Meningen kunde inte byggas upp
Som den hade kunnat
Förut
Den var tvungen att ha några ord
Men all dåtid var förstörd
Det fanns ingen jord
Att gå
På

Endast punkter som frön
Punkter som slut
Punkter som fortsättning
Det hade nyligen skett en
Avrättning
En kostym hade blivit
Inskickad till fabriken
Den var helt trasig efter en
Föreställning
Så de skulle se om de kunde
Laga den

Punkter som rytm
Ett, Två, Tre
Punkter som rytmen när
Man syr
In, Ut, In, Ut
Förklädnader som krympt
Storlekar för små
Vätska hade gjort så att
Kroppen vuxit och fallit
Som en blomma blir för tung
För att kunna stå
Sömmar som spruckit upp
Tårna nådde en mållinje som
Berättade att det endast fanns
Rutten frukt
Kvar till pris
Livet består av
Ros och ris
Slutet är inte alltid det sistnämnda
Fast det beror på
Vad det är för slut
Vad det är för liv
Om det finns flera i ett
Eller om du bara tagit
Ett enda kliv

Meningen fick vänta och
Spänningen fick tätna
Byggas upp
Införa karaktärer medan
Natten kom
Utsikten var inte längre
Okänd
Var inte nödvändig
Av nervöst utfall
Då den nu var nära
Och kände alla kroppsdelar
Som något medfött
Likt träden som gjorde skogen
Köpcentren som gjorde staden
Det finns alltid något
Kommande
Men vi tar en sak i taget