rinnande vatten i ett handfat -
förkorta sträcka...
rinnande vatten i en handflata
varje droppe är
olik, men ändå den andra lik,
tillsammans ta
och fylla och forma handens
vägar innan man
lyfta för att forma huvudet -
förnya hyn, är nu
likt plåster vars klister börjar
tappa fäste - hyn
börjar gå ur tid, för mycket på,
för många lager,
fastnar inte något mer, tvingas
slita bort mask
och endast ta med det man
behöver för just
nu är mina ord gråa stenar och
jag säger till de
nya kockarna med de alldeles
vita dresserna -
'låt de inte för länge steka,
endast ni med
andra ögon som kan vända när
ni blinkar, men
har ögonen kvar i samma
riktning, så
fortsätt läs, men blinka när
det behövs - om
man stirrar mister man fokus och
allt läggs huller
om buller vilket bara förstör...'
Jag tror det kommer komma ut en bok så småningom, men som du säger kan det ta tid. För skriva kan du.
SvaraRaderaPlanerar du flera böcker, eller är det bara så det känns?
Det skulle vara himla gött.
Okej, vad synd. Ibland kan det vara svårt med namn- eller att det bara känns fel. Trots att jag själv egentligen alltid trivts i mina namn- nästan.
Jo, på något sätt känns det som om man kommer närmre berättelserna i boken om man vet personen bakom. Men samtidigt vet jag ju vem du är (lite)- med eller utan förnamn.
Jo, det får man kanske hoppas- att författaren bakom har en "djup" eller någon tanke om boken. men jag kan känna att väldigt många romaner ändå är ytliga och utan mening mellan raderna och med ett språk som inte faller mig i smaken. Fast jag kanske bara inte hittat rätt författare heller.
och det är inte gäller ju inte bara romanerna utan även dikter och poesi.
Du skulle kunna få ett exemplar av mig med. men som du säger ligger ansvaret hos de med makten.
Det handlar inte om brist på idéer till handling, utan det handlar mer om en känsla. Jag skriver, men jag vill skriva om något som känns för mig, känns bra.