Postverket runt hörnet / Fack 237 är alltid tomt / I väntan på de gröna löven

Februari tynar bort
Det är snön som
Tappar hopp
Det är snön som
Tappar formen på
Sin kropp
Vägarnas
Hål
Syns igen
Allt slits ifrån
Ingen känner sig som
Sig själv
Förrän allt blir
Helt

Februari är en hamn
Där de säljer varor
Som vargarnas päls
Och timglasets sand
Döda djur och
Förskjutna möten
Högt uppsatta namn
Sparkar de som inte
Kommer fram
Ingen vet vad de vill
Arbeta med
Förrän de har provat
Mer än grund
Mer än det som de kan
Ingen är snygg
Förrän de mår bra
Så ät det du behöver
För att
Klara av
Alla krav
Som du har

En månads död
Av förändringar
Likt smällt snö
En månads död
Av varmare väder
Och vindar som
Är så många så att
De är tvungna att
Stå i kö
För att glida fram
Förändringarna sker stilla
Det är först när man är
Mitt i
Som man inser
Vart allt är på väg

En natt som möts
Av en tidigare morgon
En natt som lämnar allt
I flaskan
Och flyter ut
Längs havet
Grenens skugga som
Plötsligt vajar
Till takten av hjärtat
Fåglar som hellre
Sjunger för de
Nyfödda än de
Avlidna
Resa för att flytta till
Städer utan tyngder
Kolla
Kolla vad du ska ta med
Vad finns i affären
Som de inte redan har
Vad finns i affären
Inom riktning
Som de inte tar
Behöver inget
För
Morgonen har
Alla svar

När man planerar
Så blir det något
Helt
Annat
Än vad man
Tänkt
När man fokuserar på
Nuet
Så går dagen
Snabbare än vad
Som hänt
Det blir en stillsam
Och varm
Lycka
Som kan riskera att skapa
En framtid
På en brygga
Fryst i is
Om så blir fallet
Så är det bara att hoppa
Rakt i
Spräcka skallen för att få
Frisk luft i det annars
Instängda rummet
Som utvecklats till ett leende
Berett att skratta
Öppna munnen om jag ska få
Höra det vackra

Misstag och
Misslyckande
Händer alltid
På grund av
Dåtida händelser
Om du vill göra något
I framtiden
Gör det nu
Om du vill bli bättre på
Något
Än vad du är på det
För tillfället
Börja direkt
Mindre men större misstag
Kommer att ske
Djupare att dyka
Mer att lära och se
Ta in all
Värme som du kan få
Ta in all
Värme för att öppna dörren
När du är varm nog
Och ge

Jag borde
Verkligen
Ta tag i
Hammaren
Spika in en
Plugg där
Jag just nu
Är tom
Det som
Gör mig dum
Ingen kunskap
Finns inte
Heller där
Från förr

Jag borde
Verkligen
Dra till
Mitt skärp
Det ska inte
Finnas något
Utrymme kvar
Till raster
Då jag har
Kastat bort all
Nödvändig tid
Till det som
Jag vill
All resterande luft
Borde andas med
En skolad lukt
Andas som huvudet
Tänker
Sitta med böcker
Vid skolbänken

Barkbåtar i
Blåbärsfältet
De seglar nedför
Stigar
Stöter på gömda
Stenar
Som kan sänka ankaret
Till ett ändlöst djup
Och aldrig mera se
Hela delar
Av verklighetens tankar
Men för ni som har levt
Ett tag
Vet att risker är värda
Att ta
De som slutar kan aldrig
Vinna
Sedan är det en annan sak
Att en båt nedför en ström
Inte kan sluta
Under början
Som får de flesta att hoppa av
Innan de börjar att gilla den
Ogenomtänkta röran
Allt spelas bara som
En dröm
Slappna av och
Följ med in
Medan du har chansen
Menar
Jag

Det börjar
Äntligen
Att regna
Fönstret mitt
Är världens
Konstgjorda kind
Allt rinner ner
Och det blir
Desto fuktigare med tiden
Mjukt av vana
Smärtsamt av minne

Jag tänder mitt rum
Med stearinljus
Runt om
Kinderna blir röda
Jag ser
Sanningen i ögonen
Alla som ser är blinda
När de skyddar sig mot
Tårar
Som inte kan hindras

Det är när allt släpper
Som allt börjar
Att rulla igen
Få de gamla däcken att
Sladda ur vägen och
Krossa bilen som aldrig
Åkte längre än
Till jobbet och hem
Knyt soppsäcken och kasta
Iväg den långt
Närmare dem
De yngre åren
Där alla gamla ting hör hemma
Där allt som har varit
Intressant inom livet
Men inte längre är
Finns
Dit skickar vi dem
Genom regn
Som rinner ner till underjorden
För att vattna en ny sommar
Och få bort all snö
Som ligger och
Morrar

Simma
Simma i mörkret
Mörkret av slutna
Ögon

Svimma
Svimma och ramla mot fönstret
Fönstret av stängda
Dörrar
Alla är så nyfikna
Det finns alltså
Något att
Gömma

Simma i glassplitter
Skär upp huden och
Dra det
Sakta bort
Ifrån din
Kropp
Simma i land
Sätt fötterna på ny
Mark och jord
Gräv inte
Du är inte mogen nog
Eller
Det kanske är bäst
Att börja tidigt
Så man får något gjort

Du dansar
Alltså så har du
Rytmen
Du trampar fötterna i
Sanden
Och låter dem täckas av
Alla korn
Du blir ett sandtorn
Utan
Utan gränser
Ingen brygga
Inget stillastående vatten
Runtomkring
Få allt att flöda
Få vinden att blåsa
Dra andan ur dig
Slå dig omkull
Rulla iväg
Sprida dina huvudgener
Till en och annan ö

Steg
Lika djupa som
Den färska leran

Steg
Lika sugna som
Den färska leran

Steg
Lika beroenden som
Den färska leran
Kramar fast
I en sak
Som stegen
Vänder sin klack
För att gå dit
Där de är vana
Steg
I mitt hjärta
Gått i en snabb takt
Först nu
Då det börjar sakta ner
De känner
Värmens vågor som talar

Steg
Lika platta som
De gamla gatorna

Steg
Lika utslitna som
De gamla gatorna

Steg
Lika oberedda som
De gamla gatorna
Fastän
Erfarenhet av ett liv
Med samma sak
Från dag till dag
Plötsligt kommer något
Som sätter stopp
Öppnar ett nytt
Aldrig tidigare känt
Tryck
Slår
Slår
Så hårt
Att det spräcker öronen
Som stortån gör hål i
Skon
Som en bil bromsar
För hårt
Nya ljudvägar
Bortom denna värld
Nya platser av
Annan luft
Öppna fönster och
Se upp
Se upp på havet som är
Över all smuts
Se ner på all smuts som är
Över bagaget
Med guld

Sixten och jag
Vi visste att vi
Var två
Men inte mer
Än så
En dag
När vi vandrade
I en skog
Så gick mitt
Skosnöre upp
Och jag stannade till
Men Sixten fortsatte att gå
När snöret var åter knutet
Så rättade jag till min kropp
Så att den blev rak igen
När jag tittade upp
Så var Sixten mera än en
Alla träd hade ansikten som
Hade formen av
Honom
De formade munnen och
Jag tydde det som
´Spring efter
Du är långt bak
Spring efter
Vi hjälper dig
Med extra fart
Som genvägar
Då slipper du
Kasta onödig energi
För samma
Summa pengar´
Jamen-visst, okej
Tänkte då jag
Jag följde alla grenar
Som pekade mot ett hav
När jag kom fram så läste jag igen
´Hoppa i
Var inte rädd
Hoppa i
Vi kommer att rädda dig
Om du håller på att drunkna
Vi är väl medvetna om
Att du inte kan simma
Men hoppa i
För att få kroppen till huvudet ringa
Och säga
Välkommen ut
Det är nu leken börjar
Dags att finna
Tecknen som skimrar likt
Skruvarna på
Varje tröskel´
Jamen-visst, okej
Tänkte då jag
Hoppade i utan att
Riktigt tänka
Hoppade i samtidigt som
Vinden drog löven från träden
Och följde mig ner
Till det sänkta sinnet av
Höga tankar
Kunde inget annat att le
Forma det som jag ogillar mest
En banan att fiska med

Jag plockar plommon och
Lägger dem i
Mitt plommonstop
Ingen vill längre
Höra mig spela
Så jag tar till andra pengar
Som kan få mig
Att leva

Det bästa med livet är
Trots allt
Gratis
Klipp bort
Mellantingen som får dig
Hit till dit
Upptäck istället friden av att
Leva på en annan bit
På ett annat fort
Denna gång
Dock
Utan murar och
Elakt folk

Det bästa med livet är
Faktiskt allt
Som är osynligt
Känn, Känn
Blunda och gå in
Sprid din skugga över den
Bleka gatan
Sprid din skugga över
Gatan som börjar få
Värmeslag
Låt de vita gatstenarna
Öppna och gå in i din
Skugga
Det röda
Nedslagna
Fastklistrade
Märkena
Ska sitta kvar
När grunden försvinner
För ett bad
Så kommer det röda rinna som
En flod
Nedför stan

Jag hoppas att mina reflexer gör
Så att jag hoppar
Innan jag är beredd
Jag hoppas att mina kläder krymper
Innan jag faller ner i jorden igen
Jag hoppas att mitt skelett är lika
Vitt som brett
Jag hoppas att tiden läcker ut
Och böjer sig som vattnet som forsar
Från en hink
Och får ryggskott
För en minut
Det är först då jag kan se allt som jag missar
När jag blundar
Det är först då jag kan
Utvecklas som en eld
Utvecklas som en blomma blomstrar och
Hittar sin färg
Ge mig en minut
För att hitta mitt tempo
Ge mig en minut
För att tappa all gammal luft
Ge mig en minut
För att göra det som jag är rädd
För
För att göra det som jag vill så mycket
Så att jag är rädd för att göra det
Jag hoppas att mina reflexer gör
Så att jag hoppar
Innan jag är beredd
Jag hoppas att jag hinner att
Hoppa över vågen
Som vill förstöra mitt hem

Det gläder mig när
Du är glad
Det sörjer mig när
Du är ledsen
Jag känner dina känslor
Så bra att
Jag inte behöver fråga
Hur du mår
Men om jag inte frågar
Kommer jag aldrig att
Förstå
Varför du mår så
Vad bakgrunden är
Vart dina tankar svävar
För att du ska vara
Låg eller hög
Vi behöver komma närmare
Vi behöver byta flera ord
Det är först då
Som vi kan bygga upp meningar
Som är så starka så att de blåser upp
Dörrar medan vi går
Framåt
Två och två

Ljudet sprakar som
Flugan dras till lampan
Mannen sparkar som
Plankan krossas av kraften
Telefonen ringer som
Pengarna brinner
De hemlösa värmer sig som
Lastbilschauffören har rattmuff

Alla svängar är
Nya melodier
Alla stopp är
Nya vändningar
På skivan
Ta en fika
Ta en fika från
Vardagen
Vila för att dela
Fysiskt och mentalt
Koppla av för att
Hitta till din
Inre stad
Av nattbelysning och
Öppna armar som är
Öppna
För att kunna ta in dig
Till sin
Famn

Det är
Sällsynt att
Sällskap ser
Enskilt på
Saker och
Om de gör
Blir det för vilt
De vill
Inte ta fram
Djuren i
Sig
För då
Blir tonen
Falsk och
Kören faller
Pladask

Det vet jag
Det vet jag
Sura blickar
Efter ett samtal
Där jag som
Du
Framhävde åsikt
Till svar mot
Varandra
Båda hade rätt
Men det var något
Som i luften
Stannade
För mycket av
Det andra
Det ska vara jämnt
Om man ska blanda
Eller
Finns det något som
Måste likt ska
Finns det något som
Är tillräckligt ensamt
För att vara bart

En skugga skimrar av
Sanning och kedja
Åh du
Gravitation
Varför måste du
Hålla fast oss
Kan vi inte få
Flyga fritt
Som vi fick springa
När vi var små

En skugga försvinner under
Den mörkaste timmen
Åh du
Måne
Lys upp mig
Rikta strålkastaren hitåt
Jag vill se mitt svarta hål
Så att jag kan slänga
Allt mitt skräp
Utan att skräpa ner
För alla andra

En skugga återfinns i
Det finaste rummet
Åh du kära helg
Du får mig att
Slappna av med
Alla mina muskler
All damm från alla kanter
Som kroppen har
Dalar och rullar ner
Till golvet som blir
Ett molnhav för
Veckans början och slut

Är jag två Är
Är jag två Där
Där golvet Ligger
Ligger golvet Där
Där jag står
Är ljuset min framtid Är
Mörkret min bakgrund Är
Skuggan jag för tio år sedan Är
Skuggan jag för tio sekunder sedan Är
Skuggan jag för tio hundradelar sedan
Kommer jag att tyngas ännu mera
Desto längre allt går Desto
Desto äldre jag blir
Så när allt lossnar kommer jag
Flyga upp så snabbt
Att jag krossar
Ozonlagret där det som tjockast är
Är låsta dörrar öppna
För alltid när de slås in
Kommer skuggan att brinna för att
Framtiden är så långt fram
För att så mycket är på väg
För att dåtiden inte kan stå upp mot
Den nya världen som
Som är utanför allt
Allt det här
Här

Världens andedräkt
I gardinens nacke
Jorden är platt
Jorden är platt
För människan som
Inte tar risker och
Hoppar ut ur
Fönstren från höjder
Som är lika höga som
Vinster
I livets alla
Spel
Större betydelse än
Morfem
Språket för att vara
Ensam med något
Är mer än att vara en gren
Det är ett frö som får
Rötter till ben
Rötter till ben
Går runt
Och upptäcker nytt
Om vi inte hade dykt ner
Så skulle vi stått kvar på
Samma ö
Försökt att gräva
Även om vi visste att
Det var för grunt
För att kunna
Klara sig med förklädnad

Jag har sett drömmar
Jag har sett tankar som
Bilder, ja
Fotografier
Men nu
Nu är jag återförenad
Igen
Nu är jag här
Ståendes med
Hängslen på mig
Som hänger upp mig
Likt en galge
För att få mig att hålla kvar
Byxorna som så gärna
Vill visa
Vad det har
Under ytan
Som inte har någon mark
Att förlora
Allt eller
Inget
Tänker byxorna
Varför hindrar jag dem till
Att flytta
Eller
De kanske vill vara kvar
När jag reser
Jorden runt
Vi kanske har
Växt ifrån varandra
Det kanske är dags att
Säga
Hej då
Och börja vandra
Naken
Som
Tankar flyger stumt

Med ett skrikande
Utseende
Som folk ser
Genom ögonen
Innan de har bestämt sig
Vad de tycker

Samtidigt så vill de höra
Åsikter sägas
Ut

Öppna dig själv
För mig
Utan att
Göra någonting
Stå stilla så att jag får se
På dig och
Säg mig någonting
Säg mig någonting utan att
Säga någonting
Vidrör mig när jag
Kommer närmare
Vidrör mig med dina
Fingrar
Jag vill känna dem som om de
Vore nycklar
Och jag ett lås
Jag vill känna doften av
Frihet
Frihet som fallskärmshopparnas fall
Utan kontroll men ändå
Lycka
Någonstans

Krama mig
Krama ur mig all energi
Jag vill vara ditt batteri
Jag vill få dig att vara vaken
Så att du kan
Uppleva
Leva över
Livet
Och se ner
På mig
Lära mig allt som
Du kan

Ta min hand
Jag vill resa med dig
Ta min hand
Jag vill stanna hos dig
Ta min hand
Så att jag kan
Känna det som du
Känner för mig
Ta min hand
Jag vill känna din
Puls och temperatur
Jag vill veta hur du mår
Jag vill veta om du finns
Eller om du är en
Skulptur

Jag blir galen som
Vatten kokar
Finns det något
Att göra
Finns det något
Att göra
Allt svämmar över
Jag kan känna
Intryck från andra
Jag kan känna
Hur blodet andas
Är uppmärksamhet
Alltid detsamma
För mig
Bryr jag mig
Om någon säger
Nej
Bryr jag mig
Om någon tycker att
Jag inte är mig själv
Kanske
Ibland
Hur ska man undgå
Lögner
Hur ska man orka att
Hela tiden
Simma ifrån
Strömmar
Jag vill varken vara
Krill eller blåval
Jag vill kunna simma upp
Och ta andetag
För världen blir
Bara blötare och blötare
Jag vill spricka bubblan och
Fara till rymden
Jag vill riskera allt men inte
Blir lösare utan mer
Fasthållen till det egna
Rummet
Jag vill slita min kostym av skin
Itur
Jag vill resa över sundet och
Krossa dess mur
För att föras upp till stranden
Och ta upp en telefonlur
Och låta själen flyga genom örat
Till tråden
Som stickar ihop alla individuella
Mål, råd och hål
Till en boll
Som ska sväva ute i rymden utan
Kontroll

Var lugn du
Behöver inte
Känna lungorna
Få in luft
Var lugn du
Behöver inte
Sova för att
Orka upp
Var lugn
Spring inte igenom
Allt som ger
Frukt
Låt det ta
Den tid det
Tar
Så får du senare
Betalt
För alla krav

Hon kom
Hon kom klädd i svart
Det sker alltid begravningar
När allt outvecklat
Kommer ikapp
För snabbt
För snabbt
Vilken överraskning
Inte sant?

Hon gick
Hon gick klädd i vitt
En ny dress som flöt
På vindens vågor
En ny dress som vilade
På svar för alla frågor
Håret var knutet i flätor
Vägar
Sicksack
De visade hur
Tungor pratade i sin
Djupaste prakt
Det fanns något fint med
Slutet på början
Trots allt

Jag är lika död som
Evigt ung
Jag är lika lätt som
Tung
Jag lika djävulsk som
Gudomlig
Jag förstår mig inte på
De som förstår och är
Bestämda på att det är
Så
Som det
Är
Precis som vi vet vad som
Hände med personen när
Den dog
Är det riktigt säkert att den
Tog farväl?

Allesammans
Alla tänker för mycket om
De andra
Alla undrar vilka de är
Vad de tänker och känner
Men de kanske inte
Tänker eller känner
Någonting
Tills döden kommer och
Får deras ränder
Att svänga in
Borra sig in i
Huden och in till hjärtat
För att ta det med deras
Händer och ge det till någon
Annan
Som skogens grenar
Några andra ränder som inte
Går att kedja
Ut att de går av i
Delar

Av svartvita
Hollywoodrullar
Sniffar jag fina
Lögner
Det är vitt pulver
Som krossade
Drömmar i
Kina och Ryssland
Barn
Åh
Ni kära
Barn
Vill ni leva?
Gör det ni vill
Jag som
Förälder ska inte
Tvinga på er
Mina önskningar
Som jag aldrig
Fick i
Uppfyllelse
Jag ska inte vara
Bitter och ta på
Dessa kläder på er
Nej
Åh nej
Jag ska istället stötta
För att få andra ögon
Att se
Med

Av svartvita
Hollywoodrullar
Sniffar jag fina
Lögner
Det är vitt pulver
Som krossade
Barndom i
Kina och Ryssland
Barn
Åh
Ni kära
Barn
Vill ni leva?
Gör det ni vill
För att utvecklas inom
Personlighet och kropp
Hur lång kommer du bli?
Kommer du kanske att
Vara tjock
För att du älskar kakor
Och vill prova varenda en
Så att du kan få
Åtminstone
En lock
I ditt hår
För jag förstår
Jag förstår
Du vill inte vara lika rak och
Tvär
Som jag
Jag förstår att du inte vill
Jag förstår att du vill vara
Så snäll och glad att du
Hjälper alla andra som
Tappat vantar och
Böjer dig ner för att
Ta upp
Innan den drabbade
Ens hinner reagera på
Vad den har tappat
Jag som
Förälder ska inte
Tvinga på er
Mina teatermasker
Från förr
Gör nya
Om ni vill prova på
Att knacka på
Pjäsernas dörr
Livet inom har
Karaktärer som ingen
Kan tro
Förrän de har sett alla
Tarmar
Vilken röra och
Spaghetti igen
Jag hade hoppats på ris
Så att jag kunde
Få allt
Delat var för sig

Och de var mindre än
De föddes till att vara
Ingen trotsade nagels
Raka fara till ilska
Alla bröt filmen och
Började kriga
På riktigt rikligt sätt
Endast tår kvar att lagra
Så de högg av alla och
Åt till efterrätt
De kunde gå över en
Port då de hade skallat ner
Den för att göra inbrott
Med fantasi
Men dess fönster hade haft
En tunn glasruta
Så det hade hunnit gå över till
Verklighet
Stenkast ifrån
Ögon i kors
De ville tro på gud
Men han hade dött av frost
Alla blev sura
Ingen fanns kvar för att avgöra öden
Alla ville dö
Men så fann de åter glöden
Livet handlar om att besöka öar
Bortom världen
De hade hittat en mental bit av en
Skärgård
Så de paddlade in och lärde

Jag har sålt mina
Så kallade
Vänner
Jag sålde dem när
De inte fyllde tiden
Som brann
Tiden stod då
Bara stilla och det var
Därför alltid samma
Ställe
Som blev till aska och
Försvann
När jag andades lugnt
Inga aktiviteter som
Jag inte gjort innan
Jag blev van och behövde
Inte anstränga mig
För att strida
Dagarna till dess slut

Jag har sålt mina
Så kallade
Vänner
Jag tackar numera nej
När de frågar om jag
Vill följa med och tälta
För det är alltid
Samma sak
Jag fick inte ut något av det
Första gången och därför
Inte gångerna efter
Jag ser ingen handling i livet
Om man gör saker om och om
Utan att prova på något nytt
Som kan föda trivsel både
Utan och innanför
Din kropp

Jag har slängt ut
Alla mina
Möbler
Jag har bestämt mig:
Jag ska flytta
Härifrån
Jag har slängt ut
Alla mina
Möbler
Det har skrämt mig:
Men förändringar som
Att gå från rik till fattig är
Lika stort som att
Klippa ett älskvärt hår
För att
Börja om
Se sig om
Ta tag i en okänd hand och
Svänga om
Och känna
Utmattning
Av nya intryck
Nya sinnen
Som vi aldrig rör
När vi stannar kvar på samma kula
Och aldrig äter något annat bröd
Än det som finns i
Affären bredvid
Visst
Inget är svårare än
Vad man gör det till
Men vill vi verkligen satsa livets pärlor
På att leva
Bekvämt
Utan att det känns
Fritt?

Det var länge sedan
Jag läste
Det var länge sedan
Jag tänkte klart
Det var länge sedan
Jag läste om
Epoker och
Landskap
Jag känner att det
Är dags att ta tag i
Mina pengar och
Ge dem till de
Som kan ge mig en biljett
För det var
Länge sedan nu
Allt känns så långt bort
Jag behöver en resa för att
Kunna resa mig upp igen

Det var länge sedan
Jag läste
Jag tar mig aldrig den tid
Som det kräver
Men det beror förstås på
Längd och svårighetsnivå
Om man vill eller ej
Just nu
Just idag så känner jag att
Det krävs att gå igenom
Träsken av ovilja för att
Komma över till ännu en
Erfarenhet
Som kan lära hur man hittar
Genvägar
Annars
Om man aldrig lyfter en sida
Igen
Då är man kvar i samma rum
Och befinner sig i samma tid
Period
Jag vill resa framåt
Jag vill lära mig att gå
Så jag sträcker mig nu efter boken
Som säger hur man gör det
Utan någon tråd
Fast i axlarna
Jag vill veta själv
Så jag klipper av dem
Och tackar
För denna tid
Även om det inte gav
Någonting
Mer än att det var
Ett misstag som jag aldrig
Tänker göra igen

Tvättmaskinen snurrar runt
Som jordklotet

Den renar kläder
Som väder ger nya
Ansikten till världen

Gammalt blir nytt
Men nytt slits då man behöver
Något nyare för att passa
Sin kroppskod

Lite som mat ger råd
Om man vill bli
Tjock eller smal
Bäst av allt är om man kan
Äta det man vill ha

Inom sig

Att bli

Se bara på de stora
Muskelbyggarna
De är som oxar som drar
Stora stenblock
För pengar
Vad har de för liv
Undrar jag
Medan min mage
Kurrar

Tvättmaskinen snurrar som
Tankar brottas i en hög

Den som kommer upp först
Är den som stämmer mest

Med dig

Renaste tröjan för idag
Bär den medan
Du går uppför trapporna
Med väskan
Innehållandes ren
Tvätt

Lägg varje plagg
I garderoben
Som har framtidens
Dörr

Lägg varje plagg
För att vänta tills
Deras tur är kommen

Tills du känner för
Någon annan

Tills du känner för
Att byta skin

Någonstans
Vid molnen
Befann jag mig
När jag gick och
Lade mig
När jag var trött
Tidigare hade det alltid
Varit så att jag hade
Struntat i tröttheten
Gått över gränsen
Samlat på tankar och idéer
För att sedan
Lägga mig pigg och hungrig
Lägga mig för att jag var tvungen
Om jag ville kunna komma upp till
Morgonen
Så att jag inte skulle missa några lektioner

Någonstans
Vid molnen
Kommer jag
Att befinna mig
Snart
Jag kommer att lägga
Mig ner för att
Finnas kvar
Då jag vill lära mig mer
Om vem jag är
Jag vill lära mig från naturen
Då den var först med det
Jag vill vakna med solen
Då den står över alla
Med kärlek till trädens rötter
Den kräver vilja som vätska
Den trycker ut allt du har
För att du ska bli större
Än din far
Som vann medaljer i bad
Men senare gav upp då
Krafterna tog slut
Han vilade för lite
Emellan passen
Sägs det
Han vilade för lite
Gick ner för sent så
Att han aldrig längre fick se
Solen igen
Utan han var då kvar bland moln
Vilka han inte kunde se igenom
Han var fast i ett rum som
Bommade igen relationen med
Din mor
Du blev två
Dag och natt
Himmel och jord
Någon som inte är
Som alla andra
Så olik så att du vet att det du vill
Är gjort för dig
Men se upp
Ta vara på din tid
Ta inget för givet utan
Sov nu

*pcikc pock pcik*
Fågelns näbb gick
Långsamt mot
Fönstret
Uppgiften var att
Väcka mannen till
Morgonen
Men
Till fågelns chock
Så var han redan uppe
Han
Han som var en sådan
Morgontrött man
Satt där
Fullt påklädd
Synligt nyduschad
Men fortfarande orakad
Med det varma kaffets lukt
Rakt in i näsborrarna
Medan han skrev
*piick pickpc ikc pco
PING*
Han pustade ut:
Första morgonen var
Avklarad
Han hade vaknat och
Gjort som han
Hoppats
Han sköt undan stolen och
Reste sig stelt
Ryggen knackade lite lätt
Medan han sträckte sig för att
Få den rak
Sedan tog han stegen mot sängen
För det var där
Vid fönstret
Som fågeln satt
Han gick och öppnade
Sa till fågeln att hoppa in i skägget och
Sjunga en sång
Efter tvekande så gjorde fågeln tillslut
Som han hade sagt
Den hoppade in och sjöng
Han kände att han fick vingar och att han
Flög lika högt som
Fågelns toner var
Dagen hade nyss börjat
Men den var redan
Underbar

Meningen kunde inte byggas upp
Som den hade kunnat
Förut
Den var tvungen att ha några ord
Men all dåtid var förstörd
Det fanns ingen jord
Att gå
På

Endast punkter som frön
Punkter som slut
Punkter som fortsättning
Det hade nyligen skett en
Avrättning
En kostym hade blivit
Inskickad till fabriken
Den var helt trasig efter en
Föreställning
Så de skulle se om de kunde
Laga den

Punkter som rytm
Ett, Två, Tre
Punkter som rytmen när
Man syr
In, Ut, In, Ut
Förklädnader som krympt
Storlekar för små
Vätska hade gjort så att
Kroppen vuxit och fallit
Som en blomma blir för tung
För att kunna stå
Sömmar som spruckit upp
Tårna nådde en mållinje som
Berättade att det endast fanns
Rutten frukt
Kvar till pris
Livet består av
Ros och ris
Slutet är inte alltid det sistnämnda
Fast det beror på
Vad det är för slut
Vad det är för liv
Om det finns flera i ett
Eller om du bara tagit
Ett enda kliv

Meningen fick vänta och
Spänningen fick tätna
Byggas upp
Införa karaktärer medan
Natten kom
Utsikten var inte längre
Okänd
Var inte nödvändig
Av nervöst utfall
Då den nu var nära
Och kände alla kroppsdelar
Som något medfött
Likt träden som gjorde skogen
Köpcentren som gjorde staden
Det finns alltid något
Kommande
Men vi tar en sak i taget

"Jag lever
Jag finns ännu
Kvar"
Sade mannen med
En arm i vädret
Vars fingrar sökte
Vinden
Som han så gärna
Ville supa sig full
Med
För att forma en
Fasad som var glasögon
Som var teverutor som
Visade en utsikt som han
Ville ha
En utsikt som han ville
Resa till

Han var begravd
Det var en hel stad
Höghus hade blivit så
Låga
Så att de hade rasat över
De små, små
Människorna
Han skrek till igen
"Jag lever
Jag finns ännu
Kvar"
Men han fick inte något
Svar
Han krossade alla tankar
Han hade
Han krossade alla tankar
Om döden
För det var det enda som
Allt fokus gick till
Döden
För han var i underläge
Han krossade alla tankar
Till sand
Han lät allt rinna bort så
Att han kunde få någon sans
Allt blev suddigt och
Han kände hur han svävade bort
Han kände hur han lämnade sin
Kropp
Han såg alla döda
Han kände lukten av lik och damm
Han tog sats
Han tog sats
Och försvann
In till dimman
In till dimman
Där det inte fanns någon
Kvinna eller man
Där det inte fanns något som var
Självklart
Där det inte fanns
Rätt och fel
Någonstans emellan där allt är lagom
Där man inte behöver någon
Utsikt
Där man inte behöver sträcka sig efter
Något
Där man vet vad och hur och
Inte behöver bry sig om när

Vänta, Vänta!
Glöm inte att lämna
Kläderna här
Jag hoppas att du inte
Duschade innan du
Beslutade din väg
Jag hoppas att du har
Kvar all smuts som du
Har tagit på dig av
Alla tidigare vägar
Som har lätt fel
Jag nämner detta eftersom
Allt kommer att regna ner
Och rena din kropp
På smuts som sår
Detta händer bara om både
Du och vägen
Känner och vet att detta är
Rätt

Vänta, Vänta!
Du har väl inte ätit något?
Det är i sådana fall tur det
Om du ska kunna bli hel och
Utochin
Måste du vara halv och
Ytlig
Annars kan inte solen
Skrapa fram någon vinst
Men vad dum jag är
Du borde ju redan ha koll på
Det här
Du som har tagit så många beslut
Som har varit så fel
Du borde vara extra säker nu
Då du vet vad som kännetecknar
Kombinationen vilja med lycka
Vill du mer än vad du tycker att det
Är roligt
Då kanske det inte riktigt är värt det
Men fortsätt ett tag till för att förstå
Vad som fick dig att göra så
Välja sporten
Och gå på tåget utan någon destination
Livet är ett spel med många rutor
Rutor som miljöer
Miljöer som sporter
Sporter som yrken
Frågan är bara den
Vad du gillar för skor och om du alls
Bryr dig om smycken

Se så
Gå nu
För det verkar som om du har
Bestämt dig
Trots allt
Gå utför berget och fall ner
Jag önskar dig all lycka och
Hoppas att du överlever
Om du gör
Hör då av dig här
Senast imorgon
Då världen bara har en framtid

Döda mig
Döda mig nu
Som du brukade göra
Som du brukade göra
När du var ung
Gör självmord
Gör självmord nu
Gör det för att bli åter ung
Så att du kan göra som du
Brukade göra
När du var yngre än vad
Du är nu

Längtar jag tillbaka
Jag hoppas inte det
Tittar jag bakåt
Jag vill verkligen inte
Fortsätter jag att gå
Det kommer jag att få
Veta snart
Då jag kommer att
Antagligen
Gå in i en lyktstolpe
Eller vägg
För att sedan falla
Bak
Och landa på min
Bak
Som brukar föra arbetet
Om vad som ska
Glömmas och lämnas kvar

Jag hade hoppats på att vi
Fortfarande hade kunnat
Vara en
Men vi var tvungna att dela
Eftersom det ansågs att vi
Var redo att börja om
På egna hjul och
Köra på riktigt
Samma sak som förra gången
Men olikt
Det kommer aldrig att vara samma sak
Men det kommer alltid att hända
Något liknande igen om man
Glömmer vem det var
Som tog tag i handen och kastade korten
På toalettlocket och sade:
Din tid är över
Du har inga pengar kvar
Ner med dig
Så spolar vi som vi häller i oss ölen
Och fyller huvudet med dimma
En ny dag kommer när vi sätter på oss
Glasögonen som vi tidigare sa var för de dumma
Som studerade istället för att äta livets godaste
Mat
En ny dag kommer när vi vet hur det känns att
Vakna morgonen därpå
När vi vet att det känns som att stiga upp från
En grav
Och gå med rullator som om vi var nittioår

Allt exploderar någon gång
Allt sprids för att hitta ett nytt hem
Allt blir inget när man själv försvinner
Inget får många känslor som
Uppmärksammas när man faller ner
Man får plötsligt en tankeställare när man
Tänker, hoppas, längtar, ber
Regnet smälter snön före solen kommer
Alla gråter innan
Man förstår att
Livet är bättre än vad det var igår
Det finns inget att förlora om man inget har
Det finns inget att förlora om man vill
Man tjänar på vad man än får

Tungan mot
Havets hy
Den böjer sig
Som en rutschkana
Vilket lockar fisken
Som vill vara den näste
På tur

Hunden blöter skägget
Och stråna vajar som
Vassen som står
Vid havskanten
Klipporna är benen
Och de rasar sakta
När hunden backar

Desto längre
Hunden går
Desto lägre
Blir klipporna
Och stenarna
De
Krossas till sand
Som rinner ner
Till svarta hål

Snart måste hunden
Dricka igen
Snart måste hunden
Ta sprutan med
Vätskan som gör så
Att allt pulserar i en
Acceptabel takt
För att hunden ska
Kunna leva som den vill
Så den går trött till skålen
Och öppnar munnen
Låter alla små barn till
Sandkorn
Åka ner
För det är minsann
Slutlekt för idag

Hunden ställer sig och
Bygger upp klippor som
Batterier laddas
Den vill stå högst upp
Som ett geni dör tidigt
Och görs till staty
Även om man inte fick reda på
Vad som skulle kunnat ha hänt
Om denne hade fortsatt levt

Jag i dig
Fru kyla
Jag i dig
Vi stannar
I denna gruva
Av diamanter
Som skiner som is

Jag i dig
Jag känner mig inte
Riktigt bra
Jag i dig
Det hela sätter
Regler som bommar
I min värld

Jag i dig
Du säger åt mig
Att svälja nyckeln
Som kan dela oss
Jag i dig
För första gången
Tvekar jag och
Undrar vad
Du egentligen vill
Med mig

Jag i dig
Jag går ut ur gruvan
Och slår sönder dig
Jag i dig
Snart är vi två
Eller åtminstone färre
Du står bredvid mig och
Smälter
Strålkastaren på mig
Är det polisen eller är
Livet en cirkus
Strålkastaren på mig
Solen säger att
Erfarenhet är byggstenarna
Runt dörren

Du simmar in i gruvan igen
Du lägger dig och är
Som en vattenpöl
Bara kan vara
Du vill att folk speglar sig
Så att du kan hoppa in och
Spela in ny roll i vardagen

Det som inte görs
Droppar ner
Droppar ner i
Träsket
Det som görs
Följer med
Följer med
Den klara älven
Jag känner att jag måste göra allt
För att kunna känna mig bra
Jag känner att jag måste göra allt
För att finnas kvar och vara som jag
Är
Men
Samtidigt så vill jag inte
Ligga under någon press
Jag vill inte tvingas till att trycka ut
All blod och svett
Jag vill göra det jag vill
Med allt jag har
Istället för att göra något
Med obehag
Ta
Ta med
Din känsel innan du drar igen
Dörren till din affär
Skicka sedan ett brev
Jag vill veta hur det känns att
Leva utanför
Där man blandar
Svart med vitt
Och kryddar såren tills de skriker vilt
Öppna själen för att springa i djungeln
Bortom livet
Öppna själen för att springa utanför
Världens gränser
Då kommer det aldrig att finnas någon vätska
Som säger till
Då kommer det aldrig att finnas något
Rätt och fel
Då kommer det aldrig att finnas något som är
Mer givande än det du ger
Rymden är bara till för en
För det finns så många fler
Utrymmen att flytta till

Tiden flyger förbi och
Jag sitter här
Som vanligt
Jag önskar att jag kunde
Tro på något större
Jag önskar att det fanns något här
Som gjorde att jag glömde
Mig själv ett tag
Som är min tid
Min kropp är vad jag är
Jag skulle vilja flyga bort med min andedräkt
För att se och bekräfta att
Det lugna är mycket vildare

Tiden flyger förbi men
Det är först nu
Jag bryr mig
Jag önskar att jag kunde
Strunta i det
Men som vanligt så är det så att
När man lägger märke till något stort
Så går det inte att lägga ögonen ifrån
Även om jag bara vill blunda och
Föras bort till en strand där
Solstrålarna är vågorna som flyter in
Och himmelen är havet som dyker lika djupt
Som din älskares ögonfärg
Hon har en sådan färg på ögonen som är så lugn
Men när man kommer in så märker man att
Det lugna är mycket vildare
Det lugna är mycket djupare
Jag skulle kunna drunkna
Innan jag hann simma upp för att minnas
Vad jag skulle göra

Jag fick aldrig känna av morgonen
Tills jag stannade uppe hela natten
Det var som ett fall av dimma och is
Det kändes som om allt var nytt
Och lika väl utplockat som ris
Onödiga svängar var bortklippta
Alla terränger var nergrävda som
Kroppar i kistor
Jag hade bara det nödvändiga kvar
I mina fickor
Luften till att andas in
Luften till att känna naturens gnistor
Från himmel till underjord
Hav till nivån av luften där vi går
Morgonen höjer volymen och hjulen snurrar
Som den nyvakna solen
Spräcker upp ett leende på alla moln
Vakna drömmare
Vakna
Solen går igenom markiserna och hettar upp täcket
Som värmer kroppen
Alltsammans blir ett fängelse för själen
Den vill ut, ut
Istället för att vara inne och torka av gammal luft
Den vill ut, ut
Slå sönder fönstret och sänd duvor till polen
De ska meddela den att en man behöver vätska
All vatten kommer att forsa genom staden
För att göra en utmärkande staty till den nya dagens
Läskande hetta

Jag gnider mina händer för att skapa värme
Jag gnider dem för att få gnistor att spraka
Jag ska få min magi att
Fungera

Jag tar tag i pennan för att skriva
Jag ska skriva det som faller mig in
Jag ska få min magi att
Fungera

Jag skriver på ett vitt papper
Det vita pappret är sedan tidigare orört
Jag blir den första som skriver och
Jag ska få min magi att
Fungera
Pappret ska bli fuktigt av lycka och
Pennan ska vika sig av trycket
Även om det inte är meningen
Så kan jag inte låta bli
För jag vill så, så gärna
Få min magi att verka
Få stålarna som jag har att
Inte räcka
Jag vill åka på godståg
Jag vill utsparkad när vi åker över en bro
Jag vill dyka ner och simma upp
Jag vill testa min magi och se till så att det inte
Bara är ett ryck

Rummet brinner som strupen får nog av
Alla viskningar
Den vill skrika ut
Och förlänga sitt status
Inte krympa och förbli
Mitt i ett anonymt kaos

Rummet vill brinna och rasa till marken
Den vill hitta en dörr som leder ut till stanken
Svinstia är vad världen är
Luktar med sitt tryne
Men inte tillräckligt väl
Ostädat som smutsigt
Det betyder inte att håret är
Sexigt rufsigt
Utan att det är så smutsigt så att det är rakt
För
Fettet väger mer och
Det lockar också alla att äta mer än sin del
Som de föds med

Skrik, skrik
Skrik ut och bort alla andras viljor och ord
Skapa endast utrymme till dina egna och ställ dig för din dom
Halshuggningen kan endast skapa sol
Ditt hjärtas puls pumpar ut blod som strålar värmer en gård

Ska vi köpa en ny skjorta med en annan färg
Variation är aldrig fel
Vi borde flytta en gång till
För att få in en nyans som är utöver det vanliga
Upp, upp ur källaren
Som har slutat att tala

Ska vi köpa ett par nya byxor med en annan modell
De kan vara kortare eller längre
Bara de har något som annat inte har
Som om de var gjorda för dig eller
Mig
Alla har något speciellt
Även om man märker det om denne som man talar om först
När kroppen är död

Ska vi köpa en biljett var till bion i stan
Ska vi se en film som har fått bra eller dåliga recensioner
Ska vi se med egna ögon utan att läsa från någon annans synvinkel
Ska vi strunta i att betala
Ska vi gå en promenad och
Upptäcka nya sidor av samhället
Ska vi äta choklad
Som vi formar själva
Ska vi resa genom tuggorna
Ska vi hitta nya fynd i sopptippen och betala ut dem för att rena dem
När vi spolar nuet åter en sekund närmare
Mittpunkten som meningen efter
Rasar likt regn

Midnatt i en perfekt värld
Allt är stilla
Alla är här
Lyssnar till stadens symfoni
Som är som gräshoppornas liv
Spelar på sköra strängar
En väg för att förändra
En morgon som ska komma och föda
Åter
Åter igen
Dödliga
Som reser sig upp
Med solen och
Tror på orden
Som vinden säger till skogen
Som löven buggar till och vidarebifogar till marken
Som är
Som är lika smutsig som sanningen

Midnatt i en perfekt värld
Är perfekt bra eller dåligt
Är det något som inte finns
Som man inte kan skåda
Är det en känsla som går igenom
Medan man blickar för att hämta vätska
Till alla ljusstrålar
Från grottans sprickor
Som blir större och större
Desto fuktigare det blir
Stenar droppar ner
Och blir en trappa som man kan gå upp på
För att kunna se
Utöver staden
Alla vardagsrum lyser helg
Alla dansar ner trappan till jobbet kommer igen

Alla olikheter har en likhet
De möts i slutet och
Räddar kroppen från stupet
Ett mörker som äter ljus
Tar dess energi och bygger nya vägar
Utanför gränserna

Alla olikheter har en likhet
De är som plus och minus
Liv och död
Det finns alltid ett mittenparti
En gråzon rensar öronen så att
Alla hör
När de flyger genom molnen
Se drömmen som sömnen rånar

Alla olikheter har en likhet
De är som snö och öken
Båda blir till storm
När något är för mycket
Så känner man att något kan bli bättre
Om man gör något jämnare eller
Så är det bara att vänja sig

Steppskorna gör så att mina nerver
Förblöder
En ådra som pulserar som en klocka
Slår
En rytm som jag vill dansa till
Även om jag inte orkar
Jag vill springa för känslornas värde
Jag vill inte springa för att jag blir jagad av någon
Som jag inte känner
För jag känner inget för honom henne dem
Jag kommer först känna något om denne slår ner mig
För då
För då
Delar vi blod
Knogen är den som knyter fingrarna om pennan
Skriver historier om att lämna eller att komma
Bli flera
Slå fast pusselbitar
Spika fast alla i varandra
För alla är magneter till livet
Livet som är runt av klot till
Jord och klockor
Allt har sin tid
Frågan är bara när det kommer
Inget är riktigt värt väntan
Gör det du måste
På direkten
För att vara säker att du rostar
Båda kinderna
Tillräckligt
Så att släkten blir jämställd av
Älskande värme som sätter sig
I magen

Tigern sov medan vi sprang förbi
Det var lite läskigt
Jo
Men det fanns ingen genväg
Det var ungefär som att bli dränkt av te
I England
Vi blev motagna som änglar och vi trodde att de
Skulle fylla oss med te tills vi var tvungna att ligga i sängar
För att fara upp till himmelen och låta allt regna
Men
För länge sedan
När klockorna av rost slog
Så visste vi att allt hade frusit till is
Och nu bara stod och glodde som en
Discjockey upprepar samma skit
Vi hade fastnat i en tid som blåste utan att gå förbi
Det fanns bara en utväg
Kära vänner
Bara en
Och det var förbi tigern
Den
Skulle föra oss till ett ställe som vi lika gärna hade kunnat kalla hem
Så trevligt
Så trevligt
Så
Vi tog chansen och sprang
Vi tog chansen och dansade på tå lite lätt förbi
Vi gick över gränser och nu känner vi att alla problem har börjat rulla igen
Vi blir jagade av en tiger som inte fick sova sin längd
Problem är det som får glädjen att ge sig in
Riskera allt när du inget har
Riskera allt för att leva kvar

Himlen lös hat av röda solstrålar
Solen hade knivhuggit drömmar
Som vanligt
Den hade mördat moln
Vissa föll och dog
De kanske inte låg tillräckligt med
Vilja och glädje i dem
De kanske var för gamla för att orka med
De kanske inte var starka nog för gräva efter
Gammal räls
Bakgrund till konst kräver känslorna
Under päls
Om det inte går att finna
Då är det mer än en
Som fälls
För att vara
Blinda

Himlen lös hat av röda solstrålar
Det var lasermannen som satt i ett fönster
Mitt vid kvällens start
Han satt där stadigt och bekvämt
Hans uppgift var att ge avgift på försenad bok
Det var ett brev som flög rakt in i ryggraden
Man skulle komma ihåg
Man skulle minnas
Man skulle veta tills nästa gång man gjorde något
Som var fel
Men jag
Jag är bara en drömmande man
jag behöver inte förstå
Jag vet att det är okej
Ändå
Jag är bara en drömmande man
Det har alltid varit så
Jag vet inte om något är riktigt eller i
Mina fantasier
Och det är väl mitt stora
Problem
Jag kan varken av eller på
jag vet inte när man ska gå
För när jag drömmer går jag alltid till ställen där jag trivs
Och jag får vara där hur länge jag vill
Då jag känner att jag finns
Bortom världen

Slalom nedför backen
Ja
Slag om medaljer de vill ha
Fart
Nationer och dess folk är
Löjliga när det gäller sport
Jag åker slalom på riktigt
Istället
Jag rundar konor om dagarna
Möter förändringar som jag
Inte alltid
Tycker är bra
Men jag lever och det är det
Som jag begär
För stunden
Imorgon kanske jag vill dö
Men imorgon är ännu inte kommen
Så jag vet inte och
Jag bryr mig inte
Endast
Endast
Skiter jag i ett dass och det är nuet
Jag spolar när jag är klar med dagen
Men ibland går allt så fort så att jag glömmer
Och då får jag ett sådant tryck så att nästa dag då
Börjar dagen med att gå i sömnen
Déjà vu
När jag vaknar
Jag har redan gått igenom denna dag
Men
Men
Jag måste genomgå allt igen
Det finns inget annat att göra
Slalom gör allt till en enda stor jordnära röra
Ibland har jag lust att flyga som fåglarna på vintern
Jag vill ta semester och träffa någon med glimten till
Ögon
Då vet man att hon har en diamant till hjärta
Vardag bör inte utnyttjas så
Vi borde egentligen springa ifrån
Vi borde göra något nytt
Något eget
Istället för att gå till jobbet och spela de gamla spelen

Bomber föll som de vackraste raketer
Skickades upp i skyn
Bomber föll för att fira som de gör i källaren
En fest med alkohol och öronbedövande ljud
Bomber föll för att se till att vi såg
En verklighet som tog samhällets status till dit
Det bör stå
Bomber föll medan vi gick genom en park
Vi tänkte
Vart försvann dagens natt?

Krig har ingen sömn
Krig har inte tiden att
Sova på saker för att
Bestämma sig
Krig vill inte prata sig till
Vänskap som fred
Krig vill mosa för att vinna
Makt och förkorta liv
Andras liv är inte lika viktiga
Som deras
Andras liv kan lika gärna putsa
Deras dricksglas
Som är fyllda med andras blod
De kan inte få nog av att
Känna seger då de tror att
De är skapade att få
Göra som de vill
Ta våra stunder och
Slänga in oss
Bakom en grind
Och vi tänker för oss själva
Vart försvann dagens natt?

En fönsterputsare ser männen i grått han vill tvätta dem bort
Från livet som levs
Ingen tror på de som river bort
Bitar
Från kartor
Men du ser satan
Och han ler
Ler
Stelt
Som en stenfigur
Faller
Helt
Utan kontroll
Du vet att du kan vara fet
Utan att ha någon som helst mångsidighet
Det är hela grejen som är prylen för er
En säng
En säng
Att sova i
Din kropp
Din kropp
Som ett hav
Låt inte vågorna kväva dig
Fly så gott du kan
Hugg av ditt huvud om du måste
Gör vad som kostar
Du lever bara två gånger
En för verkligheten
Och
En för drömmen
Inget är gratis
Inte ens livets basis
Det gäller känslor
Det gäller lögnen
Som livet
Är
Hoppa in i glasrutan och gå in i en
Annan värld
Se sanning som ett skratt som inte klär
Han som putsar
Han som putsar bort
Allas kyssar som
Tårar bär

Bilen flyger längs dammolnen på den
Tomma
Raka
Vägen
Bilen syr band för de gamla såren efter de
Trista
Uttryckslösa
Tiderna
Adrenalin, Adrenalin
Pumpar ut vid en
Ödelagd plats
Tiden snurrar som solen steker öknens korn
De ska blomstra som
Majsen poppar till
Popcorn
Bilen åker runt i cirklar
Den gör som en mikro
Hjulen ska sprängas
Som ballonger
Passagerarna vill ner
Falla på en ny mark
Falla på deras bara knän
Ny värld, Ny värld
Alla krymper till små barn
Och kryper
Krypa som att söka efter spår med händerna
Krypa medan man lär sig att förstå hur man går
De kunde bara tro
De kunde bara tro
De vågade bara hoppas
Att när de föll så skulle de bli sådda
Och gro
Gro åter igen
Om
För nu när de vet vilka de är så kan de göra det de ska
De kan bygga en egen stad med
Egna varor
De kommer att se den snart
Bilen är snart ute ur detta vakuum
Till timglas

En dam bortåt söder
Hon fick mer
Arsle än en toalett
Hon fick så mycket
Att hon inte kunde
Hålla tätt
Hon läcker
Hon läcker ut
Hemligheter som andra
Har berättat för henne
Hon kan inte hålla igen
Sin trut
Inga vänner kvar
Endast en fru

Jag är en efterlyst man
Jag klippte mig igår för att andra
Inte skulle märka mig när jag
Gick över gränser
De skulle inte märka mig när
Jag inte hade gjort som de sade
Jag är en efterlyst man
Min kopp i samhället är tömd
Alla är efter mig
De vill torka ut mig för det som jag glömt
En lag
En lag
En ojämn lag
Det är som en grusväg
Stämmer inte helt
Fasligt läte och jävligt obekvämt
En lag
Struntar i de fattiga
Struntar i de som inte har mat
Struntar i att de också ska ha det bra
De gör det bara värre när de kommer och slår ned
De gör det bara värre när de struntar i deras fel
Och tänker att det är rätt
Jag är en efterlyst man
För att jag ger pengar till dem
En efterlyst man
För att jag vill vara snäll
De säger
Är du man eller rädd
Ska vi slå dig till sängs
Ska vi byta ögon
Vill du se
Vill du se
De bryter lagar
De ska arbeta för oss
De kan inte bara lägga av
Se
Se här
Det fattas en kloss
Allt kommer att rasa över oss
Om de inte gör något
Något
Jag svarade
Skyll dig själv
Kära du
Skyll dig själv
Om du så gärna vill göra något
Gör det själv
Du har gett din värld till andra
Som inte vill ha den
De kommer att krossa genom att
Gå över
De kommer att strunta i dig
När du blöder
De vinner
Vinner över dig genom att strunta i
Vad som sägs
För de vet
De vet att
Det
Är fel

Semester, Semester
Ledighet ligger runt hörnet
Semester, Semester
Dagars rutiner kommer att ändras
Dagarna kommer att få öka på smöret
Mer fett
Mer av det du tycker om
Ät tills du blir mätt och
Lite till
Kan man få nog
Av det man vill

Semester, Semester
Ledighet för att göra kroppen väl
Semester, Semester
Stanna till för att hänga med
Glädje är som en sol
Jag hoppas att våren kommer
Medan jag är ledig
Jag hoppas att stormen går över
Då vet jag att jag har funnit frihet
Men sedan
Vad är det
Behöver man ta det lugnt
Är inte livet en lek

Semester, Semester
Stäng alla dörrar för att hitta nya
Semester, Semester
Släng alla bollar för att ta lyra
Låt allt vara i luften och
Låt allt stanna där
Låt allt stanna där
Hoppa upp på ett moln
Hoppa upp och
Flyg iväg
Vad finns det för något som
Du måste göra för andra när du är
På semester
Det finns endast krav hos dig
Som håller kvar andan
I samma tempo
Framtiden
Framtiden
Den är dig kär
Vad vill du bli
Vad vill du göra
Kom
Se här
Här är en karta över våran yrkesvärld

Brevet

Posten för dagen kom när han precis hade satt sig för att äta, om han inte hade haft ögonen på dörren medan han tuggade sina första tuggor så hade han inte märkt det; det var endast ett litet, litet brev som dalade ner som en vit fjäder. Han suckade kort och lätt samtidigt som han ställde sig upp och tog långa men trötta steg mot dörren. När han skulle ta upp brevet så böjde sina ben. Han satte sig på huk och höll andan, även om han inte trodde att vattnet skulle vara så djupt; Ryggen till brygga hade han gått över för många gånger - Den var alldeles för stel, så han böjde sina ben.
Han öppnade brevet och läste tyst i sitt huvud medan munnen formade orden:
”Hej-Hej. Efter alla ensamma badkarsbad så kunde jag idag, äntligen, hugga in i Edward Griegs frukost – Det känns verkligen som en ny morgon för… Våren är här! Ska vi ta årets första dopp tillsammans och låta våra instängda känslor blomma ut?
/Jana”
Han knycklade sakta brevet till en boll, kastade den i sin papperskorg och tänkte ’mål’ – Kort därefter var han ute ur lägenheten och väntade på bussen som skulle ta honom till henne.
Det var en underbar dag, där sol möter jord. Där inomhus möter utomhus genom öppna fönster. Där känslor inte kan hejdas. Han klarade inte av att stå och vänta på någon jäkla buss; Han började springa. Han sprang av ren lycka – Han struntade helt i distansen mellan honom och henne, han struntade helt i maten som stod och kallnade hemma; Det var gamla handlingar nu. Han tänkte för sig själv medan han sprang:
´Titta aldrig bakåt igen, håll alltid ögonen på vägen framför dina fötter i fortsättningen´

Efter någon solsänkning så var han där. Hans kropp var helt slut, men det struntade han fullständigt i. Han tryckte in koden till lägenheten och gick in. Jana bodde på första våningen, till skillnad från honom – som bodde högst upp. Han stod stilla och tog ett par andetag för att få ner pulsen innan han knackade. Han kände dock att det skulle ta mer tid än vad han hade lust att slösa så han knackade på bara någon sekund senare. Jana öppnade direkt, uppbackad av John Coltranes ”My Favorite Things” från skivspelaren.
”Åh..! Jon… Fick du mitt brev? Eller, vänta, nu är du ju här… Du fick det alltså? Hon verkade hög, men hon var bara överraskad.
”Hrm, eh, ja.” Han harklade sig för att få bort slem som fastnat i strupen av nervositet. ”Ja, jag fick ditt brev och… Jag tyckte att det var ett bra förslag så jag styrde hit direkt”
Jana blev åter överraskad, på ett bra sätt. Jon hade alltid varit killen som planerade och inte riktigt vågade ta ”chanserna” när de kom utan förvarning. Hon kände värme, hon kände sig speciell.
”Jamen, oj… Då är det kanske bäst att vi går ner till stranden innan det blir becksvart”
Solen hade börjat sin resa ner, efter att ha kontrollerat så att allt stod rätt till första dagen på jobbet, men vattnets nivå hade höjts.
De lät sig inte stoppas av vattnets kyla, utan de lät sina kroppar vänja sig till det istället.
Efter badet så lät de strandens sand forma deras fötter och avtrycken av små, små milliontals korn skulle bli deras nya skor. De hade varit stenar som hade fått varandra och blivit en strand. De hade malts av upp-och nedgångar och tillslut så hade de fått ett brev som en bekräftelse om att livet inom kärlek nu var redo att leva ut. De satt på stranden och delade handuk medan de såg solnedgångens sista strålar nå havet som speglades.

Spår

Det var spår i snön. Spår som tecken. Tecken som en öppen dörr där det kom vitt sken från. Tecken som en väg som man inte visste vart den gick. Det enda man visste var det man kände och man kände att detta var en utväg från vardagen. Spåren signalerade värme i kylan. Värme var något som kändes ärligt, vänligt och overkligt medan kylan var verkligt med dess uttryckslösa, stela kropp som framhävde personligheten av stränghet genom en värld av begränsning.

Sunniva stod på en nordisk bergstopp under den mörkaste timmen och tittade ut. Hon såg en stad av elektriskt ljus – Det var som förfalskade stjärnor. Hon undrade vad människan egentligen önskade sig och hur mycket de önskade av livet. Det var som om de ville ha prylar som planeter och föredrog prylar framför en partner. De ville endast se starka, positiva sidor och de ville att de skulle ha så många egenskaper, funktioner som möjligt. Många led av dåligt självförtroende, Sunniva undrade om det var därför de behövde saker istället för något levande som kunde dra ner dem. Ytterligare. Det hela verkade dock bara förvärra helheten. Elektriciteten ströp människans energi, de flesta ville åka ifrån för att känna en ny frid – ungefär som att hitta en egen planet.

Det var spår som jägarna följde. Spår efter en varg. De gick i kraftiga kängor och det var tur det; för snön blev desto djupare och marken desto ojämnare. De kom nu att påbörja med att bestiga ett berg. Den ende vargen som var kvar vid liv stod på bergstoppen och ylade mot månen som var full. Det var ett tecken. Tecken för jakt, jakt som död.
Vargen ylade med en kraft från dess hela döda släkt. Sunniva skrattade när hon tänkte på männens uppförande, det var som om de trodde att om de dödade någon som bad för månen så skulle de få fram solen som ingen hade sett på flera veckor, om inte månader. Sunniva tänkte att om de skjuter ner vargen nu så kommer de aldrig att få se solen igen. Spåren leder oftast rätt, men ibland av fel syfte.

Allt är inte guld som glimmar

Snöflingorna störtade ner likt stjärnfall. Och glittrade det gjorde de.
Vägen av avgaser var utdragen av ren lathet, den blev nu medveten om vart den skulle när den blev täckt av något nytvättat.
Det kändes på lång väg. Det luktade mor om tyget som föll och alla vred sig lite extra i sängen, de kände lättnad för de visste att allt inte är guld som glimmar. Månaderna innan hade det varit höst som storm. Höst som rock n’ roll. Det hade varit en jobbig tonårsperiod för moderjord. Ingen tycktes ha hört vad de skulle ha gjort, vindarna var som isolerade väggar som knappt tillät något ljud att passera – De hade inte haft någon att lyssna på än sig själva. Moderjord var å andra sidan glad över det, nu när det var över, de hade tackvare det hittat fler pusselbitar och dörrar om vilka de var och nu var de redo att födas om som oskyldiga. Lika oskyldigt oskyldiga som den vita snön.
Den vita snön var lik Nils glasögon som immade och fick honom att bli lika närsynt som han var utan. Allt var suddigt vitt. Det var en mjuk syn som gjorde honom yr och hans tankar gick till att vilja falla. Så han föll. Han föll från en backe som var bebodd i skogen. Han föll och rullade ner. Hela han var en snöboll som bad alla om att kasta iväg honom långt bort för att senare rasa nerför grenarna likt ett vårskrik.

Nils var en man på 20-år. Hans höst hade varit ett rent helvete där allt dumt som han hade gjort regnade ner som olja till vägen som fortfarande var het efter sommaren. Elden hade brunnit längs vägen tills den träffade slutet som var ett elskåp. Nils hade knappt kunnat stå på grunden från hans barndom, då den brann upp. När elden träffade elskåpet så sprängdes dåtiden till aska och nutiden flög upp som konfetti och dalade ner som den nya tröjan testas och sitter mer än fint. Tonårens utveckling var något som Nils rekommenderade; Han bad sina yngre syskon att ta en titt på alla fullgubbar i parken och utmärka felen som inte symboliserade ordet vuxen. Han sade att det nog var så att de hade fastnat på efterfesten och han bad dem därför att aldrig gå så långt, även om det var värt att testa gränser för att kunna känna igen sin egen skugga som alla bar som kappor runt hösten.

Nils la sig ner vid Vasaparkens bassäng som nu var fylld med snö. Han bestämde sig för att göra en ängel. Så han gjorde en ängel och desto mer han rörde sig desto mer sjönk han ner. Han badade i snö för att putsa bort sitt gamla liv. Han gnuggade fram små guldfläckar och han fick hopp om att livet hade något mer att bjuda på.

Herr Anderssons lilla (liv till) ovana

Det stod nattugglor vid det pensionerade lokets restaurangvagn. Det var mitten av december och alla stod i en klunga för att skapa lite värme. Den ena efter den andra tog upp ett cigarrettpaket och en tändare från innerfickan med deras djuptfrusna händer. Händerna skakade för att behålla någon sorts känsel, den sista energin gick till fokuset över att få ta några extra steg upp, istället för att ge upp skulle man ställa sig på toppen.
Vissa frågade om de fick låna och ”varför inte?” tänkte de flesta – de bad om något som de som hade själva gillade, självklart så skulle de få en eller två. Människan är egoistisk och vill ha så många som möjligt runt omkring sig som är som de själva är. Alla var där. Det var som en egen nation, eller, det var mer som en cirkus. Den rullade runt i Stockholms innerstad, dock utan någons uppmärksamhet. Ingen vågade höja ett ögonbryn när de såg männen. Det var som om de trodde att de var otämjda lejon som kunde attackera när som helst.

Det var fina kvällar som aldrig tyckte ta slut. Andersson sade till Bertil, hans närmsta vän, att det kändes som tidlös lycka när man tog en öl och kände dess rus och tidlös olycka när man insåg livets meningslöshet som var som ett lyxhus som förföll och begravde allt. B höll med. B sade kort därefter att han skulle ta sig en tupplur, han kände sig trött. A nickade blint och såg på B när han sakta kröp in i ett öppet flak på en övergiven lastbil.
Andersson gick sedan närmare intill de andra, natten blev kallare desto äldre den blev.

Det var färder till framtiden med dåtiden som bagage.
Det var resor till en framtid som var som ett stort blomstrande fält. Gubbarna som stod där hade alla en längtan om att få komma tillbaks till 70-talets vardag som spenderandes på tågräls. Tiden då de hade något att göra. Tiden då de förtjänade att koppla av och njuta under helgerna.
Det var som Tom Waits sjöng i caféet nere vid Easy Street;
”Waaurmh Beehhr annyd Coouold Woomeaen”
Det var varm vänskap, som omringades av ett kallt samhälle. Andersson hade en ovana av att längta tillbaka till livet som ung. Han klarade inte av att se framåt, han kände sig då bara dum. Han visste att han inte hade något ärende kvar i livet, men samtidigt så kände han sig tvungen att fortsätta ta kliven.
Han stod där med de andra. Cigarretten smakade nu skit, så han fimpade hastigt och beslutade sig för att göra som Herr B.

En
Morgon
En
Morgon
I
Berg konungens
Sal
En
Morgon
En
Morgon
Där allt avgörs
Med ett slag
På boken som ligger
På bordet
Han är en domare som
Sitter i koda
Han sitter och slår tills
Allt rasar och faller
Allt sker väldigt noga
Det ska falla så att stenarna
Blir till en trappa
Han vill alla väl
Men han kan icke kontrollera
Sina känslor
Då han är kär
I
Solveig
Solveig
Som bländar
Hans mörka ögon
Han kan inte se annat än en färd
Ut ur sitt hem
Han kan inte
Men han vill
Han kommer rasa samma och
Bli som en packad sill
En längtan så stark
En lång tid att ta an
Tills
Kvällen
Kvällen
På livet
Ska han ha
Vunnit
Hennes
Kind
Och hon ska ha fått en
Äkta man

Alla ligger vi ned
När vi står
Jag sätter mig
Alltid
Upp
För att resa iväg
Raket, Raket
Rymden är en sjö
Jag fiskar till solnedgången
Jag får planeter som
Sommaren
Våren
Hösten och
Vintern
Jag samlar dem alla till en
Framtida middag
Jag samlar dem alla till
Dagen då allt
Krockar
Jag samlar dem tills allt som snurrar
Byter håll
Jag vill prova på en ny roll
Rymden är så stor
Jag vill dyka längre ned
Jag vill möta nya planeter och
Bo där en tid
Jag går i moll
Jag har ångest
Jag kommer inte att hinna med allt
Allt
Allt
Allt
Som jag vill
Släng mig i väggen för att komma igenom
Till en annan sida
Av längre levnad
Sådant finns inte i sjön
Vad jag vet
Jag kanske får fiska över en natt
Det kanske är andra händelser då
Vem vet
Vem vet
Jag tror att jag ska sitta här och
Se
Känna
Och bara låta allt
För en stund
Vara ifred

Speldosa, Snusdosa

Speldosa
Snusdosa
Allt är
En sorts stil
Jag menar
Vad vill du
Somna till?
Alla har sitt
Egna liv
Alla har rutiner
Som hos andra
Inte ringer
Väckarklocka
Har vissa flera
Jag är en av dem
Vaknar inte annars
Från min dröm

Speldosa
Snusdosa
Vad gillar du mest?
Har du hemligheter
Under läppen
Eller visar du hela ditt
Spektrum genom en
Och en annan
Piruett
Jag är lite av båda
Faktiskt
Jo, så är det
Jag gillar att vara egen
Samtidigt som jag är rytmisk
Till toner
Jag har alltför många frågor
Jag går direkt på dödszonen
Jag skär mig i stycken för att
Spela ihop dem till mer än mycket
Något
Något
Som bara sömnen kan visa
En platt grå färg täckt av stenar som skuggor
Om du snubblar så får du blåmärken som av myggor
Allt svullnar upp och ögonen ser inget mer än lera
De måste tvättas, tvättas
För att se verkligheten
Istället för något som inte tycks vara besläktat
Med
Det

Speldosa
Snusdosa
Jag tror nog att jag föredrar rosen
Jag vill blomma ut och ge bort mig själv
Jag vill göra någon glad av min lukt
Jag vill göra någon glad av min färg
Akta mina taggar
Den kan få er att blöda som en sömnlös helg
Dags
Dags
Att
Ta på sig
Innan man landar på jorden
Igen

Expedition ego

Du förstår inte det du säger
Du tror att allt som du vill göra säljer
Du kommer hit och frågar vad det är som gäller
Väljer du dig själv eller de som endast ytan ser?
Vi bara undrade
Vi ville bara veta
Det är ett grundläggande bevis på vad du ska heta
Vad din publik ska kalla dig
Hur de ska klä dig och hur de ska skriva dina tal
Till pressen och nationen
De kommer att se dig och
Skrika
Från balkongen
Som änglar
Som änglar små
Vad vill du göra
Vad känner du för
Vill du gå en alldaglig väg?
Se där
Då är det bara att gå ut igen och gå-gå-gå iväg
Du kommer att se flertalet träd
Som tappar löven och löven de flyger
Rädda över att flytta bort
Alla hamnar tillslut
I samma hög
Inget berg värt att bestiga
Några som var osanna inom
De som bara satsade på att vara fina
Utanpå
Gör som jag och brinn upp din gård
Gör det om du vill känna och växa upp
Tillsammans med det som du inte tål
Alltsammans kommer att få dig att må
Toppen
Du kommer att känna vart droppen faller
Du kommer att veta vem som häller vatten från handen
Du kommer inte behöva den dyra guldtanden
Se här
Här är en cigarr
Jag tänder den med ett torrt
Landskap
Jag slänger iväg den
Till en brasiliansk regnskog och ser
Bossa-Nova tonerna fly
Jag gör allt
Mer spritt
Så att alla får sin chans att känna
Sin rot och vart den-den
Är sydd

Av broar som bågar
Vill jag se mellan
Himmel och hav

Av broar som vågor
Vill jag våga att
Göra det min dröm valt

Av broar som lågor
Vill jag andas in
Världens tid som andetag

Se genom andra ögon
För att förstå dig själv

Följ ditt hjärtas vägar
För att få varje nödvändig smäll

Andas varje sekund som
Något viktigt
Som något slutgiltigt
För vi ska ryka
Vi ska dra
Nys för att få bort alla bakterier
Från storstan
Vi ska hitta våran ort
Vårt egna liv
Kom
Kom
Vi åker över bron
För att upptäcka något nytt
Något mer

En halväten kroppkaka
Ett dunkelt hjärta
En stad som flämtar
Med energi som falnar
Ner och ner och ner
Vad vill ni se
En byggnad som rasar
Och ställer sig
Uppochner
Vill ni se grunden till intet
Vill ni se grunden till stunden
Som försvinner
Som försvinner
Efter den andra sekunden
Ta på dig min jacka
Om du fryser
Du får den
Värm dig
Värm dig
Jag har redan värme i mig
Jag har
Det är hjärtat som pumpar
Det är brasan som aldrig
Slutar
Att spraka
Knacka på dörren
På väggen intill
Släpp in mig
Till din
Grill

En uppäten kroppkaka
Ett bländande hjärta
En stad som surfar på
Värmens vågor av
Energisk mättnad
Inget mer, inget mer, inget mer
Det räcker
Tack
Det räcker
Jag har hål över hela kroppen
Från sprutor
Du öppnade självmordsdörrar
Du sa
Det här är mitt liv
Du bestämmer ditt
Men det var så mycket mer än det
Du styrde iväg mig
Du sparkade mig in
Till ett fällt
Jag rullade ner i en brunn
Torr på vatten
Jag önskade då att jag var
Hög i hatten
Så att jag hade kunnat klättra upp
Klättrat upp
Räddat mig från att dö av svällt
Kan man föräta sig på kärlek
Kan man det
Jag känner bara att jag vill hem
Hem
Till min kropp
Jag vill inte längre vistas där du
Du
Har gått
Ta mig
Ta mig
Härifrån
Jag vill inte djupare ner
Jag önskar att jag visste hur det var
Att
Vara hel
Även om jag är delad till drömmen om att få
Gå, gå, gå
Ta min hand eller skicka mig långt

En man blir påkörd i en korsning
Alla tror att han är av guds sände och
Badar honom i rödvin
De säger
"Hur är det fatt?"
Han svarar med
"Det fattades en svart katt"
Utan skråma i rösten
Endast depression
"Vad menar du?"
Säger de andra
I kör
Förbluffat
Då de trodde att han var på väg att
Föras till en säker död
Han svarar
Hastigt
Han visste att de skulle undra
"Det krävs lycka för att dö
Det krävs lycka för att ladda ur
Det är inte så att en svart katt
Som går
Över en väg
Tillför olycka i min värld
Nej, nej
Jag älskar katter
Det gör jag
Och det är så att jag inte längre ser
Några djur
Några fina djur
Alla undviker mig eller så är de
Helt enkelt borta
Vad ska jag göra
Mina vänner
Vad ska jag göra
Jag kommer att lida på denna planet
För evigt
Jag säger inte att ni ska
Döda mig
Då
Kommer jag ändå att vara kvar
I denna kvävande luft
Snälla, Snälla
Ge mig bara en katt och låt mig
Sedan vara
För att hitta tillbaka till mitt fordons ratt
Ge mig en mus och jag kommer
Jaga en skatt
Som inte finns
Endast en illusion
Som kommer göra alla mina sinnen matta
Ge mig en katt
För att få mig att skratta
Då jag kommer att veta
Då jag kommer att veta
Att allt som jag vill
Allt som jag vill kan
Kan nappa
Som fiskarna
Jag kunde äta i lugn och ro
Ge mig det och ni kan få
Allt som ni ber mig om
Likt er
Mor
Fick er
Av eran
Far
Som
Dock
Senare
Gav sig
Av"

Jag sitter här
Ensam
Jag sitter här
På stolen
Jag sitter här
Och lyssnar på musik
Jag sitter här
Och äter mörk choklad
Jag sitter här
Och dricker
Jag sitter här
Och sköljer
Och sköljer
Bort allt som har
Varit
Sköljer för nytt
Utrymme till de
Nyinköpta
Begagnade
Möblerna
Sätta mig där
På en utvald
Efter en dag och
Pusta ut
Som ett
Stön av tufft
Arbete
Av att lyfta
Skrot
Lyfta livet i
Motvind
Lyfta livet
Bort från sin rot
Kasta alla kasten som du
Känner att du behöver
För att få in
Skärpa och fokus
Ta kort på de med korta fötter
De som har små fötter men ändå
Kan gå
Gå
Jävligt långt
Lär dig från dem genom att se hur de
Går
Inga onödiga svängar
Rakt fram
För att hitta fram
Långt ner för att kunna komma upp
Sitta där men ändå resa iväg
Som jag gör
Jag sitter här
Ensam
Jag sitter här
På stolen
Eller rättare sagt pallen
Som jag snurrar
Snurrar med
För att falla oberedd
För att kunna flyga bort
Jag sitter här
Och lyssnar på musik
Mystiken i grottan som är
Dropparna som är som klockorna
Utan tider att passa
Dropparna passar mig bollar av
Droppar
Jag sitter här
Och dricker
Jag sitter här
Och äter mörk choklad
Som stenar
Jag vill tyngda min levnad
För jordnära för att veta eller tro
På en gud som vet hur man mår
Genom öppna ord
Jag sitter här
Och sköljer
Och sköljer
Bort allt som har
Varit
Sköljer för nytt
Utrymme till de
Nyinköpta
Begagnade
Möblerna
Sätta sig där
Sätta sig där
Och se på, se på
Sin nya värld

Kära nån
För jag har inte någon
Och ger därför kärlek till
Alla
Möjliga
Vitt ljus från himmelen
Jag vill inte bo fastbunden
I molnen
För jag vill se
Vägen som är lika tunn
Som tråden
Jag vill spela livets kort
Lika riskfyllt som jag gör
På gitarren
Låt allt bära eller brista
Låt strängen spela
De vackraste sånger eller
Få den att piska
Mitt ansikten
Mina ögon
Spätta hinnan jag vill se bortom
Alla gröna strån
Jag vill för en gångs skull se
Ärlighetens mun och inte bara
Svarta hål till lögner
Svarta hål till drömmar
Jag har ett lasso
Jag kastar det på karlarna i mig
De som är
De som är för
Barnsliga
De som inte vill vara raka
De som inte vill spela fullt ut
Utan ger upp precis vid slutet
Jag har dem i mitt lasso
Jag rider med dem till en hage
Jag ska bura in dem i min mage
Där de ska smältas som de skulle brinna upp
I helvetet
De ska kunna se igenom molnen när det krävs
De ska kunna hålla kvar i viljan när de gräver
Det är många steg på trappan
Varje är stort för individen men
Litet för människan
Vad spelar det för roll hos mig
Tänker jag
Det jag känner för första gången hade jag inte kunnat
Tänka mig
Hur det hade kunnat känna
Så bura in dem
Bura in dem
Jag vill känna hur det är att lämna

Damerna först
Damerna först
Säger flickorna små
De tror att man kan få
Vad som
Helt apropå kön
Men nej, nej
Det gäller att ha gått över
Gränser som ålder
Ingen får heller komma förbi
Med ett overkligt grin
Så se upp
Se upp
Akta er
Vuxenvärlden är allvarlig
Den inser att inget varar länge
Den tar alla droger för att känna
Spänningen
Med att ha kroppen liggandes i
Sängen
Medan alla sinnen flyger iväg till andra
Länder
Så sänd era önskningar
Barn
Medan de kan hämtas och skickas vidare till
Kvarn
Där alla drömmar
Mals
Till pulver att andas in
Ta vara på varje
Andetag
Som du är noggrann när du formar en vas
Där du ska
Lägga alla aktuella händelser i
Och låta blomma
Låta blomma ifred
Medan du går ut på fler promenader
För fler
Upplevelser

Godmorgon
Herr miss-miss-tag
Din frisyr är lika kort
Som min
Godmorgon
Herr miss-miss-tag
Din frisyr är lika kort
Som min
Det kanske är bäst att
Raka av allt som vi har och börja om
Innan allt är över
Oss
Det kanske är bäst att
Raka av allt som vi har och börja om
Innan allt är över
Oss
Vi har snubblat på självklara rötter
Vi har gått onödiga vägar
Nu ser vi hur vi kunde ha gjort
Kasta hit saxen så att jag kan förblöda
Varför skulle man vilja mörda
Någon annan än sig själv
När det bara är du som blandar ditt livs färg
Så kasta hit burken med svart
Gå på begravning med ett glatt skratt och
Väx ut igen
Sov-ov-ow på en ny säng

Godkväll
Herr avrätt-rättningsrad
Ni har likadana kläder som
Jag
Godkväll
Herr avrätt-rättningsrad
Ni har likadana kläder som
Jag
Jag har ridit zebran från savannen in till staden
Det var inte meningen
Jag lovar att det endast var några ord
Jag har ridit zebran från savannen in till staden
Det var inte meningen
Jag lovar att det inte var påtänkt alls
Kom här
Kom här
Bjud upp mig på dans
Snurra mitt liv
Släng mig sick-sack
Mellan dina ben
Jag vill börja om igen
Kan vi göra ett barn med min själ i
Fungerar det för dig
Även om jag
Egentligen inte
Har levt ett dugg hårt stycke
Så skulle jag vilja byta ut min jycke och hans hem
Jag vill inte ha ett koppel runt min hals
Jag vill inte bara ha ett täcke som skydd för nattens vals
Så
Kom i-i-i-igen ta min hand
Famna mig
Jag fryser
Min nacke är bar
Värm den med ett skott
Som om du singlade slant för att få mig
Betald

Progressiv picknick i snön
Vi sitter här
I det vita löddret
Från havet
Vi sitter på vågorna som slår mot bergen
Som av ögat
Står alldeles stilla men av kroppen
Flyter iväg från varenda djävulska ö
Som varje människa kan komma på
Bergen smälter av kylan och fryser till kol
Av värmen som vindens fart går-år-å-åu
Vi tar all kol och ritar ett svart får som tror allting
Tvärtom
Hela staden blommar i en trång gränd av fördom
Allt ska täckas
Allt ska bort
Vi seglar
Vi seglar
I vått och torrt

Progressiv picknick i öknen
Ingen vågar hänga i elledningarna
De är rädda för stöten
Kicken och den flytande röken
Fly-fly-flyg iväg
Det är som yoga
Det är som en sitar
En varm låga som värmer alla tårna
En fader som vill fara iväg med di-ig
Kommer du ihåg när du stannade en natt
Hemma hos mig
Vi drack saliv och slickade frimärken för att
Få
Märken som minnen till livet
Hemskickade om några år
Vad vi skulle skratta
Tänkte vi då
För vi-i sitter här
Vi äter en frukost
Jag och min nya fru äter allt som hennes farkost
Kunde erbjuda
Vi sniffar gasolin och flyger dit
Där de är flera
En oas för varje fas
Vi bara älskar att dela

Några jonglerande män
Rev numret och skakade
Av nervositet som
Publiken fick känna av
De tyckte att allt var så
Fantastiskt så de sa åt dem
Att aldrig lägga av
Att vilja något så mycket
Att man tappar allt och
Improviserar fram en nyckel
Till utväg som leder till
Någonstans

Ett fullspäckat schema
Bryt alla rutor till dagar och
Få igenom meningen med
Livets källa
Lyckan att fälla alla spöken
Till måsten
Bit sönder kopplet
Och spring iväg fri som en
Prärievarg kan gå, äta och
Flytta på sitt revir
Livet bör vara som ett fik
Tänkte du
Där du satt och drack
Kaffe med en tik
Som pratade på om nyheterna
Som gömde sig i garderoben
Av tidningars utvik

Metar meter för att växa i
Självförtroende
Talang och kunskap
Letar vetande för att veta
Tillräckligt för att kunna
Kontrollera sitt skratt
Retar nybörjarna för att
Förlora allt och aldrig någonsin
Igen
Komma någon vart
Kittlar de arga för att locka fram
Ett tack
Och lägga det som har sagts
Bakom sig
För att ladda en ny sats
Med
Rader i svängar och knuffa fram en
Ny akt
Som tillför Broadway-pakt
Spela clown och steppa uppochner som
En katt faller från fönstrets otvättade del
En kalldusch vore inte fel
Utan endast så rätt som det kan bli

Konungen av byn
Sträckte sig endast
En mil
Han var för smal
För att ha en len hy

Han svankade ryggen som
En bergs dal
Han hade ingen chans att
Vigda sin vy
Eller öka sin fart

Hans tal lät alltid likadant
Ingen brydde sig längre om
Vilken bak det var som lagade mat
För varenda en kunde ha lagat
Samma sak

Av klagomål som protestparad
Så var konungen endast som ett gryn
Det var alla andra människor runt omkring
Som de klagade all synd
På
Vems fel var det
Varför gick inget som det skulle gå
Men vem sade och vem planerade för de då?
Ingen ville riktigt förstå
Ingen kunde se överhuvudets huvud över dem
Allt var över
Eller stod det något i boken som han hade lämnat
Efter sig?

Disigt som frost
Gräsets toppar
Toppar morgonens
Friska luft
Ingen trodde att
Vägen upp
Också ledde ner
Där syret mestadels
Kom från en och en
Annan
Suck

Ta del av naturens
Frukt
Ingen klarar sig
Nykter
Härifrån
Alla får någon
Psykisk skada i slutet
Och rycker som varan
Går ut
Möglar för att få fram
Sin rätta färg som framställs i
Ålderns damm
Vi står alla där och bli fuktiga
Vi står alla där och dyker bland lukterna
Som varas under nätter på barerna
Som försvinner i röken och in i ljudet från
Den fria hagen
Bandet som spelar jazz och bor i naveln
Under dagen
De är lugna som kylan i ölen
De skriker inombords som trumpetens
Koppar och zink skiner som
Brasan i hörnet glöder på askan av torr strupe
Som cigaretten fick ett liv i ruset av alla
Dimmiga beslut
Kort framtid från nuet
Blicken framåt och
Saxofonen uppåt
Få den att röka molnen som drömmen går på och
Solen skiner igenom och
Ögonen ser åter kedjor
Bundna till livet
Ge mig svängarna av vägen uppför berget utan räcke
Jag vill slira så att grus faller utan sitt släkte
Jag vill låta dem alla bilda kolonier som ett häfte
Med bortkomna blad
En nit
En nit
Som är för svag
Och som alltid kommer att vara
Och bli
Svagare
Ta min hand så ska jag resa dig till de rarare
De med röda kinder
För att de gör det som de känner att de vill
Rädslan står aldrig still och här förflyttar den sig blint
Med ovilja som har grunden i för mycket vilja för att det
Egentligen
Ska kunna gå
Men kämpa på
Känn den tunga och kalla järndörren
Tryck hårt

De-De-Det finns en fläkt i undervärlden
Som pustar bort alla individuella fläckar från bären
Allt ska vara perfekt
Jajamensan
Ingen får säga sitt
Ingen får göra något på
Sitt sätt
Endast en
Som alla ska följa
I området som är strömmen
Till havet
Den stora, stora staden
Kom och följ
Det är det enda valet

Stopp
Vänta
Gör kullerbyttor ett tag
Få ner rätt svar
Från huvudet
För du känner något som
Känns fel
Detta är inte riktigt helt
Endast yta som vi går på
Bör skrapas för att få en
Vinstdel
Allt eller inget är det som gäller
Inte låta någon annan styra och
Smälla igen dina dörrar till
Förståelse om dig själv
Det må vara svårare om man inte har
Någon hjälp
Men det är inte samma sak att ha
Ett tiotal egoistiska män
Runt sig
Runda en triangel för att spetsa alla
Enformiga ensembler
Ta tag i balkan trumman till fullgubbens mage
Få honom att göra piruetter som efterskalvingar av
Slaget
Jorden den snurra
Snurra igång den franska isprinsessan och få allt att funka
Få allt annat som var
Att somna och lunka in i
Mardrömmars dunkla
Värld

Och vi sprang
Ja
Vi sprang
För våra liv
Som så många
Gånger
Tidigare

Vi hade kunnat
Missat det som var
En roll i våran dåvarande
Vardag
Vi hade kanske
Kanske
Aldrig kommit fram
Tänk om vi hade fått svänga
Om
I allt kaos

Svänga om
Tillbaka till grottan
Som var som en blåval som slukade
Plankton
Nej, nej
Usch
Det kunde vi inte tänka oss
Vi sprang för våra liv och
Våran framtid
Vi ville spendera all tid
Vid växande fält
Vi ville sola magen och bränna oss ett
Svart hål
För att suga bort allt som tidigare
Bränts
Vi ville börja om
Vi ville stå där nakna utan ärr
Vi ville inte känna att det skulle vara
Några spärrar
Det ända som vi ville känna var allt vatten som
Skulle regna

Industrin brann av vardag
Allt baserades på rökens
Obehagliga syn
Var detta det
Som vi hade framför oss
Var detta det
Som vi tog med oss till
Nästa
Station

Industrin tjöt av flykt
Vi hade visst alla drömmar
Om att få
Resa bort genast
I ett knyck
För vi kände det vi tycktes se
En himmel
En himmel som höll på att
Falla ner

Industrin stod på sina bara knän
Den bad under den mest
Fungerande dagen
Allt som var perfekt var
Operfekt
I dessa lägen
Ingen visste vart de skulle ta vägen
Vad skulle de göra nu
När allt fungerade som det
Var sagt
Alla hoppades att en
Svart katt
Skulle gå över livet
De ville bli rivna i otakt
För att känna frihet
Av oplanering
De ville aldrig mer veta av
Plantering i deras
Stad

Han spydde ut
Ilska och ångest
Som kranen hostar ut
Vatten
Han harklade sig genom
Förkylning och rök
Han tillät ingen komma in
Där han var som känsligast
Där hans hår ställde sig upp
Och rös
Genom vindens insugning efter
Ny luft
Friskt liv
Att ta emot och smutsa ner

Han spydde ut
Dåtid och framtida tankar
Baserade på dåtid av dess
Sämsta tänkbara klang
Han fick inte något nytt fram
Det var bara samma gamla gran
Som rann på barr
Som efter regnet mot fönstret
Allt försvann
Och landande någonstans
På
Marken

Han kände en kropp som var hopknycklad
Som en 33cl burk fick slag
Som en boxare tränade upp sin kraft
För kommande dagar
På en slagpåses försvarslösa val
Han tänkte
Vad kan jag göra
Vad finns det kvar
För mig
Det är väl lika bra
Att jag fortsätter som jag har gjort
När jag snart
Ändå har
Lyckats att föra hit
Allihop

Dynor är yta
Vind, vind
Slit bort min
Utsida
Årstiden av frysa
Istapp, istapp
Slå sönder min
Utsida
Jobbet att byta
Affär, affär
Köp min
Insida
Sälj mig i en
Butik
Där skyltfönstren är
Spruckna av
Smutsig gatsten
Sälj mig i en
Butik
Där skyltfönstren är
Inslagna
Som en present bevarar metall
Bakom allt papper
En buckla
För att sätta punkt för natten
Väcka Sömnen
Och ta fram beviset
Varför
Det finns ramar för vad man får
Och inte får
Göra

En på millionen

Jag önskar att jag
Hade en million
Händer
Så att jag skulle
Kunna hålla dig
Tillfredsställd

Jag önskar att jag
Hade en million
Hjärtan
Så att jag skulle
Kunna slå extra slag
För dig

Jag önskar att jag
Hade en million
Läppar
Så att jag skulle
Kunna kyssa
Hela dig

Jag önskar att jag
Hade en million
Speglar
I mina ögon
Så att jag skulle
Kunna se dig
Mer än en gång

Jag önskar att jag
Hade ett luktsinne
Som kände lukt på
Tusentals mil
Så att det skulle
Kännas som om du
Var här
Vid min sida

Allt känns lika långt borta
Som ett leende
I en tragedi
Ta fram mitt sanna beteende
Inom mig
Det finns bevis på att liv
Är till för två
Av olika färg

Isskulpturer av balett
Piruetter i snöstormen
Låt vinden ta allt fett
Frys in formen
Till somliga
Sommarkvällars
Ramar i
Rampljuset
Stå på sned
För att göra något
Nyskapande och
Originellt
Istället för att gå modet
Med
Gelé
I håret

Magen
Den trycker
Den håller inne
Och förvarar
Allt
Så att det gör ont
Det är som en hård
Boll
Som fastnat i ett träsk
Som fryser till is på
Vintern
Och du
Måste hålla i ett
Räcke
För att kunna stå
Du håller i ett
Räcke
Och ser stupet ner

Magen
Det är ett
Centralt problem
Den slår in varje spik
För att kunna gå mer
Du ligger på
Backen
Och gör en gest med
Din hand
Den säger
Ta upp min fana för
Mitt land
Låt oss segra eller
Åtminstone bära protestband
Vi vill
Kunna
Visa att
Vi vill
Försvara

Magen bestämmer
Lagar när
Den har makt
Den piskar alla så att
Deras ryggradar aldrig
Mera
Kan bli raka
Och
De går
I otakt
Allt som varit före
Hamnar efter
Du säger att
Du ska ta igen med ordet
Käften

Den blindes öga
Strålar genom
Molnen
Den blindes öga
Kan jämföras med
Solen

Den döves öra
Har det lika fridfullt som
Skogen
Den döves öra
Sluter ifrån alla ord som finns
På jorden

Den stummes tunga
Ligger i ide och
Grubblar
Den stummes tunga
Har en mun att
Lugna

Tunnlar av mörker
Som förs till
Änden av ljus
Allt sker under
Dagarna
Av slutgiltiga beslut

Tunnlar av mörker
Som förs till
Änden av ljus
Vart vill du gå
Vi kan gå över
Resterna efter de
Sprängda bergen
Vi kan gå över allt grus
Som är pusselbitarna ut

Tunnlar av mörker
Som förs till
Änden av ljus
Gå lika nära gränsen
Som flugan flyger vid lampan
Och brinner upp

Tunnlar av mörker
Som förs till
Änden av ljus
Alltid samma
Utgång
Även om
Mörkret har så
Många fler
Ingångar

Tunnlar av mörker
Som förs till
Änden av ljus
Änden av ljus är en
Stöt av ny
Energi
Som ger för
Mycket kraft så att
Det hela
Först
Blir
Som grammofonspelarens
Brus
Men som mognar
Sakta och
Säkert
Som en
Frukt

Det var
Lastbilar utan
Last
Det var
Människor som
Körde för att
Lasta på
Människor som
Inte dög
Till livet

James Littlefield
Var i en
20-årskris
Han hade levt som
Mors lilla gris
Hon hade lagat mat
Och tvättat kläder
Nu när han hade flyttat
Så såg han ut som det
Värsta vädret
Smal som den torraste öknen
Smutsig som den fuktigaste regnskog
Han ville veta hur man levde
När
Pengar bara dog
Som
Ungdomen vissnar när
Rosen byter jord

Det var
Lastbilar med
Last
Det var
Människor som
Körde för att
Lasta av
Människor som
Inte dög
Till livet
Som det nu var
Krävdes förflyttning
För att lära sig vad man
Skulle göra med det som
Var utvecklat nog för att
Finnas kvar

Tävla med tänder och
Dess djup
Hur långt in kan dina
Tänder nå
Innan munnens längd
Tar stopp och
Upptäcktsfärden tar slut
Måste äta upp
Det man har sett
Innan man kan fortsätta
Ge de som har gett

Tävla med tankar och
Dess källa
Hur mycket är sant av
Det som flyger över och
Flyter på alla
Tidningars huvudställen

Tävla med tiden
Spring ifatt livet
Med stora kliv som
Visaren tickar längs med
När du har vant dig
Vid hastigheten så kan du
Släppa garden för att
Se dig omkring
Landskapet som förändras
Grindar som öppnas
Grindar som stängs
Betala alla pojkar
Som öppnar upp dig
För ännu en sväng
Om
Runt hörnet finns det
Troll
Men de blir som vanliga personer
När du umgås med dem
Så länge så att de är värda att kallas
Vänner