5.2.10

Fallet upp var
Över henne
Att klättra var
Som att göra
Volter genom
Eldringar som
Desperata
Känslor
Inget var värre
Än
Oceaner av
Hinder
Drick upp dina
Ansträngnings floder
De dalar ner som
Skidåkare på droger
Och vi tog dem
Allihop

En näve
Repet emellan
Vi var redo att svinga oss
Över havet som var spegeln
Till himlen
Vi var de salta flingorna som
Stjärnornas fall
Vi var regnet som satte sig fast
I minnet som påverkade allt
Och tryckte ner oss tills det blev
Svart
Och leran som den hade brunnit
När vi startade bilen
Och nu rann den uttryckslöst
Med bäcken medan tiden gick och
Frös till ett däck
På en båt
Stampa dig ner för att ta tag i ratten
Eller
Varför inte gå till motorn och
Smälta glassen och ta oss härifrån
Här från hit vart är min tid
Under en sekund är jag över och under
Utan att förstå var jag har mitt
Revir

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar