Himlen lös hat av röda solstrålar
Solen hade knivhuggit drömmar
Som vanligt
Den hade mördat moln
Vissa föll och dog
De kanske inte låg tillräckligt med
Vilja och glädje i dem
De kanske var för gamla för att orka med
De kanske inte var starka nog för gräva efter
Gammal räls
Bakgrund till konst kräver känslorna
Under päls
Om det inte går att finna
Då är det mer än en
Som fälls
För att vara
Blinda

Himlen lös hat av röda solstrålar
Det var lasermannen som satt i ett fönster
Mitt vid kvällens start
Han satt där stadigt och bekvämt
Hans uppgift var att ge avgift på försenad bok
Det var ett brev som flög rakt in i ryggraden
Man skulle komma ihåg
Man skulle minnas
Man skulle veta tills nästa gång man gjorde något
Som var fel
Men jag
Jag är bara en drömmande man
jag behöver inte förstå
Jag vet att det är okej
Ändå
Jag är bara en drömmande man
Det har alltid varit så
Jag vet inte om något är riktigt eller i
Mina fantasier
Och det är väl mitt stora
Problem
Jag kan varken av eller på
jag vet inte när man ska gå
För när jag drömmer går jag alltid till ställen där jag trivs
Och jag får vara där hur länge jag vill
Då jag känner att jag finns
Bortom världen