utan en fylld sida finns ingen blank,
vi vara öppna böcker när solen
lysa och göra så vi lämnar en skugga,
tillsammans håller vi händer
först när vi kan älska samtidigt som
vi går igenom den svåraste
tiden innehållandes endast några få
ljusa glimtar, vilket vara det
enda vi behöva för att kunna nå andra
sidan - sista testet, se om vi är
varandra värdiga, om det vi känner
är äkta och inte ljuger rakt upp
i ansiktet på oss, in i ögonen lämna
spår som inte gå att soppa bort,
räcker inte med att bara blinka några
gånger som man gör för att få
bort en ögonfras som lossnat likt en
fågelunge ramlat från sitt bo,
nej, det kräver mer, det är en sko
som man måste använda ett
skohorn för att ta av från sin fot då
det blivit en del av sin person,
en tro vilken visat sig vara falsk och
därför tvingas man börja om,
skissa på en ny karta om man vill
veta hur världen är skapad
för dina ögon och inte hennes,
hon kan ha glasögon eller linser,
men du kan vara blind och fortfarande
se bättre om du fokuserar på dina
tankars hjärnceller, tar rep och
drar dig upp, drar till dig med en
sådan kraft att de andra på andra sidan
faller omkull så du får klar sikt,
tillräckligt med ljus för att
kunna se när du målar upp
ditt ansikte med tanke att bilden säger
mer fastän den är helt tyst,
för tystheten har så många sidor att det
inte längre är värt att kalla
dem sidor, utan snarare helhet - rymmer
allt från ett barns släta hy
till en KOL drabbad tants sista pust som -
mot alla odds - är mjuk
tystheten likt en viskning är
närmast ett skri,
åker på en grusväg till en
bortglömd plats,
under askan där elden först
bröt ut och slog
rot för att kunna blomma
upp och visa vilken
färg bladen hade för att spå
framtiden,
tystheten likt en viskning är
närmast ett skri,
markerar att något är hemligt
och att bara vissa
får komma in och därigenom
talar om vilka som
är speciella och vilka som inte
betyder någonting
gott - gör det öppet, men
diskret
har du aldrig varit elak, vet du
inte riktigt hur man är snäll,
utan är bara oerfaren och blyg,
vill inte vara för mycket, vill
ge alla en chans och det gör att
du aldrig tar din, utan låter
allt gå tills du står där ensam,
inte har någon som kan ge
dig ett handtag så du kommer
upp och på så sätt också kan
öppna upp, sära på moln och
få din himmel att visa sig fylld
med tecken i form av stjärnor
som blinka självsäkert i natten
av osäkerhet, ge dig stöd, ge
dig ett hopp om att fortsätta,
för du är nyckeln till din dörr, men
det betyder inte att andra inte kan
hjälpa dig att slå rätt kod -
det handlar inte om siffror, som ditt
personnummer - inte om minnet för
siffror och korrekta ting -
utan koden sitter i fingrarna där blodet
går när det vill uttrycka en mening tyst,
men öppet och därmed
komma närmast jord, vem vet? det kan
vara personen mittemot som trycker på
dina svaga punkter och
för bort alla moln så himlen syns och
du får syn på dig själv som inte riktigt var
som du hela tiden trott
utan de nyfikna finns inga dumhuvuden,
de som frågar, fastän de kan gissa,
de som vill vara säkra, men ändå satsar
då de inte har tålamodet det kräver
för att vänta på att svaret ska nå värdet
som räknas som det exakta -
det är livet som kallar inte döden, inte ska
man sitta och läsa när man kan leva
vad som finns mellan rader, inte ska man
räkna hur många de är för att sedan
slå ihop och göra till en när man kan testa
alla ansikten (en åt gången)
utan fantasin finns inte det gröna gräset,
det som står rakt även när man lägger sig,
som sprutor trycker de in en vätska som
får en att känna en längtan att få växa och
nå en värld bortom denna vi befinner oss i
... utan ljuset finns inget mörker...
jag behöver dock inga lampor för att känna livet,
kan ligga vid graven, som är din kropp
då det är vad jag för alltid vill vara bredvid, och
fortfarande höra hjärtat slå febrilt,
publiken inom klappa fastän
händerna redan slaktats
av det underbara som skett -
de vill ha mer, för
det enda som finns är nu, i
morgon har de inte tid,
då det ännu inte finns och
hör till luften som
vi andas in, går och formar,
andas ut och sedan in
igen för att uppfostra som
vi vill att det ska bli,
om det vi vill ska ske börjar
arbetas på nu, kommer
det inte att inträffa senare
endast i det mörka rummet
som huvudet är och förblir
behöver dock inga lampor -
dina ögon är mina lyktor, trots
att de är bruna skimrar de av
livets källa (får inte tro att det är
av sorg eller rädsla, utan att
du ser varje detalj, kan ta ut varje
krydda och är det enkla skälet
till att de vattnas - av känslan att
vara nära inpå världens kärna)
dina ögon är mina lyktor, lyser upp
vägen in till ditt hjärta,
gör mig upplyst för vad
det är som jag ska längta,
söka efter, leva för (stundens hetta)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar