Det var
Lastbilar utan
Last
Det var
Människor som
Körde för att
Lasta på
Människor som
Inte dög
Till livet

James Littlefield
Var i en
20-årskris
Han hade levt som
Mors lilla gris
Hon hade lagat mat
Och tvättat kläder
Nu när han hade flyttat
Så såg han ut som det
Värsta vädret
Smal som den torraste öknen
Smutsig som den fuktigaste regnskog
Han ville veta hur man levde
När
Pengar bara dog
Som
Ungdomen vissnar när
Rosen byter jord

Det var
Lastbilar med
Last
Det var
Människor som
Körde för att
Lasta av
Människor som
Inte dög
Till livet
Som det nu var
Krävdes förflyttning
För att lära sig vad man
Skulle göra med det som
Var utvecklat nog för att
Finnas kvar