öppna, gå bort från mig själv

ska börja skriva sämre, ge mig ut på okänd mark,

gräva graven djupare, så fröet jag odla få

det svårare att ta sig upp och genom utmaningen

den sedan inte ta allt för givet och därför

kunna blomma ut till sin fulla storlek och färg, ja,

ska börja skriva sämre, vässa pennan tills

det bara är spetsen jag håller, komma så nära mig

själv att jag kan stöta bort mig själv utan

att bli stött, ta illa vid - variera stilar exakt som en

skådespelare kan skifta roller, täcka varje

sår för att göra hål i ballongen - gå utanför kroppen,

resa i tid och rum, inte gå efter tid utan

efter hjärtslag, göra världen till mitt vardagsrum -

ska börja skriva sämre, så jag kunna bli

'bättre' i större grad, måla upp svårare mål att nå

och ta, finna en röst för varje sida jag har

och inte har - bredda, men inte växa i längd, utan

vara så lång så man till viss del kunna

kontrollera och det man då kontrollera vara sin vilja

att inte gå efter andras vilja, inte låta

någon ta över helt, för då kan allt förstöras sett till

magin - något som de andra mig dock

hjälpa vara att inspirera genom sina misstag, ta mig

in i deras sprickor, men jag mestadels

sköta allt utan att tänka och därför längden vara kort

så jag ha bra kontakt med jord och rötter,

känna in naturen, bli ett med tidlösheten... ska börja

skriva sämre, bränna alla chanser, så jag

själv kan brinna, känna kärlek och lycka, men också

dess baksida: helvetet - känna så mycket

att man lida, leva så mycket att man avlida tidigare ...