jag hade helt glömt bort att det var idag,
hon följde snabbt upp med att hon egentligen
'hatade den och att alla dagar borde vara
fyllda med kärlek', jag höll med, men sade
därefter inte så mycket tillbaks -
för jag har aldrig något att säga, kommer
aldrig på något - att tala är min svaga
sida, är så många samtal som är aktiva bara
för pratandets skull, känns som att det
är slöseri på luft... och när jag sedan tycker
att samtalsämnet är bland det
tråkigaste så finner jag inte så många ord
att lägga ut, då de saftigaste komma att
torka direkt, medan de torra vattnas fort och
växa upp - vilket måla upp ett ansikte
som är allt annat än mitt, snarare motsatt
vid närmare eftertanke så skulle
det kunna varit en flirt...
eller bara en hälsning - män är
kända för sin dumhet
och jag som verkar vara något
mittemellan - vågar inte
spika fast något av alternativen
som en speciellt trolig
sanning, då mycket kan hända
nu, efter det, fast varför
tänker jag på det när jag inte ens
känner någonting för
henne - är det bara känslan av
att synas, finnas, vara
någon för någon annan av andra
könet, som för mig
kryper då jag aldrig upplevt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar