Sixten och jag
Vi visste att vi
Var två
Men inte mer
Än så
En dag
När vi vandrade
I en skog
Så gick mitt
Skosnöre upp
Och jag stannade till
Men Sixten fortsatte att gå
När snöret var åter knutet
Så rättade jag till min kropp
Så att den blev rak igen
När jag tittade upp
Så var Sixten mera än en
Alla träd hade ansikten som
Hade formen av
Honom
De formade munnen och
Jag tydde det som
´Spring efter
Du är långt bak
Spring efter
Vi hjälper dig
Med extra fart
Som genvägar
Då slipper du
Kasta onödig energi
För samma
Summa pengar´
Jamen-visst, okej
Tänkte då jag
Jag följde alla grenar
Som pekade mot ett hav
När jag kom fram så läste jag igen
´Hoppa i
Var inte rädd
Hoppa i
Vi kommer att rädda dig
Om du håller på att drunkna
Vi är väl medvetna om
Att du inte kan simma
Men hoppa i
För att få kroppen till huvudet ringa
Och säga
Välkommen ut
Det är nu leken börjar
Dags att finna
Tecknen som skimrar likt
Skruvarna på
Varje tröskel´
Jamen-visst, okej
Tänkte då jag
Hoppade i utan att
Riktigt tänka
Hoppade i samtidigt som
Vinden drog löven från träden
Och följde mig ner
Till det sänkta sinnet av
Höga tankar
Kunde inget annat att le
Forma det som jag ogillar mest
En banan att fiska med