fredagar och lördagar känns fortfarande speciella -
det spelar ingen roll om man har varit ledig hela veckan,
det är någonting i luften, likt en tradition man inte kan släppa;
har varit bra förut och ser därför inte varför det inte skulle
vara bra nu, sitter i, inristat - går inte att sudda ut
och det är väl skönt att veta någonting när man
resten av tiden spenderar i en värld, eller kanske rättare
sagt ett liv, av dimma, som jag i och för sig gillar, men samtidigt
kräver jag variation, så jag förstå att jag lever - känna att
det är gupp på vägen, att man inte bara vaggas
gråtandes till söms i en svacka, utan också får
chansen att se solen stiga, ett rep slängas ned i sin grop
och man kunna ta sig upp för att fortsätta sin resa, fortsätta
innan man föll och satte punkt, påbörja ny mening då den
andra sagt sitt från alla möjliga vinklar och sidor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar