döda fiskar följer med strömmen,
tappat sitt ansikte, blir åter en i mängden -
den egna stigen bort från kärnan
växer igen och de knuffas tillbaka av grenar
som en port framför ögon stängs -
från att sett ljuset är det helt plötsligt mörkt,
en skyllt med ordet "öppet" vänds
och blir "stängt" - det man har nu är det bästa
man haft - runt hörnet blir nu allt
istället av motsatt och då negativ effekt - nya
synsättet med de nya bågarna var
inte som man tänkt, men när man väl släppt
in i sitt liv kan man ej släppa det
snön faller inte, den svävar, likt
eldflugor i nattluften eller stjärnor i rymden,
som i star wars-filmer när de far
fram med rymdskepp och får världen att
verka stor men livet kort - tvingas
göra samma sak om och om innan man når
poäng och då kan det vara försent,
för tiden är knapp och alla hinner inte knäppa
alla knappar, vilket får liknande
konsekvenser som när ett negativ som ska
framkallas får ljus på sig - blir då
osynlig, alla ser igenom, ingen känner närvaro -
så nära men ändå så långt ifrån
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar