5.2.10

Ta, Ta, Ta
Min dörrklocka
Och sparka mig ut
Få, Få, Få
En smocka
För att du fick mig att
Halta
Som tavlan står på lut
Konsten är perfekt som
Operfekt
Det finns inget smutsigare
Som är rent än
Langston Hughes som
Förespråkar de svartas rätt
Ta Nina Simone och hon bjuder
På fabulöst gott
Kol
Som bränner upp kalla lungor
Från att krympa till en
Klump i halsen
Prata aldrig igen
Strunt
Om du vill riskera livet och se
Det obalanserade men
Godhjärtade landet
Av megafoniska regndanser
Se vågorna som de utlöser med
Armarna
Ljudet strömmar genom deras kropp
Och hittills så har jag tappat andan
Vart är de på väg
Vart ska de landa
Jag är den rakryggade som böjer mig för de
Som är träffsäkert
Sanna
De som visar sina jordnära färger till högre
Volymer
De som har omedvetna skatter i varenda
Syra
I sin kropp
Får mig och mina knoppar att börja blomma
Även om de har stått i kyla
Sedan jag satte på min topphat som växthus
Det har skett mord
Men det bryr vi oss inte om
Det har bokats bord
Med vi sitter här
Sparka ut alla som har andra ord att byta
Vi är här för att skrapa på bluesens yta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar