprider ljuset är stjälken utkavlad,
suger ur vår energi, tar fram den vilket får oss att
må bra - men den tar fram den för att ta den ifrån
oss, fylla på sin mjölksaft tills den får tillräckligt med
kraft till att lysa upp en hel värld, ta allt med en näve -
åter blir sol som bränner upp allt vi tidigare har
gjort - och får oss att börja om... fantasin är inte
oändlig då den aldrig går igenom och berör,

när man ser konsekvenser och inte får välja bland
olika alternativ, när man upplever verkligheten
utanför fönstret i varje kvarter och om inte så ser
den till att man får en stöt och krossar hinnan, som
är som en tv-skärm som visar filmer, över ögonen

1 kommentar:

  1. tack för dina ord.

    väldigt målande. väldigt fint. tycker den skiljer sig lite ifrån dina andra dikter, men det är ingenting negativt.

    SvaraRadera