En dag är ingeting 
En natt är desto 
Mindre 
För att bli den du 
Vill vara 
Måste du spilla 
Kaffet på den 
Vita duken som är 
Broderad för hand 
Och allt som man 
Däremellan 
Finner
När pinnarna slår 
Mot varann 
Gnistor av rester från 
Ett berg som sprängs 
Stenflisorna så vassa 
Att de skär av 
Kinderna som skäms  
Famna en lyktstople
För att få tillbaka värme
Och bli lika
Smart 
Som en man 
Tror 
Att han är 
Innan han ger sig för vika
När han märker att han har 
Fel
Tillbaka till skuggorna 
Tillbaka till mörkret 
Det tysta mörkret där 
Sanningen ligger och lär ut 
Vad som är rätt 
Misstagen är lätta att fixa 
Bara man är villig nog att 
Samtycka samtidigt som man 
Söker efter sitt egna sätt 
Att säga och tänka 
Vara genom det du gör 
För att bli det som du nu 
Vidrör 
En smutsig klädhög  
Med en duk i 
Tvättar bort det förflutna 
Som vi lärt av 
Det finns alltid nya hinder att 
Gå igenom för att finna 
Nya svar
9.2.10
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar