vad hon har är ett skratt som rör om tomheten i magen,
tar dess kyla och blandar med sin egen värme,
får orkan att uppstå, kittla kärnan, fröet som stelnat,
gått in i sin egen bubbla, men genom hennes
skratt kläcks den åter och tar upp sitt mål att växa, nå
över ytan, slå upp sina blad som alla har
olika färger - bara för att visa att man är värdig henne -
öppna näven, sträcka fram hand och
erbjuda en promenad och gå någonstans bara för att
känna in sina nya skor, se om det
känns rätt och var som man hade förväntat sig efter
hur det i magen tidigare känts
när hon skrattade så öppet och fritt (hoppas att man
inte stänger in genom att
koppla sin svaga hand med hennes starka och friska)
bra :) att du säger tack, tycker jag. inte för att jag tycker du ska tacka, inte för att du behöver det. men för att det ordet kanske ska betyda att man tagit emot och tagit in. även om det används friskt nu, utan att man tar in. bara skjuter bort liksom.
SvaraRaderaförstår nog hur du tänker, menar. och tycker inte det är speciellt konstigt. tror att jag ibland kan tänka, känna likadant. i alla fall liknande.
tack. säger jag med. en artighetsfras. kanske.. eller bara för att tacka för att du skriver ord. ett försök till att visa, att det betyder. rätt mycket för mig.
det är någonting som liksom rörde, med denna text. tycktes vara så... påtagbar. den var fin.