blev som när man trycker ut
luft ur påsen,
trycker ifrån sig dörren som
stängs men inte sluts helt -
en pust, en
vind som skyfflade bort alla
löv, allt grus från gatan och
kvar fanns
bara gatan, utan spår, med
inga förslag vart man skulle
börja, för
allt var slut, allt gick förbi,
det var en ordlöshet som löd
träffad. av orden. som en käftsmäll. fast inte så hår. mer som en beröring. fast med så mycket kraft. någon blandning. det berör. mycket. träffar rätt. rakt in går det. dina ord.
SvaraRaderasv: det var som en liten omfamning, en liten kram, bara de där orden. bara att veta. åh. tack. kunde jag, skulle jag svara på kramen.
det låter fint. "tänker jag finns jag, jag tänker så jag finns". jag ska komma ihåg det. någonting som håller en kvar på jorden.
jag gör också lite så. skriver det jag tänker. blir så konstigt ibland för ibland är det ingen ordning på tankarna. allt bara far runt runt. och ibland blir orden så osammanhängande, skriver bara mest utan att vara medveten om hur det blir. fast jag vet inte. ändå ändrar jag på orden.