dina kinder röda som rosor, sköra blad liggandes tätt intill,
likt kritvitt papper vars kant skär ett fint sår på fingertopp,
drar jag snabbt handen tillbaks när jag vill smeka lätt,
är som att bli biten eller, i detta fall, bränd, tror minsann
att jag träffats av amors pilar, gick på okänd, motsatt mark,
måste vara i krig - verkade ligga landminor överallt
och vem är jag i att lägga mig i när jag inte ser med samma
syn? kan endast förvärra, sprida eld, så jag låter bara bli
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar