"Jag lever
Jag finns ännu
Kvar"
Sade mannen med
En arm i vädret
Vars fingrar sökte
Vinden
Som han så gärna
Ville supa sig full
Med
För att forma en
Fasad som var glasögon
Som var teverutor som
Visade en utsikt som han
Ville ha
En utsikt som han ville
Resa till

Han var begravd
Det var en hel stad
Höghus hade blivit så
Låga
Så att de hade rasat över
De små, små
Människorna
Han skrek till igen
"Jag lever
Jag finns ännu
Kvar"
Men han fick inte något
Svar
Han krossade alla tankar
Han hade
Han krossade alla tankar
Om döden
För det var det enda som
Allt fokus gick till
Döden
För han var i underläge
Han krossade alla tankar
Till sand
Han lät allt rinna bort så
Att han kunde få någon sans
Allt blev suddigt och
Han kände hur han svävade bort
Han kände hur han lämnade sin
Kropp
Han såg alla döda
Han kände lukten av lik och damm
Han tog sats
Han tog sats
Och försvann
In till dimman
In till dimman
Där det inte fanns någon
Kvinna eller man
Där det inte fanns något som var
Självklart
Där det inte fanns
Rätt och fel
Någonstans emellan där allt är lagom
Där man inte behöver någon
Utsikt
Där man inte behöver sträcka sig efter
Något
Där man vet vad och hur och
Inte behöver bry sig om när