kolsyra / rivjärn

öppnar läskburken, låter som när man

lutar huvudet till höger eller vänster och får

nacken att knäckas, knaka, knacka på dörren,

går över gränser, gör lederna rörligare för en

stund, släpper in, öppnar upp, särar på

golvets träplankor, gör dem till trappsteg som

i flertalet bildar ett mönster antingen upp eller

ner, utvecklar ett djup i sin bild, kan se från flera

olika perspektiv, men fortfarande nå

samma punkt, försäkrad att man ska hålla fokus

för vad man brinner för, även om man gå igenom

stunder som känns på "fel" sätt, så är det de som

får en att växa som mest och få färg,

eftersom det goda är vitt och inte riktigt syns...

öppnar läskburken, pustar ut, mjuknar upp, tar

ett djupt andetag och tar in allt - sorterar inget -

tar in allt för att få ett helhetsintryck

och därigenom uttrycka sig, slå ned foten och

anmäla sig till kurs, slå ned foten och ta sats upp -

desto höge man kommer, desto tjockare blir

boken, varje sida står för olik nyans