vart den ska sätta ned den fot som ännu inte sagt sitt -
det är den som avgör vad som ska komma härnäst,
handen som viftar, lättar på röken från ett släckt ljus,
får ögonen att åter hänga med i det som är nu
framtiden är ostadig, har ingen grund, för tillfället
stum - det som den vill få fram är olika om man ser till
hjärta och hjärna - krockar vid hals och tungan knyts,
dock utan några skor på - allt som den känner smak av
är blod, med munnen öppen jämför den med luft,
olika tjocklekar, men trots det inte säkert - velar,
känner efter vad som väger mest, om den ska falla bak
eller fram, var det finns mest att göra, mest att hitta
så man kan lägga så många pusselbitar som får plats i
sin ram som för stunden endast är ett vitt papper -
framtiden är alltid framför, men slutet är alltid
bredvid, det handlar bara om ett snedsteg och man är ute
ur lek och inne i en annan som man då blir helt ny
för och därav tvingas lära nya regler och spelsätt för att
fortsätta vara vid liv, kunna pumpa, få vätskan
att cirkulera så jorden inte blir platt och man faller
över kant, emellan springa vars två väggar pressa så man
bli som en ihjälslagen mygga på ett nytvättat fönster,
som pricken i lasarettets tak - all fokus går dit, men det
sitter för alltid fast, kan inte ändra, inte sudda ut
endast hoppas på
ett lyckligt slut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar