de trycker in vad de tycker är rätt och fel,
utan att vi själva får säga ett ord
tänk om vi känner olika för någonting?
vet inte riktigt, för vi är nya här,
alldeles vilsna, låt de som kan sköta snack -
vi kanske trampar fel, går på nerv
och det är aldrig ett bra första intryck,
första intryck som den sista lugna
vågen innan tsunamin, detaljen som sätts
i den stora bilden, verkligheten,
påbörjar livet, de ställer in siktet på hur
de ska känna för oss med bara en
källa till hands och det den första synen -
ett ögonblick och jag har bytt om
till kläder som säger annat, men de har
sina glasögon på sig som är som ett
rum präglad av den som där bor - bilder
med idol, papper med ordspråk,
hur de ska se på världen, hur de ska gå
fingeravtryck som de inte tagit bort
då det är bevis på att man är som man är
och inte kan gömma sin identitet,
för de har redan sett djup, för det är
svårast att analysera sin egen
samtid, medan man kan se utifrån och
se ett mönster direkt - men det
beror på om man är neutral, annars
ser man endast det man vill se
och då kan man aldrig komma överens
med världen, kommer alltid
finnas ett tomrum, så ge barnen en
chans, låt de vara kreativa och
måla upp bilden de ser och känner -
ni, vi, behöver inte förstå,
huvudsaken är att de smälter in...
men samtidigt
sticker
ut
sv: det låter intressant, låter som en väldigt fin idé. och du behöver inte hålla med för, det är inte alltid lätt att hålla me,d när det gäller en själv. eller hur? men kom bara ihåg, att det finns människor utspridda på jorden, som läser dina ord, och tycker de är väldigt vackra. jag är en av dem.
SvaraRaderaoch den att smälta in men samtidigt, samtidigt sticka ut.. kan vara så svårt. tycker jag. att hitta balansen. kunna förstå var mellantinget är. inte väga över på någon sida. fast kanske ska man, om man ska vara någon med stort N. Någon.
tycker om hur du formar dina texter, dikter.