utelåst

fryser, lungorna vibrerar - eller så är det revbenen,

mina vingar, som en fågel i en bur eller näve,

vill flyga ut i hetluften, bli blindad av solljuset, inte

av den vita snön som mig då kväva, dränka

pupillerna, mina magneter till andra planeter, bara

vara en, inte ha några svarta fjädrar som i

ljuset få en regnbåges färger, likt bensinen som lyckas

smita från tanken medan bilen står stilla - fräta, utgöra

en brunn, leda ned till underlandet klädd i

en öververklighet - alla färger synas likt man satsa de

kort man har på handen, knäppa upp, visa att man inte

har några vapen innanför kavajen, bevisa

att man talar sanning... om de bara gav mig en chans,

öppnade upp buren, släppte greppet, gav mig chansen

att visa att jag kan skaka hand och samtidigt

släppa - och inte skaka om deras värld (som de i och

för sig gjort med mig) - för att sedan gå hem

till mig, bara visa att jag inte har någon emot dem,

visa att jag inte döljer någonting, att de gjort

rätt och att jag inte behöver störa dem om de inte vill