Disigt som frost
Gräsets toppar
Toppar morgonens
Friska luft
Ingen trodde att
Vägen upp
Också ledde ner
Där syret mestadels
Kom från en och en
Annan
Suck

Ta del av naturens
Frukt
Ingen klarar sig
Nykter
Härifrån
Alla får någon
Psykisk skada i slutet
Och rycker som varan
Går ut
Möglar för att få fram
Sin rätta färg som framställs i
Ålderns damm
Vi står alla där och bli fuktiga
Vi står alla där och dyker bland lukterna
Som varas under nätter på barerna
Som försvinner i röken och in i ljudet från
Den fria hagen
Bandet som spelar jazz och bor i naveln
Under dagen
De är lugna som kylan i ölen
De skriker inombords som trumpetens
Koppar och zink skiner som
Brasan i hörnet glöder på askan av torr strupe
Som cigaretten fick ett liv i ruset av alla
Dimmiga beslut
Kort framtid från nuet
Blicken framåt och
Saxofonen uppåt
Få den att röka molnen som drömmen går på och
Solen skiner igenom och
Ögonen ser åter kedjor
Bundna till livet
Ge mig svängarna av vägen uppför berget utan räcke
Jag vill slira så att grus faller utan sitt släkte
Jag vill låta dem alla bilda kolonier som ett häfte
Med bortkomna blad
En nit
En nit
Som är för svag
Och som alltid kommer att vara
Och bli
Svagare
Ta min hand så ska jag resa dig till de rarare
De med röda kinder
För att de gör det som de känner att de vill
Rädslan står aldrig still och här förflyttar den sig blint
Med ovilja som har grunden i för mycket vilja för att det
Egentligen
Ska kunna gå
Men kämpa på
Känn den tunga och kalla järndörren
Tryck hårt