8.2.10

Dörrklockan ringer
Jag är misstänksam
'Detta brukar aldrig hända'
Tänker jag medan jag
Sakta går fram
Det hinner ringa en gång till
Jag tänker
'Jaja, ta det lugnt, har ni bråttom in?'
När jag öppnar så
Står där en man
Han är försäljare och
Får knappt säga sitt egna namn
Då allt fokus ska gå till varan som
I dessa dagar
Är en dammsugare som sägs kunna suga upp
Alla sagor
För att bilda en värld av kärlek och fred och
Förlama alla andra med lava
Då det finns en hypotes om att man ska
Bortse från all verklighet och se allt som man
Behagar
"Vad sägs?" säger han
Killen som gjorde allt för att få ett jobb
Jag säger
"Jo, javisst, varför inte"
"Är det sant? Verkligen?"
Han är förvånad
Jag säger inget mer
Han har fått sitt svar
Jag tar fram plånboken
Och betalar det han ska ha
Sedan så stänger jag
Dörren
Och betraktar saken som
Senapen glänste i kattens bak
Jag springer runt med mina fingrar
Som de sugs ner och tar bort all dimma
I mitt huvud
Jag vill somna
Där allt är stilla
Jag vill inte missa det som jag listar som
Värdiga att strunta i mig och min
Kista

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar