13.2.11

i ljuden finns hennes bädd (med dröm som betjänt)

hennes röst är ljus och tunn när hon pratar,
men mörk och kraftfull när hon sjunger,
precis som när jag spelar piano
jämfört med när jag trycker på skrivmaskinens
tangenter, som alla låter likadant,
men vänder på olika stenar och hittar svar, ett
djup - i tystnaden finns mitt hem,
verkar som att den är grå
eller genomskinlig, men det finns
mönster överallt, bara man ger det tid...
(...och slappnar av så man kunna ta in)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar