15.2.10

En halväten kroppkaka
Ett dunkelt hjärta
En stad som flämtar
Med energi som falnar
Ner och ner och ner
Vad vill ni se
En byggnad som rasar
Och ställer sig
Uppochner
Vill ni se grunden till intet
Vill ni se grunden till stunden
Som försvinner
Som försvinner
Efter den andra sekunden
Ta på dig min jacka
Om du fryser
Du får den
Värm dig
Värm dig
Jag har redan värme i mig
Jag har
Det är hjärtat som pumpar
Det är brasan som aldrig
Slutar
Att spraka
Knacka på dörren
På väggen intill
Släpp in mig
Till din
Grill

En uppäten kroppkaka
Ett bländande hjärta
En stad som surfar på
Värmens vågor av
Energisk mättnad
Inget mer, inget mer, inget mer
Det räcker
Tack
Det räcker
Jag har hål över hela kroppen
Från sprutor
Du öppnade självmordsdörrar
Du sa
Det här är mitt liv
Du bestämmer ditt
Men det var så mycket mer än det
Du styrde iväg mig
Du sparkade mig in
Till ett fällt
Jag rullade ner i en brunn
Torr på vatten
Jag önskade då att jag var
Hög i hatten
Så att jag hade kunnat klättra upp
Klättrat upp
Räddat mig från att dö av svällt
Kan man föräta sig på kärlek
Kan man det
Jag känner bara att jag vill hem
Hem
Till min kropp
Jag vill inte längre vistas där du
Du
Har gått
Ta mig
Ta mig
Härifrån
Jag vill inte djupare ner
Jag önskar att jag visste hur det var
Att
Vara hel
Även om jag är delad till drömmen om att få
Gå, gå, gå
Ta min hand eller skicka mig långt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar