Det börjar
Äntligen
Att regna
Fönstret mitt
Är världens
Konstgjorda kind
Allt rinner ner
Och det blir
Desto fuktigare med tiden
Mjukt av vana
Smärtsamt av minne

Jag tänder mitt rum
Med stearinljus
Runt om
Kinderna blir röda
Jag ser
Sanningen i ögonen
Alla som ser är blinda
När de skyddar sig mot
Tårar
Som inte kan hindras

Det är när allt släpper
Som allt börjar
Att rulla igen
Få de gamla däcken att
Sladda ur vägen och
Krossa bilen som aldrig
Åkte längre än
Till jobbet och hem
Knyt soppsäcken och kasta
Iväg den långt
Närmare dem
De yngre åren
Där alla gamla ting hör hemma
Där allt som har varit
Intressant inom livet
Men inte längre är
Finns
Dit skickar vi dem
Genom regn
Som rinner ner till underjorden
För att vattna en ny sommar
Och få bort all snö
Som ligger och
Morrar