abstrakta på samma gång är det fulländade -
stilrent, men samtidigt djupt, precis
som himmelen av en framskridande stillhet
som pricken i sjukhusets tak, just där
du ligger i sängen, över ditt huvud, tittar upp,
stirrar, blir en borr som opererar och
du blir frisk (det mesta är i huvudet, bara inte
du tar kontrollen, då går det till överdrift)
______________________________________________________________
se mot ljuset en stund och titta sedan bort -
ljuset vara kvar i ögonen, oklart, men genomskinligt,
sakta det sväva iväg likt en fjäril över en grön
åker och du få instinkten att följa efter - ljuset vara
hyveln som slita ett lager från hinnan, som
om det var ett plåster vilket sakta kvävde såret från att
fortsätta andas, och på så sätt även ta livet
av den kroppsdel såret är på - inte längre gömma,
ljuga, utan visa sanningens öga och komma
närmare vad som är nu när mörkret försöker få
dig att gå tillbaka till minnen som nu är vissna blommor,
få dig tillbaka till gruppen, när det enda som
de utvecklar är dumheten; att återgå till okunskapen,
vara outvecklad, försöker lura genom att säga
att det är då man kan leva, då man inte tänker, utan
endast känner, vilket enligt dem är det viktiga -
men, man behöver båda sidor av allt för att kunna leva,
för kom ihåg att det som inte dödar härdar
vilket inte betyder att din kropp blir hårdare,
utan du, ditt jag i kroppen - så du kan slå dig ut, bli fjäril
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar