Jag fick aldrig känna av morgonen
Tills jag stannade uppe hela natten
Det var som ett fall av dimma och is
Det kändes som om allt var nytt
Och lika väl utplockat som ris
Onödiga svängar var bortklippta
Alla terränger var nergrävda som
Kroppar i kistor
Jag hade bara det nödvändiga kvar
I mina fickor
Luften till att andas in
Luften till att känna naturens gnistor
Från himmel till underjord
Hav till nivån av luften där vi går
Morgonen höjer volymen och hjulen snurrar
Som den nyvakna solen
Spräcker upp ett leende på alla moln
Vakna drömmare
Vakna
Solen går igenom markiserna och hettar upp täcket
Som värmer kroppen
Alltsammans blir ett fängelse för själen
Den vill ut, ut
Istället för att vara inne och torka av gammal luft
Den vill ut, ut
Slå sönder fönstret och sänd duvor till polen
De ska meddela den att en man behöver vätska
All vatten kommer att forsa genom staden
För att göra en utmärkande staty till den nya dagens
Läskande hetta